Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1953 - Nya metoder - Apparat för kontinuerlig vakuumdestillation av fettsyror, av SHl - Framställning av etylenoxid genom oxidation, av SHl - Böcker - Fotogrammetri, av Lars Åhstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. [-Kolonnbotten-]
{+Kolonn-
botten+} med [-uppvärmning.-]
{+uppvärm-
ning.+}
luren hälls vid 205°C och trycket i kolonnen vid 5—10
torr. Torkade och avluftade fettsyror införs vid kolonnens
topp och rinner nedåt från botten till botten. Största delen
av dem förångas, och den icke flyktiga återstoden rinner
ut från kolonnens bottenrum. Den tid under vilken
fettsyrorna upphettas varierar från mindre än 1 min för de
flyktigaste till ca 30 min för återstoden.
Man måste använda torr och luftfri råvara därför att
vatten ökar bildningen av fettsyradimma i kolonnen och
luft oxiderar fettsyrorna. Dessa skadas inte vid torkningen
och avluftningen som sker vid 65—95°C och 50—100 torr.
Ångorna från kolonnen går till en cyklon, i vilken
fett-syradimma slås ned, och sedan till tubkondensorer av
speciell konstruktion. Många fettsyror stelnar vid 45—55°C,
och man måste därför i allmänhet använda varmt
kylvatten för att undvika igensättning av kondensorerna.
Okondenserbar gas, som lämnar dessa, innehåller liten
mängd fettsyradimma som slås ned fullständigt genom
tvättning med fettsyror i en skrubber. De skulle i annat
fall sätta vakuumpumparna ur funktion.
Man har byggt apparater för 230—2 300 kg/h. De
regleras automatiskt och konstrueras vanligen av rostfritt stål
(AISI 316) helst med låg kolhalt; för tallolja måste man
ta till Inconel. Utrustningen kan användas för flera olika
typer av råvara. I jämförelse med vanligen använda
periodiska destillationsapparater uppges den nya apparaten
förbruka bara 40 % ånga, 40 ’% kylvatten, 3 ’%> brännolja
och 8 l0/o arbetstimmar. En kontinuerlig apparat för 1 800
kg/h tar inte mer plats än en periodisk för 230 kg/h
(Chemical Engineering nov. 1952). SHl
Framställning av etylenoxid genom oxidation. Man
använder två metoder för tillverkning av etylenoxid, nämligen
över klorhydrin och genom direkt oxidation av etylen. Den
senare metoden uppges nu ha förbättrats genom
användning av fluidiserad katalysator så att den är klart
överlägsen de äldre metoderna.
Vid klorhydrinmetoden åtgår betydande mängd klor, och
undvikande av korrosion av apparaturen är ett svårlöst
problem. Vidare är bildning av något etylendiklorid, som
inte är lättsåld, ofrånkomlig; Metoden är emellertid väl
utarbetad i kommersiell skala, och utnyttjandet av etylenen
är gott; utbytet av etylenoxid blir ca 70 ®/o.
Direkt katalytisk oxidation av etylen har fördelen att
inte fordra andra råvaror än etylen och luft. Kostnaden
för en anläggning enligt oxidationsmetoden är mindre än
för en enligt klorhydrinmetoden, men utbytet av
etylenoxid blir bara 55—65 ®/o. Visserligen kan man uppnå 70 D/o
utbyte, men det lönar sig inte att gå över 60 ’% med
nuvarande etylenpris.
Oxidationsprocessens största nackdel liar hittills varit att
den är svårreglerad. Reaktionen är starkt exotermisk, och
det fordras noggrann temperaturreglering för undvikande
av oxidation till kolsyra och vatten. För att underlätta
bortförandet av reaktionsvärmet brukar man placera kataly-
satorn i klena, vertikala rör omgivna av cirkulerande olja
eller annat kylmedium. Reaktionskärl för tillverkning i
fullstor skala innehåller flera tusen rör. De blir härigenom
ganska dyrbara, och det är svårt att åstadkomma jämn
fördelning av gaserna på rören.
