Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1951 - Andras erfarenheter - Arbetarskydd mot radiumförgiftning, av SHl - Utnyttjandet av beryllium, av SHl - Böcker - Island, av sah - Analogimaskiner, av Nils-H Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1951
485
gummi i aluminiumbehållare. Vid provtagning av luft
öppnas helt enkelt kolvens krän, varvid luft sugs in; prov av
utandad luft fås genom uppblåsning av en gummiballong,
vars innehåll sedan lätt kan överföras till en kolv.
Proven — särskilt de, som består av andedräkt — måste
genast sändas till NBS, då mätning av mycket små
radonhalter måste ske inom tio dagar på grund av gasens
relativt korta halveringstid. Utom de regelbundna rutinproven
tas alltid prov, när man råkar ut för missöden, vid vilka
radium spills ut eller på annat sätt undgår kontroll.
Luftprov från lokalen tagna genast efter olyckshändelsen
visar farans storlek, medan senare tagna prov visar, hur
effektiv rengöringen av lokalen varit. Prov av närvarande
personers andedräkt visar, hur mycket radium de
absorberat.
Vid analysen överförs luftproven till en evakuerad
joni-sationskammare genom ett reningssystem. Detta innehåller
reducerad koppar upphettad till 500°C för borttagande av
syre, kalciumklorid för torkning och Ascarite
(natrium-hydroxid på asbest) för absorption av koldioxid och
syraångor. Vidare filtreras gasen genom glasull för att ta bort
fasta partiklar. Jonisationskammaren är en stående
cylinder med 6 mm väggtjocklek och löstagbara bottnar
fastsatta med skruvar. Den stora godstjockleken medger
ursvarvning, när kärlet förorenats så mycket med radioaktiva
ämnen, att störningar uppstår.
Kammarens ena elektrod är en stav, som går genom taket
isolerad med Teflon, själva cylindern utgör andra
elektrod. Potentialdifferensen mellan denna och staven är ca
1 000 V, och den senare är direkt ansluten till gallret i
förstärkarens första rör. Hela kammaren är innesluten i
en jordad skärm. Den måste vara absolut gastät, då redan
en mycket liten mängd syre starkt nedsätter elektronernas
rörlighet och därmed minskar partikelräkningens
effektivitet.
För varje alfapartikel, som utsänds vid radonkärnornas
sönderfall, bildas ett moln av joner och elektroner. De
senare uppsamlas snabbt av stavelektroden, varvid de ger
små spänningsimpulser. Dessa förstärks 10 000—20 000
gånger och registreras sedan av ett räkneverk. För att
nedbringa räknehastigheten används en "scaler", som
räknar t.ex. var 64 :e impuls. Kammaren kalibreras
regelbundet med radon från en standardlösning innehållande
10"9 g radium.
NBS:s metod för bestämning av radon har på senare tid
även fått användning vid analys av vattenprov från sjöar,
floder och källor, särskilt sådana som kommer i kontakt
med lager av radioaktiva mineral. Man har också
undersökt prov på luft från gruvor, där uran- eller andra
radioaktiva malmer bryts. Radiumhalten kan bestämmas i varje
malm eller bergart vid mängder ned till lO"13 g/g material.
Metoden tillåter även särskiljande av radium från andra
radioaktiva element, såsom mesotorium eller uran. Detta
är möjligt, därför att andra gasformiga alfastrålare, t.ex.
toron, som är Rn220 med halveringstiden 54,4 s, är relativt
kortlivade » jämförelse med radon.
Radioaktiva fasta ämnen kan behandlas på två olika sätt.
Antingen kan de upphettas till så hög temperatur, att
ra-donet avges, eller också löses de upp kemiskt. Lösningen
kan sedan analyseras på samma sätt som vatten. Denna
metod har visat sig pålitligast. Radonet avlägsnas ur en
vätska genom att destillera denna under återlopp i
närvaro av rent kväve, som cirkulerar genom apparaten. När
tillräckligt mycket radon uppsamlats, överförs
gasblandningen genom reningssystemet till jonisationskammaren.
För lösningar med mycket låg radonhalt får man destillera
i 10—15 dygn. I en del fall är det däremot tillräckligt med
24 h. För en lösning med godtycklig halt av radon erhålles
största mängd av denna i gasen efter ca 30 dygns
destillation, då ett jämviktsläge uppnåtts.
