Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1952 - Hänt inom tekniken - Vidgat användningsområde för teknnisk statistik, av Rolf Steenhoff - 60-årsjubileum som ingenjörer - Västerbergslagens Ingeniörsklubb - Nya tidskrifter - TNC: 10. Missbruk av måttenhetsnamn, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
TEKNISK TIDSKRIFT
hithörande frågor under bearbetning, att förbundet fäster
Sveriges Industriförbunds uppmärksamhet på betydelsen
av att utbildnings- och tillämpningsproblemen inom
statistiken löses på ett för samtliga branscher tillfredsställande
sätt.
I framställningen har särskilt nämnts kvalitetskontroll,
felsökning, produktionsförbättring, ackordsättning,
försöksplanering och utvärdering av resultat såsom de
områden, där snabba landvinningar synes vara möjliga och
arbetsbesparingar står att göra, därest lättillgängliga
läro-och handböcker samt enhetlig nomenklatur kommer till
stånd. Rolf Stéenhoff
60-årsjubileum som ingenjörer firade den 13 maj 1952
på Sällskapet i Stockholm den årskurs som utexaminerades
från KTH 1892. Denna årskurs har visat en osedvanlig
sammanhållning genom åren; man har sålunda
samlats nära fulltaligt vart femte år, och de som varit
bosatta i Stockholm eller omnejd har t.o.m. kommit samman
varje år. Den sammanhållande kraften var tidigare John
Ohlsson och efter dennes död Alexander Iensen och Axel
Björkman. Till 25-årsjubileet utgav Ohlsson en matrikel
över årskursen, med bl.a. medlemmarnas porträtt från
studietiden och tjugofem år senare.
De sju deltagarna i 60-årsmiddagen är från vänster på
bilden Viktor Blomqvist, Henrik Petrini, Elis Hildebrand,
Alexander Iensen, Gotthard Dahlén, Axel Björkman och
Gustaf Odqvist. Ytterligare nio av årskursens 104
teknologer är i livet, nämligen Anders Berglund, Hugo Edling,
Frank Hirsch, Wilhelm Lindström, Wilhelm Olivecrona,
Otto Sylvan, Ludvik Nelson, Lars Wahlman och Per
Werner.
Västerbergslagens Ingeniörsklubb hade 419
medlemmar den 1 januari 1952. För år 1952 är Johan Drakenberg
ordförande och Henry Gällström sekreterare.
Nya tidskrifter. "Lackeringsteknik" är en ny
månadstidskrift för rationell ytbehandling. Den skall
huvudsakligen vara ett tekniskt organ för branschen och avser
närmast att utöva en förmedlande upplysningstjänst mellan
fabrikanter och yrkesutövande lackeringsföretag och deras
tekniska medarbetare. Redaktör och utgivare är
målarmästare H C Corneliusson. Tidskriften kostar 10 kr/år.
"Tvätt-Nytt" är en ny kundtidskrift, utgiven av Verkstads
AB Galor, som tillverkar tvätteriutrustningar. Utgivare är
H Pettersson och redaktör G Willners.
Den österrikiska tidskriften "Mitteilungsblatt des
Verbandes Österreichischer Ingenieure" har bytt namn till
"Der Ingenieur" och har i samband därmed börjat
innehålla mer rent tekniska originalartiklar och tekniskt
notismaterial. Som medutgivare har inträtt österreichisches
Produktions-Zentrum, som bl.a. utövar teknisk
informations- och referattjänst. Redaktör är ingenjör Theo
Bauer-Coelbersperger. Tidskriften utkommer en gång i månaden;
prenumerationspriset är 28 Sch./år.
"Raildoc’s Staff Bulletin" är en referattidskrift, uteslutan-
de avsedd för järnvägsområdet och utgiven av Institute
for World Railroad Documentation (Raildoc) i Amsterdam
Den innehåller kortfattade referat av uppsatser och
uppgiften om järnvägsförhållanden landvis och klassificerade
efter Raildocs eget system. Tidskriften sändes icke till
privatpersoner.
