Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Andras erfarenheter - Hur trådtöjningsgivare fästes på betong, av sah - Metallrengöring före ytbehandling, av U T—h - Beryllios — en hittills föga känd yrkessjukdom, av E R—s - Elektronisk undersökning av gångens mekanik, av SHl - Alkohol ur stärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’64
TEKNISK TIDSKRIFT
nitrocellulosatyp. En 0,2 mm tjock celluloidskiva bestrykes
med limmet och tryckes fast mot den behandlade
betong-vtan. Efter ett dygns torkning slipas celluloidplattan med
sandpapper och trådtöjningsgivaren klistras fast vid den.
Slutligen hälles varmt vax och paraffin över det hela och
betongen fernissas (Engng News Rec. 8 mars 1951). sah
Metallrengöring före ytbehandling. Rengöringsmetoden
bör väljas med hänsyn till efterföljande ytbehandling, t.ex.
före och efter värmebehandling, före nitrering, fosfatering,
metallutfällning. målning, lackering etc. Metallytan kan
vara betäckt med korrosionsprodukter, glödskal, polervax,
rostskyddsolja etc. Vidhäftningen av dessa till metallytan
och deras kemiska sammansättning är bestämmande för
valet av rengöringsmedel och metod.
Graden av önskad ytrenhet bestämmes också av den
följande ytbehandlingen. Kravet på ytrenhet är icke lika
strängt när det gäller målning och lackering som när det
gäller elektrolytisk metallbeläggning.
Det finns tyvärr intet enkelt sätt att kontrollera
ytren-heten. Ytans fullständiga väfning i vatten kan användas
som en viss indikator, men den ger ingen upplysning om
närvarande adsorberade kolloider t.ex. kiselsyra från
alkaliska reningsbad, vilka kan äventyra vidhäftningen vid
exempelvis en efterföljande förnickling.
Rengöringskostnaden kan avsevärt nedbringas genom
lämpligt val av hjälpsubstans vid den föregående
form-eller ytbildande mekaniska operationen. Sålunda ger
billiga polermedel ofta höga reningskostnader. Att avlägsna
tjocka lager av trippel, särskilt om polermedlet fått sitta
kvar en tid på arbetsstycket, är ingen lätt operation.
För-tvålbara bindemedel i slip- eller polermedlet ger
svårlösliga metalltvålar med metallstoftet från ytan. Polermedel
med vattenlösligt bindemedel är bäst ur
rengöringssynpunkt.
Vid metallrengöring användes: organiska
fettlösnings-medel, självemulgerande eller emulsionsbildande organiska
ämnen, alkalier och alkalisalter, syror. Organiska
fettlös-ningsmcdel användes antingen för tvättning i tank eller för
avfettning i ångfas. Mest använda är tri- och perkloretylen,
som på grund av låg ytspänning och hög vätningsförmåga
har en stor förmåga att lösa fett, vax och olja. Vid
avfettning i ångfas blir vätskeflödet stundom otillräckligt för att
avlägsna de i fett- eller vaxhinnan inmängda fasta ämnena.
Fysikaliskt rena ytor fås ej vid dylik avfettning utan måste
efterföljas av andra rengöringsmetoder.
Självemulgerande eller emulsionsbildande organiska
lösningar förenar fettlösningsförmåga med emulgerings- och
dispergeringsförmåga. Lösningsmedlet kan vara fotogen
eller tungbensin, emulgatorn en tvål, t.ex. kaliumoleat, och
blandningsmediet organiska ämnen med utpräglade ytaktiva
egenskaper, t.ex. butylcellosolve, kresvlsyra eller
cyklo-hexanolderivat. Rester av polerpasta avlägsnas effektivt av
dylika rengöringsmedel.
Alkaliska rengöringsmedel tillhör de äldsta kommersiella
avfettningsinedlen och är ännu i dag de mest
använda vid metalltvätt. Olika kombinationer av
natriumhydr-oxid, -fosfat, -karbonat och -silikat används. Moderna
alkaliska rengöringsmedel innehåller dessutom
mjuknings-medel för vatten, såsom polvfosfater samt ibland vätmedel,
varigenom lösningens ytspänning minskas. Som vätmedel
används natriumsalter av alkoholsulfonsyror,
naftalensul-fonsyror, alkylarylsulfonsyror etc. Alkaliska
rengöringsmedel verkar förtvålande och emulgerande. Den bildade
tvålen består av miceller som adsorberar fasta partiklar
och håller dem i suspension. Suspensionsförmågan ökas
genom närvaron av organiska kolloider och vissa silikater
eller aluminater.
