- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
241

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

241

Fig. 16. Sektion av stålrör, t.v. nytt rör, t.h. efter
sprängning med utvändig laddning; rördiameter 51 mm,
väggtjocklek 13 mm, 6 mm laddning.

på interferenser mellan transienta pulser och
kan bestämmas av dessa. Reflektioner i fria ytor
och inre gränsytor spelar en betydande roll vid
uppkomsten av sådana interferenser. Det är i
detta avseende som brott vid stötbelastning
framför allt skiljer sig från statiska brott.

Vår kännedom om brottmekanismen vid
stötbelastning har ökat mycket under de allra
senaste åren. Vi börjar kunna kartlägga allt
fler fenomen som observerats inom detta
område. Visserligen är tillgången på kvantitativa
data ännu mycket ofullständig varför mycket
praktiskt arbete återstår för att ge idéerna full
teknisk användbarhet. Man kan dock hoppas att
hittills uppnådda resultat kan vara till god
vägledning för den praktiskt verksamme
konstruktör-beräkningsingenjör som eljest skulle stå
handfallen inför problemet att beräkna
brottrisken vid stötbelastning.

Litteratur

1. Rinehart, J S & Pearson, J: Behavior of metals under
impulsive loads. Cleveland 1954.

2. Kolsky, H: Stress waves in solids. Oxford 1953.

3. Pack, D C, Evans, W M & James, H J: The propagation of shock
waves in steel and lead. Proc. phys. Soc. 60 (1948) s. 1—8.

4. SeLberg, H L: Transient compression waves from spherical
and cylindrical cavities. Arkiv f. Fysik 5 (1952) s. 97—108.

5. Evans, W M: Deformation and fractures produced by intense
stress pulses in steel. Research 5 (1952) s. 502.

6. Rinehart, J S & Pearson, J: Conical surfaces of fracture
produced by asymmetrical impulsive loading. J. appl. Phys. 23 (1952)
s. 685—687.

7. Hopkinson, B: The effects of the detonation of guncotton.
Scien-tific Papers, Cambridge 1921.

8. Binehart, J S: Some quantitative data bearing ön the scabbing
of metals under explosive attack. J. appl. Phys. 22 (1951) s. 555—560.

9. Binehart, J S: Scabbing of metals under explosive attack;
mul-tiple scabbing. J. appl. Phys. 23 (1952) s. 1229—1233.

10. Pearson, J & Binehart, J S: Deformation and fracturing of
thickwalled steel cylinders under explosive attack. J. appl. Phys.
23 (1952) s. 434—441.

Konstgjorda diamanter har man framställt i USA
genom att utsätta ett "kolhaltigt material" för ett tryck
överstigande 100 000 kp/cm2 och en temperatur på ca 2 800°C.
Stenarnas storlek är ännu så länge blygsam (högst 1,6
mm). Identiteten har fastställts genom röntgenanalys och
bestämning av kolhalten.

Andras erfarenheter

Termisk verkningsgrad enligt anglosaxisk och
kontinental praxis. Vid beräkning av termiska
verkningsgrader där den tillförda energin utgörs av bränslevärme har
utbildats olika praxis i de anglosaxiska länderna och i de
flesta länder på den europeiska kontinenten, inräknat de
skandinaviska länderna. I de anglosaxiska länderna utgår
man från bränslenas kalorimetriska värmevärde och
räknar ångbildningsvärmet i den vid förbränningen erhållna
vattenmängden som en förlust, under det att man på
kontinenten utgår från det effektiva värmevärdet och alltså
inte räknar ångbildningsvärmet som förlust. I detta senare
fall kommer man därför att få högre verkningsgradssiffror
än i det förra fallet.

Visserligen kan man göra den invändningen mot att
använda det effektiva värmevärdet, att man teoretiskt kan
få över 100 °/o verkningsgrad t.ex. för en ångpanna, om
man kondenserar ut vattnet i rökgaserna, men ur praktisk
synpunkt är detta i regel utan betydelse. I stället vinner
man den fördelen att verkningsgraden för en
eldningsanordning blir mer oberoende av bränslets värmevärde.

Även om det är svårt att avgöra vilket beräkningssätt
som är det lämpligaste, måste man ta hänsyn till på vilket
sätt en verkningsgrad beräknats, och detta är särskilt
viktigt vid jämförelser mellan olika uppgifter.

Förhållandet mellan effektivt och kalorimetriskt
värmevärde för ett bränsle är beroende av bränslets vätehalt och
fukthalt, vilka i sin tur även påverkar värmevärdets
absoluta storlek. Man kan därför få ett samband mellan
exempelvis det kalorimetriska värmevärdet och kvoten H\!HS,
fig. .1. Flertalet av punkterna i detta diagram för stenkol
representeras av analyser på amerikanska kol enligt US
Bureau of Standards. Som ett genomsnittsvärde för
överslagsberäkningar, då kolet inte är närmare specificerat,
synes det vara lämpligt att sätta Hi/Hs = 0,955. För
eldningsoljor av normal sammansättning varierar denna kvot

30 32 MJ/kg
Kalorimetriskt värmevärde Hs

Fig. 1. Förhållandet mellan effektivt värmevärde Hy och
kalorimetriskt värmevärde Hs för stenkol.

Fig. 2. Verkningsgrad i]Hi baserat på effektivt värmevärde
som funktion av r]ns baserat på kalorimetriskt värmevärde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free