Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1953 - Nya metoder - Malning med gasström, av SHl - Tillverkning av nylonprodukter genom pulversintring, av SHl - Lokalisering av materialfel med ultraljudstrålning, av SHl - Avspänningsglödgning genom kortvarig upphettning, av SHl - Jonuteslutning som separeringsprocess, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’f mars 1953
191
ver. Råmaterialet matas in genom ett grovt rör, en trumma
med flera sektioner eller på en flat skiva. Het,
komprimerad luft eller ånga för in partiklarna med stor hastighet i
ett grovt, ringformigt rör där de slår emot varandra och
krossas. De minsta samlas intill rörets inre vägg och tas
ut genom en vindsikt, medan de större cirkulerar tills de
slagits sönder.
En kornstorlek på 3—5 u anses relativt stor för
produkter från en kvarn av denna typ; man lär utan större
svårighet kunna komma ned till 0,1 ju. Skötseln av kvarnen
är inte lika enkel som dess princip. Man måste lia flera
faktorer under full kontroll, t.ex. lufttryck och
inmatningshastighet, annars får man låg verkningsgrad. Rätt
skötta kan kvarnarna (beroende på storlek) ge från ca
2 kg/h till 15 t/h till en kostnad av 1—10 $/t. De kostar
5 000—50 000 $ (Business Week 6 dec. 1952). SHl
Tillverkning av nylonprodukter genom pulversintring.
Vid bearbetning av nylonpulver med hög smältpunkt, t.ex.
polyhexametylenadipamid (FM 10 001), kan man tillämpa
en teknik som i princip är densamma som den inom
pulvermetallurgin använda. Sådana nylonpulver kan nämligen
kallpressas och sintras vid en temperatur under sin
smältpunkt. Man kan härvid införa pulverformiga fyllmedel av
många olika slag genom att blanda pulvren före pressningen.
Vid detta förfarande avlägsnas den risk för uppkomst av
segringar som finns när fyllmedel sätts till smält nylon.
De produkter som fås vid tillämpning av
pulvermetall-urgisk teknik har, i jämförelse med produkter av
formspru-tat nylon, större dimensionsstabilitet vid både
fuktighets-och temperaturändringar. Vidare har de mindre inre
spänningar, vilket tros bero på att smält nylon krymper
relativt mycket och därför måste utsättas för ganska högt
tryck under stelnandet för att hålrum i produkten skall
undvikas. I alla händelser anses inre spänningar vara
orsak till formsprutade och svarvade nylonlagers något
oregelbundna beteende.
Den viktigaste faktorn vid pulversintringsprocessen är
nylonpulvrets fysikaliska tillstånd. Med kemiska medel
framställer man ett användbart pulver, t.ex. Nylasint, med
en kornstorlek på 1—3 u. Mekaniskt pulvriserat nylon
med korn på ca 50 ji är däremot fullständigt odugligt,
därför att kallpressade ämnen inte får så stor hållfasthet att
de kan tas ut ur formen.
Då luften måste utestängas för att man skall få en
produkt med god hållfasthet, sintrar man i inert gas, t.ex.
kväve, i vakuum eller i varm olja. Den senare metoden är
bekvämast och används mest. Sintringstemperaturen
ligger högst 10°C under materialets smältpunkt. Genom att
olja i någon mån tränger in i materialet mörknar dettas
yta, och man använder därför sintring i vakuum eller
inert atmosfär om man vill ha en ljus produkt. Denna
metod måste också användas för ämnen med liten
godstjocklek, t.ex. tänderna på små kugghjul.
Som fyllmedel används t.ex. ämnen som ger
självsmörjande lager (grafit), ledande material (koppar) eller
magnetiskt (järn), önskas stor porositet hos produkten, sätter
man till oorganiska salter som efter sintringen lakas ut
med vatten. Nylons förmåga att binda samman fyllmedel
varierar med dessas natur, och därför bestämmer denna
den mängd som kan tillsättas utan att produktens
hållfasthet faller för mycket. Av koppar eller grafit kan man
införa upp till 80 «/o.
I allmänhet har sintrat nylon utan fyllmedel en
hållfasthet av samma storleksordning som formsprutat eller
sträng-sprutat, men den sintrade produkten deformeras inte lika
lätt som de andra vid belastning, och den är sprödare.
Några fyllmedel, t.ex. koppar, ökar materialets hållfasthet.
Izodsegheten hos sintrat nylon varierar mycket; den är
dock alltid mindre än hos sprutat. Det sista gäller också
för dess dielektricitetskonstant och förlustfaktor.
