- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
748

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Snöundersökningar i Finland, av J M Angervo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’64

TEKNISK TIDSKRIFT

iMg

cc~

Oi(X/

Fig. 4. Hårdhetskonens
ställning i snöprovet.

där P betyder kraft (kp) och S är projektionen av det
spår (cm2) som den fallande kroppen lämnar på snöytan.
Enligt denna formel kan man för hårdheten härleda, då
könen faller från snövtan (från en höjd av 0 cm till ett
djup av h cm), uttrycket

P

KoZ=3zhHg>oc (2)

där könens spetsvinkel är betecknad 2 oc, fig. 4. Då man
betecknar hårdheten som en kvot av arbetet .4 (kp cm) och
volymen V (cms)

K =

(3)

får man för hårdheten, då könen faller från snöns yta till
djupet h uttrycket

3 P

Ko-

(4)

jv h- tg2 a

vilket ger ett tre gånger så stort värde för hårdheten som
formel (2). Då könen faller från höjden h’ över snöytan
till djupet h, får man med tillhjälp av formel (3)
uttrycket

3 P (h + h
h

3 P (h + h’\,

Kh = , l—r— kp/cm2

Ji h2 tg2 oc \ h I

(5)

Då man sinsemellan jämför de båda formlerna (1) och (3)
har den sistnämnda företrädet. Formel (1) utvisar
nämligen ingen på kroppens form beroende skillnad, utan ger
samma hårdhetsvärde för den ovannämnda könen eller
då en lika tung rak cylinder med bottenareal nlvig2oc
faller till djupet h. Till följd härav användes framdeles en-

Tabell 1. Snölagrens art, djup, täthet och hårdhet vintern
1948/49 (hela Finland)

Snöarter

Ja 2a 3a lb Ib 3b lc 2 c 3c Id 2 d 3d

Antal .......... 91 32 29 46 111 74 31 138 96 1 44 20

Djupets

medeltal ..cm 11 12 18 11 18 24 12 17 21 8 3 12
Täthetens

medeltal ..... 0,18 0,20 0,28 0,19 0,26 0,31 0,27 0,28 0,28 0,16 0,38 0,39

översta lagrets art, djup, täthet och hårdhet
Snöarter

Ja ................... 76 10 0,17 52

lb ................... 40 11 0,12 39

lc ................... 19 13 0,24 165

Id ................... 1 8 0,16 11

2a ................... 19 13 0,19 54

2b ................... 34 16 0,28 120

2c ................... 9 18 0,27 442

2d ................... 2 2 0,21 86

3a ................... 3 18 0,38 53

3b ................... 6 32 0,32 304

3c ................... 9 25 0,29 125

3d ................... 13 6 0,42 554

Antal Djup cm Täthet Hårdhet p/cm2


däst de ur formel (3) härledda uttrycken (4) och (5). En
sak för sig utgör omständigheten, att icke ens formel (3)
gör full rätt åt det svårhanterliga begreppet hårdhet, som
egentligen i sin helhet borde bli föremål för en detaljerad
teoretisk behandling.

Observationsresultat

På basis av dessa verktyg planerade man i Finland ett
omfattande specialprogram för snöforskning. Programmet
verkställdes i olika delar av landet på 18 stationer vintern
1948/49, på 22 stationer vintern 1949/50 och på 26
stationer vintern 1950/51. Resultatet av dessa observationer för
vintrarna 1948/49 och 1949/50 är numera bearbetade och
användbara. Förekomsten av och egenskaperna hos de
olika snöarterna vintern 1948/49 framgår ur tabell 1.

Om vi att börja med betraktar förekomsten av olika
snöarter i de olika snölagren, oberoende av vilka snölager i
ordningen det är fråga om, visar det sig, att den vanligaste
arten är hård medelkornig gammal snö (snöarten 2c), på
vilken gjordes 138 observationer eller 19 ’"/o av det hela.
Den näst vanliga snöarten bestod av mjuk medelkornig
gammal snö (2b), på vilken gjordes 111 observationer
(16 fl/o). Vanliga arter var även hård grovkornig snö (3c)
med 96 observationer (13 %), samt porös småkornig ny
snö (la) med 91 observationer (13 "/o).

Situationen förändras märkbart, om hänsyn tas till de
olika snölagren från översta lagret nedåt. Helt naturligt
består översta lagret för det mesta av porös småkornig ny
snö (la), på vilken gjordes 89 observationer (36 "/o). I det
andra snölagret finner vi redan mera allmänt mjuka och
hårda medelkorniga snöarter (2b och 2c) i 59 och 61 fall
(29 och 30 %). I de djupare snölagren är hårda och
till och med mycket hårda snöarter mera vanliga.

Snöns täthet tilltar betydligt då man övergår från
små-korniga snöarter till medel- och grovkorniga ärter.
Tätheten hos porös småkornig ny snö (la) är i genomsnitt
endast 0,18. Då den småkorniga snön är mjuk (lb), är
genomsnittstätheten 0,19; för hård småkornig drivsnö (lc)
0,27. Den porösa medelkorniga pulversnöns (2a)
genomsnittstäthet är 0,20. Då den medelkorniga snön är mjuk
(2b), är genomsnittstätheten 0,26, och om den är hård (2c)
0,28, samt för mycket hård snö (2d) 0,38. Den storkorniga
snöns genomsnittstäthet förändras i proportion då den
övergår från porös till mycket hård från 0,28 till 0,31, 0,28
och 0,39.

Snöns hårdhetsvärden varierar betydligt. Såsom framgår
ur formlerna (4) och (5) är hårdheten K omvänt
proportionell mot lf, varför K i synnerhet för små värden av h
snabbt ökas, då h blir mindre. Det märkliga är dock, att
man inom den stora variationsintervallen kan finna tre
olika hårdhetsgrupper.
Oberoende av snökornets storlek är snöns hårdhet minst

1 alla porösa snöarter la, 2a ocli 3a, samt i mjuk
småkornig snö (lb)-, i dessa fyra snöarter är snöns hårdhet i
genomsnitt ungefär av samma storleksklass (52, 54, 53 och
39 p/cm2). Till följande klass hör den mjuka medelkorniga
snön (2b), den hårda storkorniga snön (3c) och den hårda
småkorniga drivsnön (lc), där hårdhetens genomsnitt är
120, 125 och 165 p/cnr. Allra hårdast är skaren (3d) samt
hård medelkornig gammal snö (2c). Ur dessa värden
framgår i hur påfallande stor grad hårdheten varierar i
snötäckets översta lager vid övergången från de porösa till de
hårdaste snöarterna.

Under vintern 1949/50 blev resultaten i södra och
mellersta Finland samt i norra Finland de som framgår ur tabell

2 och 3. Om man nu betraktar de olika snöarternas
förekomst i de olika snölagren, oberoende av hur många lager
det är fråga om, visade det sig att de vanligaste snöslagen
ända upp till 64°N i södra och mellersta Finland är den
porösa småkorniga snön och mjuk medelkornig gammal
snö (2b). Närmast dessa snöarter är porös pulversnö (2a),
hård medelkornig gammal snö (2c) och hårdartad
storkornig snö (3b). 1 norra Finland, över 64°N, är mjuk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free