Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Korrosion av icke-metalliska material — en angelägen forskningsuppgift, av J Arvid Hedvall - Rep av polyeten eller Terylene - Radiumkatalysator - Ett magnetiskt material - Hårdmetall med 11 % tantalkarbid - Giftiga färger för livsmedel - Syntetisk äggvita - Mest korrosionsfasta mot jordbrukskemikalier - Plaster av bor och fosfor eller arsenik - Oljeimpregnering av nyvärpta äggs skal - Kalium ur havsvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
523
Kristallomvandlingar
De flesta fasta kroppar kunna kristallisera i
olika gittertyper, och detta gäller även just
sådana oxider, silikater, aluminater, etc., som i
tekniken användas för allt slags ugnsmaterial.
Kiseldioxiden har t.ex. sex olika kristallformer:
oc- och ß-kvarts, oc- och ß-tridymit saint oc- och
ß-cristobalit; dessutom kan den vara amorf.
Man kallar de karakteristiska temperaturer, där
övergången sker från en inre symmetri till en
annan, för omvandlingstemperaturer. Det är
klart att sådana omvandlingar ej kunna äga rum
utan verkliga lägesförskjutningar av partiklarna,
således ej endast genom vibrationer.
Genom denna form av rörelse — verklig
förflyttning — är således ett av kraven på
reakti-vitet uppfyllt. En kemisk reaktion förutsätter
ju materietransport. Jag har visat att alla
ämnen, som befinna sig i ett sådant tillstånd att en
ny fas håller på att byggas upp, besitta ett
relativt maximum av omsättningsförmåga, och att
denna regel gäller generellt både för rent
materiella och för energetiska ändringar i ett gitter.
Omvandlingarna ske oftast med mycket olika
hastigheter från en låg- till en
högtemperatur-modifikation och tvärtom. Anledningarna
härtill äro just föremål för undersökningar.
Det är uppenbart att exempelvis ett
ugnsmaterial icke får undergå en kristallografisk
omvandlingsprocess med tillhörande ökad angripbarhet
vid de temperaturer där det skall användas.
Kvarts kan således ej användas vid temperaturer
omkring 575°C där dess omvandling sker. Ej
heller vid de högre temperaturer där tridymit eller
cristobalit bildas. Om man däremot under lång
tid förupphettar kvartsen, så att den övergår i
en av dessa modifikationer, sker
återomvandling-en så långsamt att angreppet från omgivande
smältor, gaser eller fasta kroppar inom
ifrågakommande temperaturområden ej uppnår en
riskabel ökning genom inre
tillståndsförändringar i kiseldioxiden.
Man ser ofta annonsreklam för användning av
sillimanit-tegel som ugnsmaterial. Om
annonsören visste att sillimanit är obeständig och
övergår till en blandning av mullit och cristobalit
under betydande reaktivitetsökning, så skulle
han nog akta sig för den rekommendationen. I
regel är det väl också mullit-tegel som försäljes.
Slutord
För att i modern teknik ekonomiskt behärska
produktionen måste man tydligen intimt känna
materialen och processerna. Strukturen hos de
fasta ämnena inverkar ofta lika mycket som den
kemiska sammansättningen. Det räcker ej med
enbart kemisk analys. Röntgenografisk
bestämning av strukturen och metoder för regiering
av kornstorleksfördelningen måste tas till hjälp.
En teknisk process, där reproducerbarhet i till-
verkningen skall garanteras, måste vila på
kun-* skapen ej endast att en omsättning äger rum,
utan också hur den sker. Vilka partiklar sköta
om transporten — atomer, joner eller molekyler?
Vandra de längs inre eller yttre ytor, eller direct
genom utgångsmaterialets och den, bildade
reaktionsproduktens gitter? Kunskapen härom är av
största betydelse både med hänsyn till valet a^
temperatur och reaktionstid, och för homogent
tetskontrollen av den framställda produkten .Så*
dan kunskap kan numera vinnas genom använd!
ning av radioaktiva spårämnen.
Alla ämnen, som övergå från en modifikation
till en annan, sönderdelas termiskt under
bildning av nya faser, innehåller felbyggnader på
grund av "infrysning" av en vid högre
temperatur rådande jämvikt, deltagit i ofullbordade
reaktions- eller rekristallisationsförlopp etc.,
befinna sig icke i jämvikt. Systemen ha
irreveTsib-la fel och däremot svarande överskott på energi,
som tar sig uttryck i ökad reaktivitet eller
angripbarhet.
Genom under senare tid utförda
undersökningar kunna numera sådana tillstånd i stor
utsträckning klarläggas, och därmed onödig och ofta
ekonomiskt betungande ödeläggelse av material
förhindras.
Rep av polyeten eller Terylene kan konkurrera med
rep av naturfibrer både i kvalitet och pris. De är hållbara
i saltvatten. Terylene är dyrare än polyeten men har
större hållfasthet.
Radilimkatalysator kan användas vid mättning av
cykliska organiska föreningar genom reaktion med väte vid
atmosfärstryck och rumstemperatur.
Ett magnetiskt material av järnoxid och
bariumkarbo-nat är lättare än metall och har större koercitivkraft än
konventionella material.
Hårdmetall ined 11 % tantalkarbid utom volfram- och
titankarbid samt kobolt som bindemedel uppges vara
effektivare än andra hårdmetaller vid bearbetning av stål.
Giftiga färger för livsmedel är enligt i USA gjorda prov
tre röda tjärfärger, som där allmänt används för
färgning av t.ex. karameller, läskedrjrcker och kött.
Syntetisk äggvita, framställd av fisk, ger enligt en
amerikansk uppgift utmärkta bakverk.
Mest korrosionsfasta mot jordbrukskemikalier är
18—8 rostfritt stål och glasfiberarmerad polyesterplast.
Monel-metall är tämligen resistent, medan mässing,
aluminiumlegeringar och krom-molybdenstål förstörs.
Plaster av bor och fosfor eller arsenik kan man
framställa genom att driva av väte från en blandning av
bor-hydrid och en väteförening av fosfor eller arsenik.
Härvid bildas en polymer som tål upp till 370°C.
Oljeimpregnering av nyvärpta äggs skal bibehåller
varans kvalitet under lagring bättre än andra
konserveringsmetoder.
Kalium ur havsvatten framställs i en halvstor
anläggning enligt en norsk-holländsk metod vid vilken kalium
fälls ut med ett reagens och frigörs med salpetersyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
