Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1952 - Nya metoder - Malning vid låg temperatur, av SHl - Blandning vid kontinuerliga kemiska processer, av SHl - Innerförnickling som korrosionsskydd i rör, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
TEKNISK TIDSKRIFT
tet till ett minimum. Som exempel kan nämnas, att man lär
ha kunnat pulvrisera 320 kg/h svårmalt material med en
liten 5 hk hammarkvarn.
Det material, som skall pulvriseras, hälls i stycken i en
vibrerande tratt (fig. 1). Från denna går det till en
värmeväxlare av rostfritt stål, isolerad med glasull och
innehållande ett antal horisontella bottnar. Av roterande armar
förs materialet nedåt från botten till botten och möter
härvid kall kvävgas, som förs in i värmeväxlarens underdel.
Från denna matas det nedkylda materialet direkt till
kvarnen. Det flytande kvävet trycks från en flyttbar behållare
med torrt kväve från en bomb. I värmeväxlaren förgasas
kvävet och passerar från den till tratten, i vilken materialet
förkyls, samtidigt som det skyddas mot luftens inverkan.
Processen lär ännu inte gå som ett urverk, men man
hoppas kunna förbättra den. Dess största nackdel torde
vara, att flytande kväve är dyrt och inte tål längre
transporter. Det anses, att metoden har största utsikter att få
användning inom livsmedelsindustrin. Man räknar med,
att kvävet för målning av dess produkter skall kosta 2—12
ct/lb. Kväveåtgången varierar givetvis mycket med
materialets natur. Per kilogram material behövs t.ex. för kornig
etylcellulosa ca 0,1 kg kväve, medan ett segare material,
t.ex. en vinylplast, kan fordra 5 kg (Chemical Engineering
juni 1951). SHI
Blandning vid kontinuerliga kemiska processer. Om
t.ex. två vätskor eller lösningar A och B skall bringas till
reaktion under bildning av en fällning, kan processen
utföras periodiskt. Härvid pumpas kanske 13 m3 av B in i
22 m3 av A. Reaktionsbetingelserna varierar då under hela
processen, därför att A:s koncentration ständigt minskas,
fällningens kornstorlek blir ojämn, och en långvarig
åldringsprocess kan vara nödvändig.
Utförs processen kontinuerligt under effektiv
volym-reglering, kan A och B blandas intimt i samma ögonblick,
som de sammanförs. Man kan t.ex. mata in dem i en
kol-loidkvarn, där vätskeskiktet är ca 0,1 mm tjockt och av
storleksordningen 6 ml, medan strömningshastigheten är
4,5—9 m3/h. I varje ögonblick sker reaktionen i bara 6 ml
Fig. 1. Dispersator.
blandning, och denna pressas genom apparaten med en
hastighet av 60 m/s. Härtill behövs en effekt på 20—30
kW, som verkar på 6 ml. Härav inses, att betingelserna
för ögonblicklig, intim blandning är idealiska.
Antag nu, att A är en suspension av ett fast ämne, som
reagerar med vätskan B under bildning av en gelatinös
produkt. Utförs reaktionen periodiskt, överdras A
antagligen med en hinna av gel, som hindrar fortsatt reaktion.
Detta skikt bryts blott med svårighet loss av vanliga
omrörare. Reaktionen tar därför lång tid och fordrar troligen
hög temperatur. Utförs den däremot kontinuerligt i en
kolloidkvarn, slits gelet bort från A, allteftersom det bildas,
och reaktionen måste gå mycket fortare.
Som exempel kan nämnas framställning av blynaftenat
ur blyoxid och naftensyra. Vid vanligt periodiskt
förfarande fordrar reaktionen 60°C och tar lång tid; vid
användning av kolloidkvarn går den mycket snabbt vid
rumstemperatur.
I stället för kolloidkvarn kan man i många fall använda
en betydligt enklare apparat, som kallas Dispersator
(fig. 1). Denna består av en roterande, ihålig cylinder,
tillsluten i ändarna så när som på ett centralt hål i den undre
bottnen. I cylindermanteln finns springor, som är
parallella med eller vinkelräta mot rotationsaxeln. Cylinderns
inre delas i två rum av en lodrät skärm, som går genom
axeln.
När apparaten bringas att rotera med hög hastighet i en
vätska, förs denna med av skärmen och pressas av
centrifugalkraften ut genom springorna, samtidigt som ny vätska
sugs upp genom bottenhålet, vars diameter är mindre än
cylindermantelns. I små vätskevolymer blir blandningen
synnerligen snabb och effektiv.
Vid den praktiska användningen utförs reaktionen därför
i ett relativt litet kärl, till vilket de reagerande ämnena
förs kontinuerligt under volymreglering, medan
reaktionsprodukten samtidigt bortförs. Reaktionstiden kan regleras
genom anpassning av reaktionskärlets storlek till
vätskeströmmens hastighet. Denna metod används t.ex. vid
tvättning av olja, polymerisation, sulfonering och nitrering.
Även när det bara gäller att lösa ett fast ämne i en vätska,
kan Dispersator spara tid och värme (F J E Chiina i
Industrial Chemist sept. 1951). SHI
Innerförnickling som korrosionsskydd i rör. Nickel är
ett mycket användbart konstruktionsmaterial inom kemisk
industri, men dess användning inskränks av högt pris och
starkt begränsad tillgång. Ett sätt att utnyttja nickeln så
effektivt som möjligt är beläggning av andra metaller med
ett tjockt nickelskikt som är ett utmärkt korrosionsskydd.
Innerförnickling av trånga rör är emellertid ingen lätt
sak och ännu svårare blir problemet då det gäller
tjock-förnickling. Den metod som användes i Storbritannien
under kriget har nyligen offentliggjorts och dess
huvuddrag är följande.
Man använder en olöslig inneranod av bly eller förblyad
koppar och pumpar elektrolyten genom röret och en
regleringstank med filter. Röret, som skall förnicklas, placeras
vertikalt och elektrolyten får passera nedifrån och upp
medan strömtilledningen sker i motsatt riktning. Under
passagen genom röret utfälles nickel varvid pH-värdet
avtar. I regleringstanken tillsättes nickelhydroxid och
pH-värdet regleras. På detta sätt blir nickelliydroxiden råvara
för det utfällda nicklet.
Elektrolyten består av en lösning av nickelsulfat,
natrium-sulfat och borsyra med pH æ 2,5. Den får icke innehålla
klorider. Den farligaste föroreningen är kalk, emedan
kalciumsulfatet har en tendens att utkristallisera på katoden,
dvs. på rörets innerväggar och därmed äventyra
utfällningen vidhäftning. Likaså är nickelkarbonat olämplig som
nickelmetallreservoar, emedan den i elektrolyten lösta
koldioxiden försämrar metallutfällningen.
Strömtätheten måste anpassas efter den önskade
tjockleken på utfällningen, ju tjockare beläggning desto lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
