Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Principer för tunnelsprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1954.
599
varje hål tänds för sig, den andra av hål A och 5
och den sista av hål 6 i utskjutning mot hålen
2 och i. En annan typ (fig. 14 b) är avsedd för
momenttändning av alla sex ytterhålen
samtidigt. Bergmassan pressas vid detonationen
samman och kastas ut ur hålet (fig. 14b t.h.).
Denna cut förutsätter ett berg utan kraftigare
sprickor och slag, då sektionen för utkastning är
ganska trång.
Ur vissa synpunkter tilltalande är att ordna en
spiralformig placering av hålen eftersom man då
med samma hålantal kan spränga ut en större
öppning. Den stora svagheten med en sådan
uppskjutning är att vid felplacering av ett enda
borrhål har de följande hålen ingen möjlighet att
ge utslag. För att ge spiralcuten en
tillfredsställande statistik kan man anordna en
dubbelsäkerhet (fig. 14 d), varvid uppskjutningen kan
ske i ena hälften även om en felborrning har
inträffat i den andra.
Språngning med cut av Michigan-typ kan
naturligtvis också göras med grövre centralhål än
för den konventionella (fig. 14c), vilket ger en
indriftsökning proportionell mot det linjära
förstoringsförhållandet. Fig. 14 f visar en
tresek-tionscut med 150 mm grovhål.
Av diskussionen framgår att man för att öka
indrifterna nödvändigtvis måste hålla
borrspridningen inom snäva gränser. När jag här
huvudsakligen har utgått från ett spridningsvärde av
0,01 H i homogent berg, är detta motiverat av
att denna noggrannhet kan och bör uppnås — å
andra sidan också av att man vid handhållen
borrning endast i exceptionella fall kan
nämnvärt minska spridningen under detta värde och
i varje fall ej kan bygga en metodförbättring
därpå.
Däremot är det uppenbart att man med hjälp av
lämpliga riktningsanordningar, fasta
borrställningar och styrning av borren även inne i
berget har utsikt att nå en tidigare okänd
noggrannhet vid borrningen även i löpande drift och att
inan med sådan precisionsborrning inom
borrnings- och sprängningstekniken skulle få ett
hjälpmedel av utomordentlig betydelse för den
vidare utvecklingen.
Konstruktion av stross- och |ändplan
Uppskjutningen avser att skapa fria ytor, mot
vilka resten av sprängningen kan ske. Problemet
vid strossningen är att nå en indrift på resten av
salvan, som är lika stor som den i cuten
åstadkomna, att få tillfredsställande sönderslagning
och att få en lämplig placering och utspridning
av de utsprängda bergmassorna. Samtidigt
önskar man också att det kvarstående berget lämnas
sprickfritt och med släta ytor.
Indriften sammanhänger med utslagsvillkoren
i bottnen och därför bör borrplanen först och
främst uppritas där. Med utgångspunkt från den
Fig. 15. Konstruktion
av strossplan; t.v.
olämplig, t.h. riktig.
Fig. 16. Minsta hålantal (smalhål + grovhål) vid
parallell-hålssalvor för olika tunnelarea, bottendiameter hos
borrhålen och bergkonstant; åtgärder för slät sprängning av
tak och försiktig utsprängning av väggar inräknade.
fria ytan anges hålsättningen med hjälp av
rät-vinkelprincipen i sidled. Försättningen ökar
successivt tills man nått det praktiska
maximivärdet, därefter kan man ej bygga på planen
kva-dratformigt utan med en viss modifiering (fig.
15 t.h.). Hålsättning och tändföljd enligt fig. 15
t.v. bör undvikas. Utslagsföljden skall vara
entydig, och utslagsvinklar på 90° eftersträvas.
Lika stor bergmassa som enligt fig. 15 t.v.
sprängs ut med fyra hål nr 2 sprängs enligt fig.
15 t.h. ut med endast två hål nr 2, men
framförallt är i planen t.h. fritt utslag ej garanterat för
de följande hålen nr 3. På grund av
tändsprid-ningen detonerar varje enskild laddning för sig
och sannolikt kommer flera av dem att vid
detonationen sitta inspända, varför utslag sker
endast om de är kraftigt överladdade. Då fås
emellertid stora påkänningar på det omgivande
berget, som slits upp längs sprickor och slag. Detta
bidrar till att ge en sämre sönderslagning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
