- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1024

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1955 - TNC: pH, pH, pH-värde, av JW - Problemhörnan, av A Lg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1024

TEKNISK TIDSKRIFT

TNC

Pil, pH> pH-värde

Med vätejonskoncentration i en lösning förstås antalet
mol vätejoner per liter lösning. Tio-logaritmen för
vätejonskoncentrationens inverterade mätetal, alltså den
negativa logaritmiska vätejonskoncentrationen, betecknas med
en kombination av bokstäverna p och H och benämnes
pH-värde. Bokstaven p betyder i detta sammanhang
potens; om talet 10 upphöjes till potensen —p erhålles
koncentrationens mätetal. Bokstaven H syftar på hydrogen,
väte. (Den riktigare beteckningen H+ för vätejon har för
korthetens skull blivit ersatt med H.) Strängt taget bör
man i pH-värdets definition utbyta
"vätejonskoncentration" mot vätejonsaktivitet, som är en besläktad storhet,
men det skulle kräva för stort utrymme att här redogöra
för skillnaden. Vätejonskoncentrationen, liksom
vätejonsaktiviteten, är ett mått på en lösnings surhetsgrad, men
pH-värdet är tvärtom lägst för starka syror och högst
för starka baser.

Av det sagda torde framgå att pH-värde är en storhet,
och dess beteckning bör då följa de allmänna reglerna för
storhetsbeteckningar. Dessa regler föreskriver kursiv stil.
Det förhåller sig emellertid så, att bokstaven p kan
betraktas som en funktionsbeteckning, i stil med log, sin
m.fl., och sådana beteckningar brukar man trycka med
rak stil. I nu ifrågavarande fall är det fråga om en
funktion av storheten aktivitet. Denna storhet kan generellt
betecknas a, och vätejonsaktivitet kan skrivas an (om man
bortser från jon-plustecknet). Tillfogas
funktionsbeteckningen p kommer man till pant som alltså är den
fullständiga beteckningen för "pH-värde". —
Funktionsbeteckningen p har kommit till användning även i andra
sammanhang, t.ex. pK = — logÄ’, där K är
dissociationskon-stant. — Släpper man nu själva huvudbokstaven i p«n
kvarstår ett p och ett till detta p ej direkt hörande index-H.
Man står då inför valet att antingen, eftersom det dock
är fråga om en storhet, betrakta p som storhetsbeteckning
och skriva p h, eller att förfara på typografiskt enklaste
sätt och skriva pH. Andra skrivsätt som förekommer, t.ex.
Ph, />H, ph, bör helt förkastas.

När beteckningen får matematisk användning, såsom då
den följes av likhetstecken eller ingår som term, faktor
e.d. i ett matematiskt uttryck, kommer TNC tillsvidare att
behålla det i TNC 14 och TNC 15 använda skrivsättet pH.
Internationella Kemiunionen, som fastställt en lång rad
andra beteckningar för storheter och enheter, har ännu
inte uttalat sig i frågan, och detta gör att TNC än så länge
måste ställa sig avvaktande och visa tolerans vid
granskning av andras skrivsätt.

Eftersom storheten inte fått någon benämning av vanligt
slag utan brukar kallas "pH-värde" förekommer
beteckningen ofta i icke-matematisk användning. Man talar om
pH-metrar, pH-bestämning osv. Genom reklamen för vissa
hälsobringande preparat har beteckningen pH fått stor
publicitet; ingen biobesökare har väl kunnat undgå att
möta "pH-värde" på vita duken. När beteckningen inte
har matematisk användning måste man acceptera detta
typografiskt enklare uttryckssätt.

Slutligen kan också nämnas ett klart olämpligt bruk av
beteckningen som ej är ovanligt. Så t.ex. finner man i en
mycket spridd, år 1953 tryckt uppslagsbok pH använt som
enhet: "hela området 0—14 pH"; "kan endast användas
mellan 0 och 7 à 8 pH". Detta är naturligtvis inte
efterföljansvärt. Som måttenhetsbeteckning skulle pH
betyda pikohenry (inom elektrofysiken) — detta sagt mera
för principens skull, eftersom praktisk förväxlingsrisk inte
föreligger. Riktigare hade varit att skriva: hela pH-området
0—14; kan endast användas vid pH (-värde) mellan 0 och
7 à 8. Otillåtlig förväxling av storhets- och
måttenhetsbeteckningar är, naturligt nog, vanligast när det som i
detta fall är fråga om talstorheter, utan "sort". JW

Problemhörnan

Problem 7/55, som medtagits i denna spalt på grund av
spetsfundigheten i frågeställningen, var följande: "En
klockare K visar tre besökare runt i kyrkan då prästen P
kommer tillstädes. K säger då: ’Det lustiga med dessa tre
personer är att deras sammanlagda ålder är dubbelt så stor
som min egen och att produkten av deras åldrar (i år
räknat) är 2 450. Kan du då räkna ut hur gamla de är?’ —
’Nej’, svarar P efter något räknande. — ’Men om jag
tilllägger att du är äldst av oss alla fem’, fortfor K. — ’Ja, då
vet jag’, säger P (som givetvis känner till hur gammal K
är). Nu frågas: Hur gammal var prästen?"

Antag att de besökandes åldrar var resp. x, y och z år.
Att det är fråga om hela år framgår av att
åldersprodukten är heltalig. Uppdelning av densamma i primfaktorer
ger

xyz = 1.2.5.5.7.7

Härav inses att endast en av åldrarna (säg hos x)
utgjorde ett jämnt tal. K:s ålder, i (x + y + z), måste
därför motsvara ett helt tal. Lämpligen kan man (för
undvikande av onödiga permutationer) föreskriva att z ej
skall vara mindre än y. Då erhålles följande tabell, varvid
åldrar över 99 år uteslutits:

X y z K
2 25 49 38
2 35 35 36
10 5 49 32
10 7 35 26
14 5 35 27
14 7 25 23
50 1 49 50
50 7 7 32
70 1 35 53
70 5 7 41

Eftersom P till en början ej (men väl senare) kunde
svara på A’:s fråga, måste detta ha berott på att han
tvekat mellan flera alternativ. Om K:s ålder varit exempelvis
38 år, kunde P direkt ha identifierat de övriga åldrarna
som 2, 25 och 49 år enligt tabellen.

Den enda dubbeltydighet som finnes i denna
representeras av

x y z K

10 5 49 32

50 7 7 32

K bör alltså ha varit 32 år, vilket ju P visste från början.
Men han kunde skilja alternativen åt först efter att ha fått
veta, att han själv var äldst. Man ser att P alltid måste
vara mer än 49 år gammal. Men han kan ej ha varit så
mycket som 51 år, ty då skulle den sista upplysningen
han fick ej ha lämnat honom någon ledning. Alltså var
P:s ålder 50 år.

Rätta lösningar har insänts av L Hansson, N Hill, T
Faxén, K-H Idar, O Iko, R Langberger, U Olsson, L
Rund-löf, G Rönn, L Wiberg (England), K Victorin, R Wiesebron
(Brüssel), sign. G Lg, Storm, M T—d, Th, S B, RRVBB,
T—erg, Kyrkråttan och ög.

Ett par problemlösare har antytt att P måhända ej kom
tillstädes förrän besöket var över, ty eljest borde han direkt
ha kunnat skilja mellan å ena sidan besökaråldrarna 5
och 10 år och å andra sidan åldrarna 7 och 7 år.

Problem 9/55. Beräkna integralen

* 12

\ ln sin x dx

A Lg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/1044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free