Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1952 - Turbintekniska synpunkter på fartygsanläggningar, av Lars Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
TEKNISK TIDSKRIFT
visserligen koppla en generator till någon punkt på
kuggväxeln (axelaggregat) men vid växelström torde också den
möjligheten bortfalla. Generatoreffekten representerar 6 °/o
av den totalt alstrade effekten och denna genereras
således med 62 ®/o i stället för med 77 ®/o verkningsgrad. Den
vinst, som skulle kunna erhållas genom axelaggregat,
ligger därför vid 1,4 ®/o.
Man ser också att separat drift av alla hjälpmaskiner
med turbiner inte är ekonomiskt. Det är fördelaktigare att
driva de olika hjälpmaskinerna elektriskt och på så sätt
sammanföra effektalstringen till en större turbin —
generatorturbinen — detta trots att den elektriska
överföringen kan medföra förluster på 20—25 ®/o. Ju större
belastning som lägges på generatorturbinen, desto bättre kan
den byggas.
Diskussionen om turbin eller eldrift har, här likaväl som
i USA, mest rört sig om matarpumparna, fig. 12. Här har
man ett krav på absolut säkerhet i alla situationer. Det är
därför önskvärt att ha åtminstone en turbinpump. Vid de
effekter det rör sig om på normala fartyg gör man
emellertid en vinst av 25 ®/o på den del av värmeförbrukningen
som behövs för alstrande av pumpeffekten genom att
övergå till eldrift, trots elförlusterna.
Då pumpeffekten ligger vid ca 1,3 % av propellereffekten,
kan man alltså minska hela maskineriets
värmeförbrukning med 0,3 ®/o, eller 1 g/hkh. Detta kan vara värt att ta
vara på, i all synnerhet som turbinpumpen torde vara
något dyrare än elpumpen med sin utrustning. Kommer
man emellertid upp till större maskineffekter, som vid
supertankers, växer matarpumpeffekterna upp till 300—400
hk, och då kommer frågan i annat läge. Pumpturbinen
kan då göras mer ekonomisk och mer likvärdig generator-
turbinen, varför något annat alternativ än turbindrift inte
behöver komma i fråga.
Ångsystemens utformning
Ett ekonomiskt maskineri förutsätter att matarvattnet
förvärmes i flera steg, vilket sker dels genom att värmet
i kondensorns ångstrålsugare tillgodogöres kondensatet
efter kondensatpumpen, dels genom avtappning från
propellerturbinerna i två eller tre steg. Ett av stegen, som
tappar från ett ställe i turbinen, som vid alla normalt
förekommande farter har ett tryck något över
atmosfärtrycket, bör vid nu förekommande panntryck utformas
som avgasare. Den är en blandningsförvärmare, som
bringar vattnet till gränsen för kokning, varvid den i
vattnet lösta luften frigöres och kan ledas bort. Då avgasaren
alltså innehåller vatten nära kokning, måste den stå högt
över matarpumpen, så att vattenpelarens tryck hindrar att
ångblåsor bildas i inloppet till första pumphjulet. En
nivåskillnad på 8 m är här erforderlig. De övriga
matarvatten-förvärmarna utformas som vanliga rörförvärmare.
Ett särskilt problem vid turbinfartyg är att hålla
matarvattnet rent från olja. Man får in olja genom kolvpumpar
och i läckande oljehettare och tankslingor. Man kan
försöka få bort oljan genom filtrering av allt kondensat från
pumpar och slingor. Ett bättre system är dock att inrätta
ett särskilt lågtrycksångsystem för alla
förbrukningspunkter, där försmutsning kan inträffa, såsom för kolvpumpar,
styrmaskineri, däcksmaskiner, oljehettare,
tankuppvärmning, "butterworth"-värmare, kök osv.
Detta system, som t.ex. arbetar med 10 at ö, får sin ånga
från en ånggenerator — den kan karaktäriseras som en
högtrycksevaporator — som matas med ånga från de stora
Fig. 11. Turbin för drift av matarpump
med växel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
