Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Andras erfarenheter - Sterilisering genom joniserande strålning, av SHl - Syntetisk glimmers användbarhet, av SHl - Kalciumsulfat råvara för sulfat och svavelsyra, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// november 1952
935
bestrålning av vatten, men det visade sig snart att mycket
starkare oxidations- och reduktionsmedel måste vara i
verksamhet. Detta ledde till hypotesen att av strålningen
aktiverat vatten orsakar de kemiska reaktionerna.
De primära reaktionerna vid bestrålning av vatten tänks
vara HbO—* HaO+ + <r; HB0+—* H+ + OH och H.,0 +
e-—> H + OH". Dessutom är mer än ett tiotal sekundära
reaktioner tänkbara. Många av de radikaler som anses
uppstå är mycket starka oxidations- eller reduktionsmedel,
och den nettoverkan som kan väntas vid bestrålning av en
lösning beror på olika radikalers relativa mängder, deras
livslängd och rörlighet i lösningen. Dessa faktorer
påverkas i sin tur av strålningens intensitet, närvaro eller
frånvaro av löst syre, lösningens viskositet och närvaro av
oxiderbara eller reducerbara ämnen som kan konkurrera
med varandra om de fria radikalerna.
Man har försökt minska icke önskvärda kemiska
reaktioner vid strålningssterilisering genom att ändra den
bestrålade produktens sammansättning, så att bortskaffande av
de aktiva radikalerna gynnas, eller genom att ändra
produktens fysikaliska tillstånd, så att de aktiva radikalernas
rörelsefrihet minskas, varigenom dessa får tillfälle att
reagera med varandra i stället för att angripa produkten.
Enzym inaktiveras vid värmesterilisering samtidigt som
mikroorganismerna dödas. Detta är av betydelse, därför att
man genom steriliseringen också önskar hindra att varan
förstörs genom enzymatisk nedbrytning.
Strålningssterilisering har inte nödvändigt samma verkan på enzym som
värme. I utspädd lösning förstörs de i allmänhet
fullständigt samtidigt med mikroorganismerna, i koncentrerad
lösning har de större resistens och torra kristalliserade enzym
är synnerligen strålningsresistenta. Vidare har man
upptäckt att många ämnen i naturprodukter skyddar enzymen
genom att ta hand om de fria radikaler som bildas vid
bestrålningen.
Som exempel kan nämnas att mjölk kunnat steriliseras
fullständigt med en dos joniserande strålning på 750 000
rep ("roentgen equivalent physical"), medan 200 000 rep
minskade bakteriefloran med 99,7 ’"/o. Under samma
betingelser gav prov på enzymet fosfatas positivt resultat
efter bestrålning med 10 Mrep men negativt efter en dos
på 15 Mrep. Prov på peroxidas var positivt efter 1 Mrep
men negativt efter 3,5 Mrep. Torrt kornmalt visade en
total diastatisk kraft 25 ’% av den ursprungliga efter
bestrålning med 15 Mrep.
Vitaminer och aminosyror förhåller sig ungefär som
enzym. Aminosyror förstörs sålunda lätt av joniserande
strålning i utspädd lösning, men påverkas praktiskt taget
inte alls i proteiner, dvs. i sin naturliga omgivning.
Vitaminer i livsmedel kan emellertid förstöras mera genom
strålningssterilisering än genom värmesterilisering. Sålunda
förstördes 50 ’%> av riboflavinet i mjölk och 50 ’%> av
askor-binsyran i apelsinsaft vid en stråldos på 750 000 rep.
Smak och färg kan förändras betydligt vid
strålningssterilisering vilket är av stor betydelse för
livsmedelsindustrin. Redan en pasteuriseringsdos på bara 100 000 rep ger
en oangenäm smakändring hos mjölk. Större doser har mera
utpräglad verkan. Skummjölks smak ändras påfallande vid
doser betydligt under pasteuriseringsdos. Apelsinsaft
ändrar smak vid en stråldos på 150 000 rep, medan äppelsaft
inte märkbart förändras vid doser på upp till 1 Mrep. Dess
färg börjar däremot blekna redan vid 300 000 rep.
Frusna varor undergår inte så stora förändringar vid
bestrålning som flytande. Orsaken härtill torde framför allt
vara att de aktiva radikalernas rörelsefrihet inskränks vid
övergång från flytande till fast tillstånd. Den låga
temperaturen är troligen i och för sig av underordnad betydelse.
Man har t.ex. funnit att alfastrålar har mycket liten
verkan på is, medan betydande mängd väte, syre och
vätesuperoxid bildas vid bestrålning av vatten. Det har också
visat sig att mjölk innehåller påvisbar mängd enzym sedan
den mottagit även de största stråldoser i fruset tillstånd.
