Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 29 december 1951 - Nya vindtunnlar vid Flygtekniska Försöksanstalten, av Bo Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1136
TEKNIS K TIDSKRIFT
0.9 i o 1,1 i2 Machtal
Fig. 1. Erforderlig mät sektionsarea vid olika transsoniska
machtal och olika vingmedelkorda c för viss
referens-modell; - strypningsvillkor,––-reflexionsvillkor.
munstycket, ty då verkar modellsektionen som
munstycke, och ljudhastighet uppnås i denna
sektion i stället för i överljudmunstycket. På
över-ljudsidan begränsas försöksmöjligheterna
dessutom av ett annat villkor, soin vid långsträckta
modeller i allmänhet sätter en tidigare gräns än
strypningen, nämligen genom reflexion av
kompressionsstötar mot vindtunnelväggen. Denna
reflexionsgräns kan som regel anses bestämd av
att den från spetsen av en modell utgående
kompressionsstöten efter reflexion mot
vindtunnelväggen icke bör träffa modellen eller
virvelområdet närmast bakom denna. Här är det sålunda
modellens längd ävensom utformningen av
modellens framparti — vilken inverkar på
kompressionsstötens riktning — som bestämmer det
praktiskt uppnåeliga machtalet.
För att med ett ord ånge dessa tre
begränsningar vid transsoniska undersökningar i
vindtunnel har begreppet gränsmachtal för
vindtun-nelförsök införts, varmed sålunda förstås på
underljudsidan det högsta och på överljudsidan
det lägsta machtal, som vid en viss modellstorlek
och modellkonfiguration kan uppnås i en
vindtunnel av viss storlek.
Av ovanstående följer, att tunnelsektionsarean
för en viss modellstorlek och
modellkonfiguration måste vara större, ju bättre gränsmachtal
som eftersträvas. Vid vindtunneltekniska
utredningar kan det vara lämpligt att definiera en
referensmodell med variabel storlek men med
viss konfiguration. Antas vidare en viss form på
mätsektionen, exempelvis kvadratisk, blir
stryp-nings- och reflexionsvillkoren sammanbundna,
och båda kan hänföras till tunnelarean i
mätsektionen, den storhet, som vanligen användes
för att ånge tunnelns storlek. Fig. 1 belyser, hur
starkt tunnelarean måste öka, för att
gränsmachtal nära 1,0 skall kunna uppnås. Den gäller för
en viss referensmodell för tredimensionella hel-
modellförsök, varvid modellstorleken är angiven
i vingens medelkorda. Man finner, att kurvorna
blir brantare, ju närmare M — 1 man kommer,
och att området allra närmast ljudfart måste
anses oåtkomligt för vindtunnelförsök av normal
karaktär.
Ur vindtunnelteknisk synpunkt är det därför
lämpligt att särskilja ett visst område
omedelbart invid ljudfart, vilket område kallats det
transsoniska centralområdet. Detta definieras
som det hastighetsområde omedelbart invid
M = 1,0, inom vilket tillförlitliga försök med
konstant hastighetsfördelning över mätsträckan
icke är möjliga med vindtunnlar av rimlig
storlek, med normalt utförande av mätsträckan samt
med tredimensionella modeller med en
konfiguration lämplig närmast för flygplan med
trans-sonisk eller måttlig supersonisk
maximihastighet. Denna definition är uppenbarligen också vag
enär gränserna bl.a. bestämmes av vad man vill
kosta på sig i tunnelstorlek. Definitionen har
emellertid tillkommit av praktiska skäl.
Det har även befunnits lämpligt att för
vindtunneltekniska utredningar uppdela vartdera av
de för vindtunnelförsök åtkomliga transsoniska
huvudområdena under resp. över
ljudhastigheten i en inre del — närmast ljudfart — och en
yttre del längst från ljudfart. Härvid förstås med
de båda transsoniska ytterområdena delar, som
är åtkomliga med förhållandevis enkla och
billiga tunnlar, och med innerområdena de delar,
som fordrar vindtunnlar av mycket betydande
storlek, kostnad och — vid kontinuerlig drift —
effekt. För de sålunda definierade
hastighetsområdena har nedanstående machtalgränser
till-lämpats i utredningen vid FFA, vilka gränser
självfallet är ganska godtyckliga:
[-Beteckning-]
{+Beteck-
ning+}
Machtalgränser
från till
Låghastighetsområde .. L 0 0,7
Transsoniskt område .. T 0,7 1,5
transsoniskt under-
ljudområde ....................Tu 0,7 0,07
ytterdelen ....................TUy 0,7 0,85
innerdelen ....................TUi 0,85 0,97
transsoniskt central
område ..........................Tc 0,97 1,05
transsoniskt överljud-
område ..........................Tö 1,05 1,5
innerdelen ....................Töi 1,05 1,3
ytterdelen ....................Tö>j 1,3 1,5
Supersoniskt område .. S 1,5 obegränsat
Dessa machtalområden har markerats i fig. 2,
som även visar, i vilken utsträckning befintliga
och planerade tunnlar vid FFA täcker de olika
områdena.
Strömningskvalitet och reynoldskt tal
Det är emellertid icke nog att kunna utföra
aerodynamiska försök vid alla machtal inom det
aktuella hastighetsområdet, som för närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
