Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 10 augusti 1954 - Bergsprängningsteknikens senaste utveckling, av Sten Brännfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1954
629
Bergsprängningsteknikens senaste utveckling
Civilingenjör Sten Brännfors, Stockholm
Bergsprängningstekniken i Sverige har under
de senaste tio till femton åren undergått en stark
teknisk utveckling. Från att tidigare ha varit ett
område, där den personliga erfarenheten, ofta
hos arbetarna och speciellt förmännen, var enda
grunden vid planering och utförande av olika
uppgifter, är sprängningstekniken nu föremål
för teknisk forskning, specialisering och
rationalisering. De, i varje fall relativt sett, lägre
kostnaderna har möjliggjort allt större projekt
och enheter av både vattenkraftanläggningar och
bergrum. Den geologiska sakkunskapen har även
kopplats in på bergsprängningsfrågorna.
Intresset för vidareutveckling är stort och
allmänt och den förut inte ovanliga företeelsen, att
teori och praktik under ömsesidigt misstroende
gick delvis skilda vägar, har nu övergått till ett
samarbete mellan alla parter som slutgiltigt fört
problemen framåt. Den svenska
bergsprängningstekniken har en internationellt erkänd, god
ställning, även om den på grund av våra ovanligt
goda bergförhållanden kommit att få en speciell
inriktning, i varje fall vid sprängning av
bergrum och tunnlar.
Historik
Redan i mitten på 1930-talet pågick i Sverige en
medveten utveckling mot högre borrningseffekt
per arbetstimme genom användning av lättare
maskiner, som effektivt kunde skötas av en man.
Hårdmetall för bergborrning, som började
komma i praktisk drift i början på 1940-talet
passade precis in i denna utveckling eftersom
hårdmetallen då krävde mindre maskiner och den
för enmansdriften använda knämatningen
kunde åstadkomma de matningslängder, som
hårdmetallen möjliggjorde. Genom användning av en
lätt borrmaskin med knämatning och
hård-metallborr utvecklades en borrningsmetod, som
på kort tid slog helt igenom i Sverige och som
sedan några år tillbaka introducerats på
världsmarknaden under benämningen "den svenska
metoden" (fig. 1).
Det väsentliga alternativet till denna metod är
"den amerikanska metoden". Borrmaskinen är
där en tung, tvåmansbetjänad maskin med hög
nettoborrsjunkning (fig. 2). Borrstången är ut-
Bearbetning av föredrag i Tekniska Samfundet i Göteborg den 3
november 1953.
622.235
rustad med lösa skär, en metod som använts i
USA ända sedan 1920-talet. Hårdmetall har så
småningom införts men som lösa skär, vanligen
fyrskär. De tunga, hårtslående maskinerna
fordrar grovt borrstål och för att kunna använda lösa
skär måste man göra borrhålen grövre. När den
svenska metoden i slutet av 1940-talet började
användas i Nordamerika, var vårt system oprövat
i Kanada och utan egentlig betydelse i USA.
Numera tillverkas och används emellertid maskiner
med knämatning även i Nordamerika.
Långhålsborrning, borrvagnar, plattstål
Under de allra senaste åren har utvecklingen i
Sverige gått mot allt effektivare, lätta maskiner
Fig. 1. Svensk knämatare.
Fig. 2. Amerikansk drifter, ortdrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
