Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1952 - Eldrift av tryckpressar, av Carl J E Kiessling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
7
Vid stort regleringsområde är likströmsmotorn vid låga
varvtal mycket känslig för laständringar. Särskilt gäller
detta om den utföres som kompoundmotor för att
möjliggöra parallelldrift med andra motorer. I regel väljes
varvtalsfallet 10—15 Vo av fullt varvtal för laständring från
tomgång till full last. Emedan tryckpressen fordrar en
reglering ned till 1:85 av det maximala vid framryckning
och inställning, skulle motorn stanna om lasten ändras från
0,1 till full last vid detta varvtal. Av detta skäl måste
varv-talskompensering genom tachometergenerator anordnas på
samma sätt som vid kommutatormotorutrustningen. Ett
annat skäl till att införa kompensering är, att motorn annars
blir instabil vid den låga och pulserande driftspänningen,
som alstras av ignotroner eller likriktare (jfr fig. 4).
Vid mekanisk och elektrisk parallelldrift måste
lastfördelning mellan motorerna anordnas. Utan extra åtgärder kan
olikheter av upp till 40 °/o ström uppstå mellan kalla och
varma maskiner. Så snart en olikhet erhålles, ökas denna
allt mer emedan den varma maskinen vill gå allt hastigare
och således suger till sig allt mer och mer av lasten. En
manuell justering kan företas genom extra shuntmotstånd,
men denna gäller endast enstaka driftlägen. Två vägar
finnes att göra lastfördelningen automatisk, antingen
automatisk lastfördelning genom reglering av shuntströmmen,
eller strömutjämning i seriefältet. Den senare förutsätter
två seriefält i varje maskin, det ena medverkande och det
andra motverkande. Detta senare system medför en stor
ökning av ledningsanläggning med kablar, frånskiljare och
skenor, särskilt om varje motor skall kunna köras med
mer än en fals (jfr fig. 7).
Fig. 11 visar en rörstyrd anläggning, där ovan angivna
synpunkter har beaktats. Enligt svensk praxis gäller vidare
följande förutsättningar: motorerna skall kunna köras
enkelt eller parallellt i önskade kombinationer (jfr fig. 7);
varvtalet skall kunna jämnt regleras från 1,5 till 100 fl/o
av det maximala; motorns varvtal skall hållas konstant vid
laständringar från 0,1 till full last; lastfördelningen skall
ha en noggrannhet av ± 5 °/o av fullast för alla
körkombi-nationer; elutrustningen skall vara störningsfri för nätet;
hållbroms och nödbroms skall finnas.
Utrustningen arbetar i princip på följande sätt.
Huvudtransformatorn 1 matar alla likriktarenheter, av vilka det
erfordras lika många som det finns falsapparater. Varje
enhet består av följande utrustning. En huvudbrytare 2 med
överströmsskydd 8 skyddar utrustningen för överström och
användes för brytning av strömmen vid fel eller vid längre
stillestånd. En grupp ignotroner 4 i sexpulskoppling
likrik-tar växelströmmen. De har särskild tändelektrod som
tändes och släckes 50 gånger i sekunden. Tidpunkten för
tänd-ningen bestämmes av donet 13 med transformatorerna li
och 15, som matar ignotronernas tändelektroder. Genom
valet av tändögonblick regleras spänningen på
likströmssidan. Ignotronerna utrustas dessutom med galler för
stabilisering; dessa matas med lämplig spänning från
transformatorerna 21. Ignotronerna är vattenkylda och försedda
med skydd mot baktändning.
För inställning av likspänningen användes ett
referens-spänningsdon 11 där a användes för framryckning, b för
gång och högre varvtal. För att göra det inställda
gångvarvtalet oberoende av lasten får en tachometergenerator
12 lämna en mot varvtalet svarande spänning och denna
spänning balanserar den från donet 11 b lämnade
spänningen. Vid högre hastigheter uppshuntas motorerna
genom att den på fälten påtryckta spänningen regleras genom
referensdon 11 a samt fältströmslikriktaren 9.
Lastfördelningen mellan de parallellkopplade motorerna
erhålles genom att motorerna är utrustade med två
seriefält vardera. Ett av dessa fält är motverkande och ett
medverkande. Det senare är starkare än det förra i
förhållandet 4:3. Alla motverkande seriefält är
parallellkopplade, varför de delar totala strömmen jämnt. Skulle nu en
av motorerna ta större last än de andra, blir den
medverkande serielindningen mera belastad än den motverkande
Fig. 12. Total verkningsgrad och effektfaktor
för-kommutatormotor (380 V, 50 p/s),–-rörstyrd likströmsmotor
(380 V).
hos denna motor jämfört med de andra motorerna där
förhållandet är motsatt. Denna motor blir således starkare
magnetiserad än de övriga, varför den strävar att gå
långsammare, men då den är mekaniskt hopkopplad med de
övriga blir resultatet att den minskar sin lastandel. På
detta sätt fås en automatisk lastfördelning. I diagrammet
synes att ett flertal knivbrytare erfordras för att
åstadkomma denna koppling.
I fig. 12 anges effektfaktorn och
verkningsgraden som funktion av varvtalet. Härvid utgår man
från en medelbelastning av pressen och för med
den totala verkningsgraden från nätet till
motoraxeln. Värdena på effektfaktorn hänför sig till
huvudtransformatorns nätsida. Siffrorna är
baserade på ur handböcker och listor hämtade
värden för kommutatormotorer, likriktare och
lik-strömskompoundmotor av här använt utförande.
Som synes är dessa värden nästan alltid
gynnsammare för kommutatormotorn än för den
rör-styrda anläggningen.
Både apparatutrustning och motorstorlek är
mindre för en kommutatormotorutrustning än
för en rörstyrd anläggning. Dessutom tillkommer
för likströmsutrustningen även vattenkylning för
ignotronerna och eventuellt extra utrymme för
transformator och störningsskydd. Om
kostnaderna är det svårare att lämna tillförlitliga
värden, då priset under nuvarande
världsmarknadsläge influeras av faktorer, som icke är rent
tekniskt betingade. Ur underhålls- och
skötselsynpunkt bör, med hänsyn till elektronikens relativa
ungdom, den rena motortekniken kanske ges
företräde.
Hjälputrustningar
Reglering av pappersspänningen
De fordringar som bör ställas på en god
bromsutrustning har redan beskrivits. De normala
bromssystemen av friktionstyp med mekaniska,
pneumatiska och hydrauliska regulatorer förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