Radonmetoden är bäst, när provets radiumhalt är mindre
än 10"7 g per gram fast material eller liter vätska. Vid så
låga halter är nämligen vanliga analysmetoder icke till-
räckligt känsliga (Nat. Bur. Stånd, techn. News Bull. nov.
1950). SHl
Utnyttjandet av beryllium. Det förefaller tänkbart, att
beryllium kan bli ett mycket användbart material genom
tillämpning av pulvermetallurgiska metoder. Metallen har
låg täthet, gott korrosionsmotstånd och relativt hög
hållfasthet. Förhållandet mellan denna och tätheten är betydligt
högre för beryllium än för sådana metaller som
aluminium, magnesium, titan och stål.
Det beryllium, som hittills framställts, har dock saknat
duktilitet vid rumstemperatur. Enligt på senare tid gjorda
prov kan emellertid berylliumpulver utan svårighet
pressas till sammanhängande arbetsstycken vid
rumstemperatur. Dessa kan sedan sintras i högvakuum eller
argonatmosfär. I förra fallet får metallen avsevärd duktilitet, i
senare fallet blir den spröd. Vakuumsintrat beryllium kan
reduceras 9 °/o genom kallvalsning (Eng. Dig. fehr. 1951). SHl
Böcker
Island, av Hans Malmberg & Helgi P BRrEM. Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1951. 128 s., ill. 16 kr.
I denna bilderbok, som är en typografisk fullträff,
kommer Malmbergs framstående fotokonst i hög grad till sin
rätt i ett djuptryck av högsta kvalitet. Briem å andra sidan
ger i sitt korta företal en mycket klar bild av Islands
historiska utveckling och nuvarande politiska och ekonomiska
läge. Hans kommentarer till bilderna ger härutöver ett för
det mesta värdefullt tillskott av information.
Om boken ändå inte ger någon fullödig bild av Island
beror det kanske på att förf. — som det förutskickas i
företalet — har "undvikit det som är bäst känt för en
tidningsläsande svensk". Nu kan man fråga sig om förf.
inte därmed har överskattat svenskarnas beläsenhet om
Island; vidare har boken kommit att sakna en hel del av
det som är väsentligt för att ge en rättvisande helhetsbild
av landet.
Av Thingvellir finns bara en obetydlig bild, som inte ger
någon som helst uppfattning av denna grandiosa slätt med
sin upptornade randbasalt — den enda tänkbara
inramningen till världens första parlament. Av jöklarna, av
My-vatn, av Dimmuborgir eller Gråbrokarhrauns groteskt
upptornade lavablock, allt naturfenomen som är enastående
i varje fall i Europa, finns ingenting — men i stället
en del neutrala bilder t.ex. från en speceriaffär eller av en
flicka under duschen. Av den nya nationalteatern i
Reykjavik får man en intetsägande publikbild, men ingenting av
den originella arkitekturen. Den märklige skulptören Einar
Jönssons ateljé har fått vika för en Milles-epigons.
Trots dessa irriterande brister är boken i alla fall ett gott
steg på vägen att lära oss känna ett land, som vi allt för
mycket i teorin räknar till Norden, men som är väl värt
att praktiskt införlivas i vår gemenskap. säll
Analogiinaskiner. Medd. FKO nr 9. IVA, Stockholm
1950. 100 s., ill. 12 kr.
Denna skrift är ett protokoll från den konferens, som
anordnades av IVA och Tekniska Fysikers Förening den
22—23 maj 1950.
De 18 föredragen, tillhörande konferensens nominella
ämne, har i regel återgivits in extenso, om de icke finns
tillgängliga annorstädes, medan bidrag som publicerats i
fackpressen, har ägnats ett kortare referat. I anslutning till
föredragen har också diskussionerna i korthet refererats.
Som introduktion till samlingen tjänar en av S Ekelöf
sammanställd översikt av grundbegrepp och definitioner
inom matematikmaskinsområdet. Innehållet är sedan
uppdelat efter den däri använda indelningsgrunden:
ekvationslösande apparater, apparater för lösning av ordinära
differentialekvationer, apparater för lösning av partiella
differentialekvationer och Fourier-apparater. Slutligen har ock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
