Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 3 augusti 1954 - Skydd mot tele- och radiostörningar från kraftledningar, av Gunnar Jancke, Bo Holmgren, Gustav A Pettersson och Per Åkerlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1954
617
Frekvens
Fig. 3. Relativa störfältstyrkan som funktion av frekvensen
beräknad ur mätserier på långa ledningar.
nog ljushastighet längs ledningen och genom
induktion ger störningsspänningar i närbelägna
mottagarantenner. En sådan snabb stöt
motsvaras nämligen av ett kontinuerligt
elektromagnetiskt spektrum med avsevärda komponenter även
i radiofrekvensområdet. Fältstyrkan vid linytan
bestäms förutom av spänningen av ledningens
dimensioner. Det är i regel ekonomiskt omöjligt
att vid kraftledningar för de högsta
spänningarna välja sådana lindimensioner, att dessa
urladdningar helt förhindras. Man får nöja sig med
att begränsa störningarnas absoluta storlek så
långt som möjligt och söka begränsa deras
inverkan på radiomottagningen med andra
metoder (Tekn. T. 1947 s. 303; 1948 s. 378).
Detta slag av störningar dominerar vid
kraftledningar för spänningar över ca 100 kV.
Dessutom kan störningar orsakas av gnisturladdning
eller glimning vid isolatorerna, men genom
lämplig utformning av armaturen och riktig
dimensionering av isolatorkedjorna får de i regel
mindre betydelse.
De kraftigaste störningarna från kraftledningar
med stödisolatorer orsakas av glimning mellan
ledare och isolatoryta. I motsats till vad som är
fallet vid linkorona är störningarna här störst
vid vackert väder och försvinner vid regn, då
gnistgapet överbryggas. De kan reduceras genom
riklig dimensionering och lämplig utformning
av isolatorerna, metallisering av övre ytan på
isolatorn och genom omsorgsfull najning, så att
god anliggning erhålles.
Tillåten störfältstyrka
Störningens inverkan vid radiolyssning är
beroende av ett stort antal faktorer, såsom
störningens karaktär, mottagarens sätt att reagera
för störningsimpulser, mottagarens bandbredd,
av det avlyssnade programmets art etc.
Framförallt beror den emellertid på förhållandet mellan
den uppfångade signalspänningen från den
avlyssnade sändaren och störningsspänningen vid
mottagarens ingång. Ett förhållande signal till
störning av 40 dB (100 gånger) anses ge helt
ostörd mottagning, medan ett förhållande om 30
dB (30 gånger) ger något så när acceptabel
mottagning. Vid en signalfältstyrka av 1 mV/m får
störfältet vid mottagarantennen uppgå till högst
10 uV/m för ostörd mottagning resp. 30 ^V/m
för något så när acceptabel mottagning.
Det är svårt att förse Sverige med dess stora
yta och låga befolkningstäthet ined
tillfredsställande rundradioförsörjning.
Rundradiostationerna för sändning inom landet arbetar på
lång-oeh mellanvåg och har förlagts till tätare
befolkade trakter. Bristen på frekvenser och
ekonomiska skäl sätter en gräns för utbyggnaden av
nätet. Endast omkring hälften av landets totala
yta har fältstyrkevärden över 1 raV/ra under
dygnets ljusa del. I stora delar av norra Sverige
är dagfältstyrkan från bästa svenska
rundradiostation av storleksordningen endast 100 jxV/m
och i vissa trakter ännu lägre. Störfältstyrkor av
storleksordningen ^V/m kan bli besvärande i
vissa trakter.
Störningarnas frekvensberoende
Enligt Fourier har ett enstaka strömtillslag ett
kontinuerligt frekvensspektrum, där amplituden
är omvänt proportionell mot frekvensen. En
rektangulär impuls har likaså ett kontinuerligt
spektrum, men amplituden varierar där ej
monotont utan har utpräglade maxima och minima.
Om impulsen är mycket kort, kommer första
minimum att ligga på en hög frekvens långt
ovanför rundradions lång- och mellanvåg.
Amplituden kommer då vid låga frekvenser att avta
betydligt långsammare än med inverterade värdet
av frekvensen, fig. 3. Störningen avtar relativt
långsamt inom lång- och mellanvågsområden
och snabbare vid högre frekvenser.
Vid mycket korta ledningar eller i änden av en
lång ledning, där reflexioner erhålls, kommer
frekvensspektrum att utvisa utpräglade maxima
och minima beroende på förekomsten av stående
vågor.
Fig. 4. Relativa
fältstyrkan som
funktion av
avståndet från en
200 kV ledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