Vid användning av fluidiserad katalysator är det lätt att
genomföra noggrann temperaturreglering, men den vanliga
typen av fluidiserad bädd har ett allvarligt fel vid
oxidation av etylen. På grund av att katalysatorn cirkulerar från
bäddens botten till dess topp hålls nämligen gaserna kvar
längre tid i reaktionskärlet än som svarar mot
gasströmmens hastighet. Detta gör ingenting t.ex. vid krackning av
petroleum, men oxidationen av etylen går då i större
utsträckning till kolsyra och vatten. Man har därför minskat
katalysatorns cirkulation genom att dela upp
reaktionskärlet i ett antal långa, vertikala rör, kopplade parallellt.
Oxidationen utförs under tryck vid förhöjd temperatur
vanligen i två steg med kylning och absorption av
reaktionsprodukten efter vart ocli ett. I första steget blir
omsättningen 35—50 %>, i det andra stiger den till 50—70 °/o.
Icke omsatt etylen från första steget återförs till
reaktionskärlet, medan restgaserna från andra steget förkastas. Man
använder en speciell katalysator vars egenskaper är
avpassade för den speciella typen av fluidisering. Den
behöver inte regenereras eller reaktivcras, ocli den lär inte
förstöras märkbart trots långvarig användning.
Reaktionsprodukterna behandlas först ined vatten under
samma tryck som i reaktionskärlet. Därefter sänks
trycket till atmosfärstryck, och vattenlösningen går till en
av-drivare. Ångorna från denna kondenseras delvis;
konden-satet går tillbaka till avdrivaren som återflöde, medan
ångorna införs i en rektifieringskolonn. Den från denna
erhållna produkten befrias slutligen från kolsyra i en
annan avdrivare. Etylenoxiden har en renhetsgrad på 99,5 ’"/o
(Chemical Engineering febr. 1953). SHl
Böcker
Fotogrammetri. Grunddrag och översikt, av Behtil
Hallert. Norstedts, Stockholms 1953. 226 s., 212 fig.
30 kr.
Vid K. Tekniska Högskolan utbildas varje år ett
hundratal teknologer i fotogrammetri. På senare år har dessutom
med täta mellanrum anordnats andra grundläggande
kurser genom civila och militära myndigheters försorg. Till
dessa kurser har det kommit deltagare även från de
nordiska grannländerna. Det finns dessutom många
lantmätare och skogsmän, som blivit inkopplade på
fotogram-metriska uppgifter utan att samtidigt erhålla möjlighet till
en god orientering rörande det nya arbetsfältet.
Såväl vid utbildning som i praktisk verksamhet har
därför kravet på en modern svenskspråkig lärobok alltmera
gjort sig gällande. Detta krav har blivit väl tillgodosett
genom Hallerts bok. Dess uppläggning skiljer sig kanske inte
så mycket från nyare tyska läroböcker i fotogrammetri
(exempelvis Schwidefsky), men den ger en betydligt
friskare och aktuellare bild av ämnet, och intrycken från
kongressen i Washington 1952 är påtagliga.
Först behandlas de geometriska, optiska och fotografiska
grunderna. Efter kapitlet om stereoseende och
stereomätning kommer förf. in på bildläsningens prdblem, där man
måhända hade önskat en något fylligare framställning.
Detta är ju en av de saker, som det stora flertalet av den
utbildade personalen liar inest glädje av. Holländska och
amerikanska erfarenheter tyder också på att man hos oss
hittills endast förstått att utnyttja en liten del av
bildläsningens och bildtolkningens möjligheter.
Markfotogrammetrins teori och praktik illustreras med
intressanta exempel från undersökningar vid KTH.
Felteoretiska synpunkter beröres mera kortfattat.
Det största utrymmet ägnas helt naturligt åt
flygloto-grammetrin. Enkel- och dubbelbildmätningens principer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