Rengöringen underlättas av värme. Ofta inkopplar man
föremålen som skall rengöras i en elströmkrets antingen
som katod eller anod. Den inträdande gasutvecklingen
understöder rengöringen. Lösningen får ej innehålla klorider,
som kan förorsaka angrepp på metallen, helst icke heller
tvål eller kolloider, som kan utfällas på föremålen av
strömmen.
För att ta bort oxider, såsom rost, glödskal etc., betas
föremålen i syror. Såsom betsyror används svavelsyra,
saltsyra. salpetersyra, fluorvätesyra var för sig eller i lämpliga
blandningar beroende på metallens och ytskiktets art. För
vissa icke järnmetaller används alkalier som betlösning
(D W V ÅNGE i Met. Finish jan. 1951). U T—h
Reryllios — en hittills föga känd yrkessjukdom. Strax
efter det metallen beryllium börjat framställas för
metallurgiskt bruk 1928 började de i arbetet anställda att
erhålla diverse sjukdomar framför allt i lungorna. Man
kunde inte tänka sig, att de hade något samband ined den
dittills som ogiftig ansedda berylliummetallen. Först efter
ett flertal år kunde man säkert påvisa, att denna metall
framkallade svåra inflammationer i de minsta lungblåsorna
och därjämte svåra skador av mera sekundär natur i
njurar, lever och hjärta liksom i benbyggnaden (Tekn. T.
1950 s. 114).
Redan en inandning av finkornig beryllium under 20 min
kan ge upphov till en akut förgiftning. Särskilt förrädiska
är de följdsjukdomar, som kan visa sig ända till tio år,
efter det personen i fråga haft’ med beryllium att göra. I
USA har man fastställt fall av berylliumförgiftning hos
personer, soni bott på ett avstånd av 1 200 m från
produktionslokalen.
Den ökade användningen av beryllium som
legeringsmetall medför, att uppmärksamheten på dess giftighet
måste skärpas. Skyddsåtgärderna är framför allt av
förebyggande natur och består huvudsakligen i god ventilation
av arbetsplatsen samt bärandet av kolloidgasmasker. Några
läkemedel eller läkemetoder för av beryllium framkallade
sjukdomar känner man ej till för närvarande. I den tyska
skyddslagstiftningen har hittills endast berylliums skadliga
inverkan på andningsorganen, berylliosen, medtagits bland
yrkessjukdom arna (H K NlEMÖJLLER i Lmschau h. 2 1951).
E R—s
Elektronisk undersökning av gångens mekanik. För att
bestämma den friktionskoefficient, som måste finnas
mellan skor och underlag, för att man inte skall halka, har
National Rureau of Standards konstruerat en elektronisk
apparat. Denna mäter de vertikala och horisontella krafter,
som en gåendes fot utövar på underlaget vid olika moment
i ett steg.
Försök med 12 personer av båda könen och olika ålder
gav i princip mycket likartade resultat. Den vertikala
kraften V har under ett steg två maxima överstigande
kroppsvikten i de ögonblick, som kroppen accelereras uppåt;
mellan dem har den ett minimum, som är mindre än
kroppsvikten. Den horisontella kraften H har en longitudinell
komposant i den gåendes rörelseriktning och en
transver-sell vinkelrät mot denna. Den senare är mycket liten, när
man går rakt fram. Den förra når ett maximum i riktning
framåt strax efter det klacken gjort kontakt med
underlaget, varvid rörelsen retarderas. Sedan får den ett
maximum i riktning bakåt, när sulan just skall lämna marken.
Restämmande för halkningsrisken är förhållandet H/V,
strax efter det klacken satts i marken. Försöken visar, att
en friktionskoefficient på minst 0.2 fordras, för att
halk-ning skall undvikas. Mindre koefficienter har erhållits vid
mätningar på många släta golv, när de varit våta (Nat. Rur.
Stånd, techn. News Bull. apr. 1951). SHl
Alkohol ur stärkelse. Enligt US Department of
Agricul-ture lär man kunna framställa industrisprit ur spannmål
3—4 ct/gal. billigare än hittills genom att vid försockring
av stärkelsen ersätta maltet med amylas ur svampar.
Alkohol framställd på detta sätt kan dock inte konkurrera med
sådan erhållen genom direkt syntes eller ur melass. Icke
heller kan svampamylas ersätta maltet vid framställning
av whisky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
