Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 9 november 1954 - Andras erfarenheter - Framställning av glasfiberpapper, av SHl - Lignin som fyllmedel i naturgummi, av SHl - Utmattning av kuggtänder, av JH - Titan- och aluminiumhaltiga nickel-kromlegeringar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
982
TEKNISK TIDSKRIFT
12 mm knippen av parallella eller oregelbundet hoptovade
fibrer. Tillsats av syra till så lågt pH som 2 ger inte alltid
god fördelning av 6—12 mm långa fibrer.
Antiflocknings-medel av gummityp kan då användas.
För att lätt kunna hantera glasfiberarket på
pappersmaskinen bör dess vattenhalt avpassas så att banan har
högsta styrka när det lämnar viran. Papper av icke
hop-filtad glasull är starkast vid 70—80 °/o vattenhalt. För
glasfiberpapper kan man reda sig med hälften så många
torkcylindrar som för vanligt papper därför att det förra
torkar mycket fortare. Vid kalandrering av det får man inte
använda lika högt tryck som för vanligt papper. Vid ca
2,5 kp/cm2 skadas emellertid ett ark av enbart glasfiber
inte.
Som bindemedel i glasfiberpapper används flera olika
ämnen. Det väljs med tanke på tillsatsmetod, pris och de
egenskaper man vill ge papperet, önskar man t.ex. en
värmehärdig produkt är aluminiumhydroxid,
järn-III-hydroxid, kopparhvdroxid eller natriumsilikat utmärkta
bindemedel. Teflon är så beständigt att det också kan
användas.
Bland organiska bindemedel är polyvinylacetat särskilt
lämpligt för elektrotekniskt papper. En blandning av Hycar
(sampolymerisat av akrylnitril och butadien) och
fenolplast ger ett böjligt ark i vilket glasets sprödhet inte är
märkbar. Sådant glasfiberpapper har därför bättre
fals-ningsegenskaper än obehandlat. Polystyren ger ett mycket
starkt och styvt papper och etylcellulosa ett starkt
material som kan ges slät yta genom värmebehandling under
tryck. Silikoner ger vattenavvisande papper (Svensk
Papperstidning 15 juni 1954 s. 417). SHl
Lignin som fyllmedel i naturgummi. Lignin kan
erhållas i stor mängd till lågt pris ur svartlut från
sulfat-cellulosafabriker genom fällning med syra (alkalilignin)
eller delvis sulfonerat ur sulfitluts vattenlösliga
lignosulfon-syror genom reglerad hydrolys och fällning med syra.
Detta sulfitlignin bör ha jonbytaregenskaper så att
natrium i dess natriumsalter kan bytas ut mot substituerade
ammoniumjoner. Härigenom kan ligninpartiklarnas
affinitet till gummi ökas.
Tidigare har visats att man får bättre vulkanisat, om
sulfatlignin fälls tillsammans med gummit än om det sätts
till i pulverform enligt samma förfarande som används för
kimrök. Vid en amerikansk undersökning utfördes
samfällningen på två olika sätt. I båda fallen utgick man från
en blandning av 180 delar ligninlösning, erhållen av 20
delar lignin, 78 delar vatten och 2 delar natriumhydroxid,
och 167 delar koncentrerat latex (60 °/o torrsubstans).
I ena fallet A fick blandningen rinna ned i ett överskott
av myrsyra (20 °/o) under stark omrörning. I andra fallet
B sattes 3 °/o myrsyra i 30 °/o överskott till
lignin-gummi-blandningen. Enligt .4 erhölls direkt en filtrerbar fällning,
enligt B en jämn pasta som bringades att koagulera genom
upphettning på vattenbad.
Den produkt, som erhållits enligt A, gav vulkanisat med
egenskaper nära liknande sådant av rent naturgummi men
dess elasticitet var påtagligt lägre. I detta fall verkar
ligninet alltså uteslutande utspädande och inte förstärkande.
Av produkten enligt B erhölls däremot ett vulkanisat med
avsevärt högre elasticitetsmodul, hårdhet och
rivhållfasthet. I detta fall verkar alltså ligninet förstärkande.
Förklaringen till de båda produkternas olikhet kan vara
att associationen mellan gummi och lignin blir olika vid
olika fällningsförfaranden. Det anses att det pH, vid vilket
fällningen sker, är av dominerande betydelse. I fall A var
det avsevärt lägre än i fall B där det stannade vid 4,2 när
all myrsyra satts till. I förra fallet har gummit antagligen
större tendens att falla före ligninet än i det senare fallet
varför associationen mellan de båda ämnena blir starkare
i detta.
