Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Nya metoder - Påsprutat slitskikt, av SHl - Nybyggen - Argentinskt dammbygge, av G Lbg - Vertikalstartande jaktflygplan, av hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
TEKNISK TIDSKltlFT
Påsprutat slitskikt. Vid pumpning av flodvatten
innehållande siam slits kolvpumpar starkt. Obehandlade eller
förkromade kolvar har visat sig bli repiga nästan genast,
och pumparna måste därför packas om 6—8 gånger per
dygn. Man har emellertid fått hållbarare don genom att
dra över kolvarna med en nickellegering innehållande
krom och bor.*Pumpar behandlade på detta sätt har varit
i drift under 1,5 år, och har under denna tid packats om
bara två gånger.
Innan slitskiktet läggs på blästras kolvytan med
stålpulver varigenom den kan binda legeringen som sedan
sprutas på i pulverform och sintras genom uppvärmning. På
detta sätt får man ett mekaniskt bundet poröst ytskikt.
Detta upphettas sedan med syrgas-acetylenlågor till något
över 1 000°C varvid legeringen blir plastisk och binds vid
grundmetallen. Vid denna behandling oxideras den inte.
Efter avsvalning slipas kolven till passning.
Legeringen är omagnetisk, har specifika vikten 7,80 och
en hårdhet på 56—61 Rockwell C. Den har liten
friktionskoefficient, stor nötningshållfasthet och stort
korrosionsmotstånd. Vidare har den god slaghållfasthet och stor
hårdhet vid hög temperatur. Vid 1 010—1 120°C är
legeringen plastisk och fäster då vid stål (även rostfritt), vissa
gjutjärn och några kopparlegeringar utan att flyta eller
förlora sin form (VV G Patton i Iron Age 3 dec. 1953
s. 172). SHl
Nybyggen
Argentinskt dammbygge. I provinsen Cördoba i
Argentina finns sex större dammar, vilka i första hand tjänar
till flodreglering, bevattning och vattenförsörjning i
samhällena och endast i andra hand till energiutvinning.
Klimatet är torrt och varmt, 40°C är vanligt på sommaren.
Vintertid kan temperaturen gå under 0°G på natten, men
håller sig omkring 20°C på dagarna. Nederbörden uppgår
under april—november till blott 20 °/o av den totala,
ca 580 mm, och faller då under blott 5—6 regndagar.
Då terrängens retarderande inverkan är relativt
obetydlig, blir flödena häftiga och ödeläggande. För att
reglera flödena och nyttiggöra vattnet har dalgången vid
Fig. 2. Uppströmsvy av Nötzli-dammen.
sammanflödet av Rio Quilpo och Rio Candelaria,
tillsammans bildande Rio Cruz del Eje, spärrats med en
3 080 m lång damm. Vattenmängden varierar här mellan
0,1 och 2 000 m3/s!
Grunden består huvudsakligen av granit eller gnejs, som
dock inom vissa områden har gott 0111 lerfyllda sprickor.
Dammen består av en 2 000 m lång, intill 26 m hög
jorddamm, en 860 m lång Nötzli-damm, ett utskovsparti med
två 27 m breda öppningar samt slutligen en 160 m lång,
intill 12 m hög stendamm.
Jorddammen har 6 m krönbredd och släntlutningarna
1:1,75 på uppströms- och 1:2 på nedströmssidan. Den
förstnämnda slänten skyddas med ett 20—27 cm tjockt
armerat betongdäck. Dammfoten är på nedströmssidan
utförd av stenfyllning och på uppströmssidan av stentäckt
jordfyllning. Även nedströmsslänten har försetts med ett
8 cm tjockt betongdäck till skydd mot störtregn.
Nötzli-dammen, fig. 1 och 2, består av 86 enheter, 10 m
breda och innehållande sammanlagt 192 000 m3 betong.
Stödskivorna har, då höjden överstiger 30 m, försetts med
en fog, parallell med nedströmskanten och begränsad
upptill av kraftig armering. Darnmfoten är nedsprängd 2—3
m; läckning förhindras av tvenne injekteringsskärmar.
Tätningen mellan daininelementen sker, utom med
kopparbleck, med en vertikal fyrkantig trumma, som fyllts med
asfalt. För att ständigt hålla asfalten tätande är i mitten
inlagt ett 1" rör, varigenom kan blåsas varm ånga.
De båda 27 m breda och 7 m höga utskoven avstängs av
nedåtgående sektorluckor av stålbetong, vilka vardera
väger 1 150 t (Bautechnik januari 1954 s. 1 och 38). G Lbg
Vertikalstartande jaktflygplan. Att kunna starta och
landa flygplan vertikalt är ett länge eftersträvat mål.
Problemet har speciell betydelse för fartygsbaserat flyg.
Helikoptern är en lösning av problemet men den ger ännu så
länge icke möjlighet till de höga farter som militärflyget
behöver. Med de starka motorer som i dag står till
förfogande har man dock i USA sett en möjlighet att
kombinera ett jaktplan av normal typ med helikopterns
start-och landningssätt. Stående på stjärten startar flygplanet
vertikalt, lyft av sina propellrar, xnen övergår sedan till
normal vingflygning, där propellrarna ger farten framåt.
Två sådana flygplantyper, Lockheed XFV-1 och Convair
XFY-1, är under utveckling (fig. 1). De är avsedda att
medföras på fartyg för lokalt jaktförsvar. Flygplanen är små;
ungefär hälften så stora som F 86 Sabre eller Saab-J 29.
Toppfarten är blygsam: ca 800 km/h. Lockheed-planet har
en tunn rak vinge och dubbel V-stjärt, som tjänar som
landställ. Convair-planet är av deltatyp med dubbel fena,
som tillsammans med vingspetsarna utgör landställ. I
övrigt är flygplanen mycket lika. Motorn är av turboprop-typ
Fig. 7. Cruz del Eje,
Nötzli-dammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
