Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 9 november 1954 - Drivning av en 5 km transportort, av Dag Ingler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Profil
av ort
Långsele—Boliden.
söner ger ortdimensionerna 2,8 m bredd och
2,9 m höjd (fig. 2); den teoretiska arean blir
sålunda 8,1 m2.
Drivningens planering
Sommaren 1951 påbörjades planeringsarbetet
för drivningen. Schaktet i Långsele hade ännu ej
nått 400 m djup och därför kunde man ej räkna
med att ortdrivningen kunde sättas i gång
förrän under andra kvartalet 1952.
Framtidsplaneringen krävde, att Långselegruvan var
färdig-tillredd för malmbrytning den 1 juni 1956. Man
måste därför driva 5 km ort på mindre än 4 år,
då drivningen endast kunde ske från Långsele.
Med femdagarsvecka och ur flera synpunkter
helst tvåskiftsdrift måste medelindriften hållas
vid minst 5 000/4 • 235 • 2 = 2,66 m/skift eller
5,32 m/dygn.
I en så liten ort och med det aktuella bergets
skjutbarhet kan en sådan indrift ej nås på
mindre än tre salvor. Med tanke på arbetsrytm och
marginal för störningar borde man dock
eftersträva fyra salvor per dygn dvs. två salvor per
skift. Det gällde att finna en metod, som gav
denna effekt. Genom tidigare undersökningar
var det från början tämligen klart, att lastningen
skulle ske med skraplastning i sätt och
borrningen med knämatade borrmaskiner (Tekn. T. 1950
s. 775).
De normalt använda ortlastningsmetoderna
medför alltid vagnväxlingar under lastningen.
Lastningseffekten blir därför till stor del
beroende på hur snabbt dessa växlingar kan utföras.
I en liten ort kan de ej göras utan stor
effektförlust. Man sökte därför efter en metod att lasta
hela salvan i ett sätt utan vagnbyten. Resultatet
av försöken blev en skrapbrygga med
skrapspe-let placerat under bryggan och vagnar, som kan
skjutas ihop mot skrapbryggan, så att brygga
och vagnar bildar ett enda skrapplan. Skrapan
löper upp på bryggan och ut på vagnarna och
hindras från att falla ned genom bärlister och
styrplåtar på vagnssidorna. Vagnantalet bestäms
av att hela ortsalvan skall rymmas i ett sätt.
Om resultatet av de tidigare undersökningarna
sades: "Kanske man kan påstå att vi genom
dessa resultat har passerat en milstolpe på
utvecklingens väg i och med att en ordinär ortsalva
ledigt kan borras, skjutas och utlastas på ett och
samma skift oberoende av transportvägens längd
— vilket sistnämnda särskilt bör understrykas."
Dessa resultat hade uppnåtts i en ort med
dimensionerna 2,0 X 2,3 m med två man för
drivningen. Den planerade transportortens dimensioner
medgav omedelbart en del förändringar, som
skulle ge förhöjd effekt.
På 2,8 m ortbredd är det möjligt att använda 3
borrare. Höjden, 2,5 m ovan slipers, medgav en
höjning av skraplastningsvagnarna med 300 mm,
vilket medförde, att vagnarna rymde 5 m3 i
stället för 4 m3 och alltså skrapvägen över sättet
minskades med 25 %. Vagnarnas bredd borde
bibehållas då det extra utrymmet vid sidan av
sättet behövdes för ventilationsutrustning och
för någorlunda bekväm passage för personalen.
Tidigare hade använts 20 hk spel och 950 mm
bred skrapa. Genom den ökade höjden kunde
man sätta in 30 hk spel och då även utnyttja
vagnarnas bredd genom att använda en 1 100 mm
bred skrapa (fig. 3).
Fig. 3. Skraplastningsutrustning; upptill sista vagnen
(redskapsvagn med blockfäste), nedtill brygga med block för
linföring och 1 100 mm bred skrapa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