TNC
10. Missbruk av måttenhetsnamn
En måttenhet är ett specialfall av en viss storhet. En
storhet är endast kvalitativt bestämd, men en måttenhet är
dessutom kvantitativt preciserad. Längd kan vara hur stor
eller hur liten som helst, men metern är oföränderligt
längden mellan ändstrecken på meterprototypen. Därav
borde följa att man inte använder ordet meter i
betydelsen längd i allmänhet. Riktiga användningar är t.ex.
meterstock, som är 1 meter lång, metersystem, dvs.
måttsystem grundat på enheten 1 meter, metervikt, dvs. vikt
per meter. Mindre tillfredsställande är ordet "metervara",
använt i betydelsen (textil) vara som vid försäljning
avklippes till önskad längd (uppmätt "metervis"), i motsats
till vara som säljes styck- eller dussinvis i given storlek.
Ett riktigare uttryck vore längdvara, eftersom måttenheten
inte alls påverkar begreppet; man kunde lika gärna tänka
sig försäljning i t.ex. alnar eller yards.
Ett mätinstrument för hastighet kallas fullt riktigt
hastighetsmätare, och ett för frekvens frekvensmeter (här är det
givetvis inte fråga om längdenheten meter). Vi har en
mängd internationella sådana mätdonsnamn: termometer,
hygrometer, kronometer, takometer, fotometer ... Särskilt
i fråga om elektriska mätinstrument har emellertid
benämningar av typen voltmeter, amperemeter kommit i
bruk, alltså sammansättningar med måttenhetsnamn som
förled. Man får tolka t.ex. voltmeter som mätinstrument
graderat i voit, och så långt finns inte mycket att invända
mot ordet. Men det användes också för mätinstrument
graderat t.ex. i kilovolt, och då förstår man att "voit" helt
simpelt står för storheten spänning. Säkerligen har vi här
att räkna med engelskt inflytande på den internationella
nomenklaturen. Engelsmannen och amerikanen säger ju
"voltage" för spänning, och talar ogenerat om "the
kilowatts" i betydelsen effekten (i kilowatt), m. m. i samma
stil.
I Sverige har vi under senare år varit jämförelsevis
skonade från sådant missbruk av måttenhetsnamnen.
Voltmeter, amperemeter, wattmeter, kilowattimmätare,
lux-meter osv. får godkännas så länge orden betyder
mätinstrument graderat i voit etc., men längre borde man ej
gå. Inom röntgentekniken användes termen "kV-väljare"
för ett don för inställning av rörspänning, och
"mA-väl-jare" för ett don för inställning av rörström. Orden får
väl tolkas som: väljare för spänning som (t.ex. på donet
eller tillhörande mätinstrument) är angiven i kilovolt, och
väljare för ström angiven i milliampére. Riktigare vore
sådana benämningar som spänningsväljare, strömväljare,
vid behov förtydligade till rörspänningsväljare,
rörströms-väljare.
Inom nukleoniken, dvs. kärnvetenskapen, förekommer
på svenska orden "curie-laboratorium" och
"millicurie-laboratorium". Det första torde vara bildat direkt av
personnamnet Curie, men millicurie är uppenbarligen
tusendelen av måttenheten 1 curie för emanationsmängd. På
engelska är motsvarande termer "hot laboratory" och
"semi hot laboratory", varför den engelska nomenklaturen
i detta fall inte kan göras till syndabock. Man anar ju av
namnet att det i ett millicurie-laboratorium är fråga om
betydligt mindre emanationsmängder än i ett
curie-laboratorium, men benämningen är icke desto mindre
otillfredsställande och får räknas till missbrukens klass. Vad man
borde säga i stället är en fråga som TNC för närvarande
inte är beredd att uttala sig om. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