Sintrat nylon är särskilt lämpligt till lager (jfr Tekn. T.
1950 s. 708). Det anses troligt att dess goda formstabilitet
kan förbättras ytterligare genom värmebehandling ca 12 h
vid 100°C. Även i lager av sådant nylon torde det dock
vara rådligt att ordna ett spelrum på 0,006 mm/mm
axeldiameter vid lagertryck av storleksordningen 5 kp/cm".
Sintrat nylon torde också vara lämpligt för andra detaljer
som skall ha stor slitstyrka, t.ex. lågt belastade, tystgående
kugghjul, oljelås, kammar, rullar osv., och för speciella
ändamål med för dessa avsedda fyllmedel, t.ex.
diamantpulver till slipskivor och koppar till glidkontakter (L L
Stött & L R B Hierviey i Materials & Methods okt. 1952).
SHl
Lokalisering av materialfel med ultraljudstrålning.
Vid icke-förstörande provning med ultraljud (Tekn. T.
1949 s. 438) kan man ungefärligen bestämma ett
materialfels läge och utsträckning, men det är omöjligt att erhålla
dettas exakta kontur. Visserligen finns det nu en metod
att avbilda materialfel i ultraljudstrålning, men den är
inte alltid lätt att tillämpa på oregelbundet formade
föremål. Det har därför föreslagits att man skall utnyttja
termokänsliga pigment av den typ som används till
temperaturindikatorer för att göra materialfel synliga i
ultraljudstrålning.
Vid denna metod används en skärm överdragen med
termokänsligt pigment. Den utnyttjas på samma sätt som
fluorescensskärmar vid användning av röntgen. Det
temperaturkänsliga materialet ändrar färg där det träffas av
ultraljud. Detta bringar nämligen pigmentkornen att
vibrera varvid lokal temperaturstegring uppstår genom
kornens gnidning mot varandra. Det uppges att sådana
skärmar har mycket hög känslighet, särskilt om de hålls vid
en temperatur strax under den vid vilken färgändring
sker; för det använda pigmentet är den ca 39°C.
Färgändringen är inte permanent, utan pigmentet återfår sin
ursprungliga färg när bestrålningen upphör (Engineers’
Digest jan. 1953). SHl
Avspänningsglödgning genom kortvarig upphettning.
En ny metod att avlägsna inre spänningar, uppkomna
genom snabbkylning av metallstycken, består i kortvarig
upphettning, utförd så att temperaturgradienten i
arbetsstycket blir motsatt den genom vilken spänningarna
uppstått. Metoden är grundad på uppfattningen att
spänningar uppkommer bara när materialets elasticitetsgräns
överskrids vid snabbkylningen, varigenom arbetsstycket
deformeras och spänningssystemet modifieras.
Metoden har i ett fall använts på en kompressorrotor av
aluminiumlegering 255 mm i diameter och med 50 mm
nav-längd. Arbetsstyckena lösningsbehandlades 2 h vid 530°C
och snabbkyldes sedan i vatten av 70°C. Ett av dem
utskilj-ningshärdades sedan 16 h vid 170°C, medan ett annat först
upphettades 20 s i ett 350°C saltbad, snabbkyldes i 70°C
vatten och därefter utskiljningshärdades 16 h vid 170°C.
Inre spänningar hälften så stora i det senare provet utan
att dettas hårdhet blev nämnvärt mindre än det förras
(Engineers Digest dec. 1952). SHl
Jonuteslutning som separeringsprocess. Det har visat
sig att starkt joniserade jonbytare stöter bort joner i
vattenlösning. En stark elektrolyts koncentration är sålunda
större i lösningen än inuti jonbytaren;
koncentrationsförhållandet kan bli 10:1. De flesta icke-elektrolyter eller
svaga elektrolyter, t.ex. ättiksyra och ammoniak, ger
antingen ingen koncentrationsdifferens eller kanske en
skillnad i motsatt led. På detta fenomen har en amerikansk
firma grundat ett nytt separeringsförfarande som kan
kallas jonuteslutning ("ion exclusion").
Denna metod uppges vara effektiv, relativt snabb och
angenämt billig. Jonbytaren fungerar kontinuerligt utan
kemisk regenerering; eluering med vatten är det enda som
behövs. Härigenom förenklas anläggningen betydligt i
jämförelse med jonbytarapparater. Metodens viktigaste
olägenhet är att utspädning av produkten inte kan undvikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
