Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1952 - Nya metoder - Mekanisk mus med minne, av G Håkanssno - Fotokemiskt bearbetning av glas, av G Günther — SHl - Rening av vatten för keramiskt bruk, av Stig Lindroth - Metod för framställning av metallografiska slipprov, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1952
■ 799
Fig. 2. Musens väg, t.v. första gången (tid 2 min), t.h. andra gången (15 s).
Labyrinten är stor som en halv skrivbordsskiva och
väggarna kan placeras på olika sätt mellan ett fyrtiotal
stolpar, så att ett stort antal problem av olika
svårighetsgrad kan uppställas. Målet är en elektrisk kontaktplatta;
då musens morrhår berör denna ringer en klocka.
När musen släpps in i labyrinten går den rakt fram tills
morrhåren berör en vägg. Då stannar den, backar, vrider
sig ett kvarts varv och går fram i den nya riktningen tills
den möter ett nytt hinder. Minnet blockerar de icke
framkomliga vägarna och håller de framkomliga öppna. Första
gången musen går genom en labyrint tar det därför lång
tid, men sedan den en gång lärt sig vägen går det betydligt
fortare, fig. 2. Ändras labyrinten, måste musen givetvis lära
om den del av vägen som har ändrats.
Experimenten avser att åskådliggöra de fyra
funktionerna: försöka en lösning och lära av misstagen; komma ihåg
en lösning och använda den vid senare behov; komplettera
en redan inlärd lösning; glömma en lösning och lära in en
ny när problemet ändras (Electrical Engineering juli 1952;
Electronics juni 1952). G Håkansson
Fotokemisk bearbetning av glas. I ljuskänsligt glas
(Tekn. T. 1948 s. 164; 1950 s. 223) kan man framställa
mönster genom kemisk etsning. Vid denna metod att forma
glas i komplicerade mönster, som inte kan erhållas på
annat sätt, används dock ett glas vars sammansättning i
vissa avseenden avviker från de tidigare omnämnda
ljuskänsliga glasens. Dess behandling är emellertid likartad.
Man drar fördel av glasets genomskinlighet för att i eller
genom det utbilda ett mönster och löser sedan med olika
kemiska etsningsförfaranden bort de av ljuset modifierade
glaspartierna som har blivit mera lösliga än de obelysta.
Vid metodens genomförande avskärmas glaset med en
mask eller ett filmnegativ och belyses med ultraviolett ljus.
Belysningstid och ljusintensitet kan varieras alltefter
önskad djupverkan. Härvid bildas en osynlig, latent bild i
glaset. Detta upphettas sedan långsamt 1—2 h till ca 650°C,
varvid de belysta delarna av det blir opaliserande, medan
de obelysta förblir klara. De senare är inte längre
ljuskänsliga.
Opalglaset löser sig ca 50 gånger snabbare i fluorvätesyra
än klarglaset, och man kan därför etsa en ytbild eller hål
genom glaset alltefter exponeringens storlek. I senare fallet
får man ett hålglasföremål, vars hålmönster givetvis kan
vara ytterst invecklat. Metoden ger exakta reproduktioner
och lämpar sig därför väl för masstillverkning. Mönstrets
skärpa blir stor; man kan t.ex. göra hål ned till 0,08 mm
och flera hundra per kvadratcentimeter. Det är också
möjligt att etsa in ett elektriskt ledningsschema i en glasplatta
och därefter fylla fördjupningarna med smält metall.
Förfarandet har fått både konstnärliga och tekniska
användningar (K RosiE i Materials & Methods mars 1952;
En-gineers’ Digest juni 1952). G Günther — SHl
Rening av vatten för keramiskt bruk. Det är
välbekant, att stabiliteten av den gjutmassa (slicker) som
användes för gjutning av keramiska produkter, är starkt
beroende av närvaron av främmande joner i lösningen. En
exakt kännedom om dessas art och koncentration är
därför obetingat nödvändig för att få tillfredsställande och
reproducerbara resultat. Denna vetskap är självfallet svår
att uppnå vid användning av ett otillräckligt renat vatten.
Enligt en amerikansk uppgift kan vattenrening utföras
upp till 100 gånger billigare än genom destillation genom
en tvåstegs jonbytaranläggning: i första etappen bytas
närvarande katjoner mot väte (karbonat och bikarbonat ger
samtidigt kolsyra) och i den andra avlägsnas de härvid
frigjorda starka syrorna. Kolsyran elimineras genom
inblåsning av luft.
Kostnaderna för en anläggning av detta slag har i flera
fall direkt kunnat betalas genom den besparing i
peptise-ringsmedel som ernåtts. Vidare har det visat sig att
användning av rent vatten ökar gipsformarnas livslängd då
någon absorption av främmande joner ej längre kan
komma i fråga. Den beskrivna reningsmetoden har också med
fördel använts inom emalj- och glas3rrindustrierna
(American ceramic Society Bulletin sept. 1951). Stig Lindroth
Metod för framställning av metallografiska slipprov.
I Ryssland har man utarbetat en ny metod för preparering
av slipprov. Den påstås vara överlägsen alla tidigare kända
metoder. Arbetsstycket skärs härvid med en roterande
skiva till vilken elektrisk ström är kopplad så att skivan
tjänstgör som katod, medan arbetsstycket är anod (fig. 1).
Fig. 1. Anod-mekanisk skärmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
