Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1954 - Nya produkter - Vakuum- eller skyddsgasugn för höga temperaturer - En dynamometer - ULO-ventilen - Universalpassare - Debatt: Svenska Teknologföreningens stadgar, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 1954-
247
Debatt
Svenska Teknologföreningens stadgar
Många ingenjörer har säkert i likhet med mig svårt att
få tid och krafter att räcka till för både de ordinarie
arbetsuppgifterna och de extra uppdrag som de flesta
säkerligen icke lyckas undgå. Alla är säkert dessutom med
i en mängd olika föreningar och det säger sig självt att
medverkan i dessa i allmänhet endast kan komma att
beröra föreningarnas utåt riktade, praktiska verksamhet. Det
är huvudsakligen endast när man går in i en ny förening
som man tar riktigt reda på, vad föreningen har för
ändamål och arbetssätt. Man litar sedan mer eller mindre
medvetet på att föreningens styrelse sköter föreningen efter
de linjer som gällde när man inträdde, och väntar att
styrelsen, om några förändringar skall införas, först ger
medlemmarna tillfälle att i lugn och ro sätta sig in i vad
ändringen gäller. Om jag undantar den tid jag var
styrelseledamot i Svenska Elektroingenjörsföreningen, så tar sig
mitt medlemskap i Svenska Teknologföreningen
huvudsakligen endast uttryck i att jag följer med i Teknisk
Tidskrift och deltar i sammanträden inom
Elektroingenjörsföreningen, och i båda fallen endast såsom ren yrkesman.
Jag skulle tro att en mycket stor del av STF:s medlemmar
har ungefär samma utgångspunkter som jag.
Det kan säkert vara berättigat att betrakta det som en
försummelse från min sida att jag inte på ett tidigare
stadium på allvar intresserade mig för den diskussion som
tydligen sedan länge ägt rum beträffande STF:s
förhållande till intresseföreningarna, men jag tror att jag har många
bröder i synden. Sedan det berättats för mig att den extra
stämman den 25 november 1953 fick ett minst sagt
stormigt förlopp som tydligen visade att det ingalunda fanns
någon enhällighet kring styrelsens stadgeförslag och då
det vidare visade sig att styrelsen av någon anledning
hade en väldig brådska att få igenom sitt förslag, så tog
jag mig verkligen tid att vara närvarande vid den
ordinarie stämman den 15 december 1953. Jag fick då ett
intryck av att den diskussion som kommit till majoriteten
av medlemmarnas kännedom aldrig tycks ha rört de
frågor som i verkligheten ligger bakom
stadgeändringsförslaget.
För att försöka få argumenteringen för ändringen av
stadgarna riktigt klar för mig, lyssnade jag mycket noga
på dem som talade för ändringsförslaget och antecknade
t.o.m. en del yttranden ordagrant. Man talade ivrigt för
att söka "åstadkomma det bästa" — men utan att
någonsin tala om, vad det bästa verkligen skulle vara. Man
talade ideligen om "inställning till problemen" — men
utan att någonsin tala om, vilka problem man diskuterade
och man talade med djupt allvar om "gemensam strävan"
—- men utan att nämna vad det var man gemensamt
borde sträva mot. Det viktigaste uppgavs vara att
"medverka till att någonting blir gjort", att "gå vidare" och att
ta vara på erfarenheten av "utvecklingen" — men någon
upplysning om vart man skulle medverka till att
utvecklingen gick vidare fick man inte. De som talade mot
förslaget beskylldes för att föra en "steril politik" och att
"konstruera fram motsatsförhållanden" samtidigt som det
försäkrades att det "icke existerar något
motsatsförhållande". Man fick alltså mycket liten ledning. Protokollet från
den stormiga extra stämman den 25 november 1953
förelåg inte heller justerat (!) och därav kunde man alltså
icke heller få några upplysningar. Genom Ivar Herlitz’s
ingripande på den ordinarie stämman den 15 december
(Tekn. T. 1954 s. 35) finnes emellertid ännu möjlighet
att diskutera vad som verkligen ligger bakom det
framförda stadgeändringsförslaget.
Vilka problem är det nu som föreningen står inför och
som icke kunnat lösas inom ramen för de gamla
stadgarna? Jag har trott mig finna åtminstone två problem. Det
ena är hur man skall kunna undvika att intresseförening-
ström från en 30 kVA trefastransformator. Temperaturen
kan mätas och regleras med en optisk pyrometer,
monterad vid ett fönster i ugnens bakre gavel. I huvudsak sker
dock regleringen med ett platina-platinarodiumelement.
Tillverkare är Asea, Västerås.
En dynamometer av svensk tillverkning uppges vara
oöm och ha stor mätnoggrannhet. Ett instrument för
mätning av krafter på upp till 500 kp har ytterdimensioner på
bara 225 X 50 mm. En storlek för högst 1 000 kp tillverkas
också, och man kan parallellkoppla två instrument
varigenom krafter på upp till 2 000 kp kan mätas.
Dynamometern mätorgan är ett paket av brickfjädrar som ligger
omväxlande med de konvexa och konkava sidorna mot
varandra. Vid högsta belastning är dragstångens rörelse
bara ca 10 mm. Den överförs till en roterande skala på
vilken kraften avläses.
Instrumentet kan erhållas från AB Produktionsmateriel,
Stockholm.
Universalpassare. Med en passare av svensk
konstruktion kan man rita cirklar med radier på 0,5—200 mm, och
med en tillsatsstång kan man komma upp till 1 000 mm.
Instrumentet, som uppges ha stor precision, kan utom som
vanlig passare användas som nollcirkel- och
jungfrupassare. Det arbetar lika exakt med blyerts, tusch och nålstift
för ritsning. Utmärkande för konstruktionen sägs vara att
ett inställt mått inte ändras vid cirkelslagningen och att
ritstiftet bildar samma vinkel mot papperet vid alla
cirkeldiametrar.
Passaren kan erhållas från AB Produktionsmateriel,
Stockholm.
ULO-ventilen är en
hejar-smidd ventil utan
lockpackningar och lockbultar. I
stället är bygellocket fastlåst vid
ventilhuset med två
korrosionsbeständiga pinnbultar.
Packboxen på ventilen har
förlängts och placerats i övre
ventilhalsen.
Ventilen tillverkas för
tryckgränserna NT 25/40 i
dimensioner med
anslutningsnumren 10—50.
Ventilen säljes i Sverige av
AB Nils Fritzell, Hornsgatan
88, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