Också askorbinsyra kan skyddas mot strålningens nedbry-
tande verkan genom frysning; smak- och färgändringar
minskas om man fryser varan.
Hittills erhållna resultat tycks visa att joniserande
strålnings bakteriedödande verkan inte nämnvärt ändras genom
frysning av materialet. Visserligen har man i några fall
funnit att bakteriers strålningskänslighet kan ändras av
olika kemiska föreningar, men i praktiken är nödvändig
dos för fullständigt dödande av en heterogen bakterieflora
ungefär densamma. Man kan sålunda sterilisera t.ex.
frusen mjölk med samma stråldos som flytande.
Detta stämmer med teorin att en levande cell förstörs
bara om en joniserande partikel passerar genom en känslig
del av cellen. Strålningen tänks alltså ha en direkt verkan
som sannolikt inte sammanhänger med den som ger
kemiska reaktioner. Det är emellertid just för att uppnå
denna direkta effekt som stora stråldoser fordras.
Tillräckligt många "kulor" måste skjutas på måfå mot målen
för att varje mikroorganism skall träffas. Därför är
strålningssterilisering egentligen synnerligen ineffektiv.
Det förefaller alltså som om god strålningssterilisering
bara kan ske på fruset material, ty i detta undertrycks
icke önskade kemiska reaktioner, fastän mikroorganismer
dödas. Härvid inaktiveras emellertid inte enzym.
Strålningssterilisering tycks därför icke vara ekonomisk för
billiga varor, men den kan vara lämplig för dyrbara
farma-ceutika som inte tål värmesterilisering. Även inom kirurgin
kan strålningssterilisering vara värdefull. Man har t.ex. i
två fall utfört reparationer av aortan hos människor med
vävnad som steriliserats i fruset tillstånd (J P 0’miea!ra i
Nucleonics febr. 1952). SHI
Syntetisk glimmers användbarhet. De viktigaste
naturliga glimmersorterna är muskovit och phlogopit som kan
ges de idealiserade formlerna KA^AlSi^,,) (OH)E resp.
KMg3(AlSi3O10)(OH)2. Många substitutioner kan dock ske;
magnesium kan t.ex. delvis vara ersatt med järn som i
biotit iqMgFeUAlSiAoHOH),,
Försök att göra syntetisk glimmer gjordes först för 50 år
sedan. Det visade sig vara svårt att framställa stora
kristaller. Hittills har bästa resultat uppnåtts med phlogopit
i vilken OH-grupperna ersatts med fluoratomer (Tekn. T.
1950 s. 682). Formeln för syntetisk glimmer kan därför
skrivas KMg3(AlSi3O10) F2.
Naturlig glimmers genomsläpplighet för ultraviolett ljus
är föga undersökt. En forskare har tidigare funnit att
transmissionsgränsen ligger vid 2 900 Å och att grön glimmer
absorberar mer än röd. Vid undersökning av ett antal prov
på naturlig glimmer med mycket god genomsläpplighet för
synligt ljus och ett vattenklart prov på syntetisk glimmer
har man nu funnit att transmissionsgränsen för den röda
typen är ca 2 500 Å och för den gröna ca 3 000 Ä, medan
syntetisk glimmer har god genomsläpplighet betydligt
under 2 000 Å.
Skillnaden mellan naturlig och syntetisk glimmers
genomsläpplighet beror troligen på att den syntetiska
produkten har mycket låg järnhalt (under 0,05 l0/o), ty det
visade sig att naturglimmerns absorptionskoefficient vid
3 000 A är ungefär proportionell mot dess järnhalt.
Syntetisk glimmer kan tydligen med fördel användas till
fönster i instrument som fotoceller, Geiger-rör och
termostaplar. De kan då tillverkas eller användas vid hög
temperatur, ty syntetisk glimmer tål mer än 1 000°C, medan
naturlig muskovit börjar sönderdelas vid ca 500°C och
phlogopit vid 800°C (P Popper i Nature 29 dec. 1951). SHI
Kalciumsulfat råvara för sulfat och svavelsyra. Hittills
har man nästan uteslutande använt svavel och pyrit som
råvara vid framställning av svavelsyra, en av den
kemiska industrins nyckelprodukter. Redan strax före första
världskriget började man emellertid i Tyskland använda
gips CaS04 • 2 HoO eller anhydrit CaS04 vid framställning
av ammoniumsulfat i samband med utvecklingen av den
syntetiska ammoniaktillverkningen. En fjärde svavelkälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