Av delvis sulfonerat sulfitlignin gjordes en lösning,
hållande 36 delar av dess natriumsalt i 100 delar vatten, och
blandades med 167 delar latex. Därefter tillsattes en
lösning av cetyltrietylammoniumbromid och slutligen
tillräckligt mycket ättiksyra för att koagulering skulle ske.
Avsikten med tillsatsen av cetyltrietylammoniumbromid var
att denna skulle bindas vid ligninet genom jonbyte.
Det visade sig att på detta sätt behandlat lignin ger ett
vulkanisat med tre gånger så stor elasticitetsmodul och
dubbelt så stor rivhållfasthet som obehandlat lignin. Trots
detta blir produkten tyvärr inte bättre än de som kan
erhållas med alkalilignin. Man kan möjligen erhålla bättre
resultat genom att använda mindre sulfonerat lignin.
Tack vare närvaro av fenolgrupper kan lignin åtminstone
i någon mån reagera med aldehyder. Gummi, framställt
enligt metod A, valsades därför först kallt med 10 °/o
hexa-metylentetramin, räknat på ligninmängden, och sedan
under värmning av valsarna. Vulkanisat av detta gummi hade
andra egenskaper än det som tidigare erållits enligt metod
A. Genom tillsats av hexametylentetramin får man ett
vul-kat gummi med ungefär samma elasticitetsmodul,
brottgräns och hårdhet som hos gummi försatt med
motsvarande mängd kimrök (50 delar till 100 delar gummi), men det
förras elasticitet blir större och lika med rent gummis.
Vulkanisat erhållna av gummi försatt med 35 delar
lignin och 10 delar kimrök på 100 delar har något större
brottgräns, något mindre men god rivhållfasthet och är
mjukare och mer elastiskt är vulkanisat innehållande 50
delar kimrök på 100 delar gummi. Material innehållande
lignin bör vara lämpliga till produkter som under lång tid
utsätts för varierande spänning (F J Tibenham & N S
Grace i Industrial & Engineering Chemistry apr. 1954
s. 824. SHl
Utmattning av kuggtänder. Vid utmattningsprov på
konventionella maskindelar finner man vanligen att
utmattningsgränsen för stål motsvarar N = 10°
belastnings-växlingar. I ett Wöhler-diagram (SN-diagram) med
loga-ritmiska skalor fås en fallande rät linje ned till N — 107,
varefter Wöhler-kurvan fortsätter som en nära vågrät
linje.
Vid prov med kuggtänder på cylindriska kugghjul har
man funnit att Wöhler-kurvan är något annorlunda. I
området N = l — 103 fås en svagt fallande rät linje, i området
N = 103 — 3 • 105 en starkt fallande och i området N =
= 3 • 103— 1010 åter en svagt fallande rät linje.
I det mellersta området motsvarar 35 °/o sänkning av
lastnivån en fördubbling av livslängden, medan för
N > 10" livslängden fördubblas vid 10 °/o sänkning av
lastnivån. Utmattningsprov med N = 2 • 108 på
kulbläst-rade kuggtänder gav 35 °/o högre utmattningsgräns för
handblästrade och upp till 40 °/o för maskinblästrade
kuggar (Engineers’ Digest sept. 1954 s. 353). JH
Titan- ocli aluminiunilialtiga nickel-kromlegeringar.
En av de viktigaste grupperna av värmehärdiga
konstruktionsmaterial är nickel-kromlegeringar, försatta med titan
och aluminium för möjliggörande av utskiljningshärdning.
Exempel på denna materialtyp är Nimonic 80 och Inconel
X. Det har visat sig att dessa legeringars stora hållfasthet
beror på utskiljning av en metallförening med kubisk
Ni3Al-fas som grund. I denna /’-fas är en del aluminium
ersatt med titan. Härigenom minskas passningen mellan
/-fasens och grundmassans gitter, och legeringens
kryp-och brottgräns höjs.
Samtidigt med att materialets hållfasthet växer avtar
emellertid dess seghet alltför mycket. Man har dock
funnit att segheten hos legeringar med relativt hög
titan-halt kan ökas genom höjning av ulskiljningstemperaturen
utan att deras brottgräns minskas. Utbyte av aluminium
mot titan tycks öka /’-fasens tillväxthastighet varigenom
legeringens hållfasthet blir större.
Om legeringens titanhalt ökas så mycket i förhållande till
dess aluminiumhalt att löslighetsgränsen för titan i Ni3Al
överskrids, börjar en ny fas, nämligen Ni3Ti som kallas r\-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
