Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1952 - Nya material - Syntetiskt gummi utan fyllmedel, av SHl - Gummimodifierade fenoplaster öppnar nya möjligheter, av SHl - Finkornig mässing för dragning, av SHl - Telluritglas, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
TÉ3KNISK TIDSKRIFT
ger då metallsulfonat som bildar tvärbindningar. I ett
fullständigt härdningssystem ingår också organiska syror och
acceleratorer, vilkas exakta funktion är okänd.
Produkten kan också härda på annat sätt än genom
bildning av saltbryggor. Några av de bästa vulkanisaten har
erhållits med organiska härdare, särskilt aromatiska
diaminer (bensidin, tiokarbamid), alifatiska och cykliska
dioximer, tiuramer och karbamat. Klorsulfonerad
polyety-len behandlad med dessa ämnen tycks ge en produkt med
något större förlängning och ibland med mycket högre
brottgräns än hos produkter erhållna genom härdning med
metallsalter (Chemical & Engineering News 12 maj 1952).
SHl
Gummimodifierade fenoplaster öppnar nya
möjligheter. Genom framställning av buna-N eller
akrylnitril-butadiengummi fick man ett material som kan blandas
med vissa fenoplaster. Härvid erhålles produkter,
gummi-modifierade fenoplaster, som har avsevärt större
slaghållfasthet än vanliga fenoplaster.
Vid formpressning kan formar för fenoplaster användas
även för gummimodifierade fenoplaster. De bör vara
förkromade för att plasten skall släppa formen lätt.
Noggrann reglering av temperaturen är nödvändig. Den skall
helst vara 170—180°C. Processen tar ca 20 "Vo längre tid
än för vanliga fenoplaster. På grund av materialets relativt
stora elasticitet vid dess lösgörande från formen måste
ut-stötarstiften konstrueras och placeras med omsorg.
Gummimodifierade fenoplaster är mycket lämpliga även för
sprutpressning. De är mjuka och flyter länge.
Konstruktionen av föremål av gummimodifierad fenoplast
erbjuder få problem, då mindre förstärkningar, radier och
godstjocklek än för vanliga fenoplaster fordras. Beroende
på blandningen kan produkten emellertid bete sig mera
som gummi än som fenoplast vid påkänning och töjning.
Hårdare typer av gummimodifierad fenoplast kan
bearbetas med skärande verktyg. Ämnen med ingjutna
metalldelar har t.ex. svarvats utan särskilda svårigheter. De
flesta verktyg kan lätt anpassas för bearbetning av
gummimodifierad fenoplast.
Materialet kostar 3—5 ct/lb mer än liknande fenoplaster
med fyllmedel. Det har 3—4 "Vo lägre specifik vikt. I
jämförelse med vanlig fenoplast lär gummimodifierad ha större
slaghållfasthet och utmattningshållfasthet vid vibration,
mindre känslighet för temperaturväxlingar, mindre tendens
att spricka vid ingjutning av grova metalldelar, god
kemisk resistens och tillfredsställande elektriska egenskaper.
Man väntar därför att gummimodifierad fenoplast skall få
ökad användning i textilmaskiner, bilar, hushållsmaskiner,
räkne- och skrivmaskiner (Modern Plastics febr. 1952).
SHl
Finkornig mässing för dragning. Man lär nu kunna
minska kostnaden vid tillverkning av formpressade eller
dragna föremål av mässing genom att använda en legering,
kallad Formbrite, som tillverkas enligt ett särskilt
förfarande. Legeringen är inte ny, men det sätt varpå den
framställs är nytt och torde kunna tillämpas på de flesta
kända kopparlegeringar. Liksom mässing kan Formbrite
ha sammansättningar från 95 fl/o koppar, 5 ’°/o zink till
63 ’% koppar, 37 ,0/o zink. Materialet kostar inte mer än
vanlig mässing med samma sammansättning.
Utmärkande för Formbrite är att dess kornstorlek är bara
0,012 mm eller mindre (fig. 1). Härigenom lär det få
mycket god polerbarhet, hög draghållfasthet, hårdhet och
seghet. Ett material med 70 °/o Cu, 30 °/o Zn uppges ha 4 400
kp/cm2 brottgräns och 35 l9/o förlängning mot 3 800 kp/cm®
och 50 °/o för vanlig glödgad mässing med samma
sammansättning. Det är alltså något styvare, hårdare och mer
elastiskt än vanlig mässing, men dock tillräckligt segt för
formning genom dragning utan nämnvärd risk för brott.
Det nya materialet har fått användning vid tillverkning
av elektrisk armatur, reflektorer, toalettgarnityr (t.ex.
spegelhandtag), spännen och andra småsaker. Dess största
förtjänst är att poleringen blir billigare och ger bättre yta.
I några fall har man kunnat byta ut en tidigare använd
mässing mot en billigare legering med lägre kopparhalt,
därför att det finkorniga materialet har högre hållfasthet
(S G Keliæy Jr i Materials & Methods mars 1952). SHl
Telluritglas. Man har iakttagit att element som är goda
glasbildare har en elektronegativitet på 1,7—2,1 i Paulings
skala. Bor, kisel, fosfor och germanium har t.ex.
elektro-negativiteterna 2,0, 1,8, 2,1 och 1,7 resp. Andra element
med värden mellan de angivna gränserna är enligt Pauling
arsenik, antimon och tellur; det sista har samma värde
som fosfor. Redan Berzelius iakttog att tellur är
glasbildare, och detta har senare bekräftats genom arbeten
utförda 1913. Teknikerna tycks dock inte känna till tellurs
möjligheter inom glasindustrin.
Vid en undersökning av systemen BaO—Te02 och
PbO—-Te02 erhölls glas med ovanliga fysikaliska egenskaper. Ett
av dem med sammansättningen BaO • 5 TeOa har t.ex.
termiska utvidgningskoefficienten 19 X lO^6 och
deformationstemperaturen 325°C, värden som helt avviker från de
normala för oxidglas. Brytningsindex är 2,08 vid 5 780 Ä
och dielektricitetskonstanten 25 vid 50 p/s. Ett glas med
sammansättningen PbO • 5 TeO., har något lägre
utvidgningskoefficient (17,7 X 10"8), mjukningstemperaturen
280°C och brytningsindex 2,25 vid 5 780 A. Många glas
med tre komponenter av vilka en är TeOa har framställts.
De har ovanligt hög utvidgningskoefficient, låg
deformationstemperatur och i några fall mycket hög täthet.
Särskilt intressant är att deras brytningsindex i många fall är
högre än hos vanliga oxidglas.
Av ännu större intresse är emellertid telluritglasens
genomsläpplighet för infrarött ljus och deras dielektriska
egenskaper. Många av dem har sålunda
dielektricitetskonstanten 25—30. vilket är omkring två gånger den hos något
tidigare känt oxidglas. Dielektricitetskonstant och förlust-
Fig. 1. Mikrofotografier av
mässing; t.v. Formbrite, t.h. vanlig
mässing med samma
sammansättning; 50 X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
