Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1956 - Svenskt överljudsjaktplan, av hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i O januari 1956
45
Svenskt överljudsjaktplan
623.746.3 : 533.6.011.5
En prototyp av det deltavingade jaktplanet J 35 "Draken"
gjorde den 25 oktober 1955 sin första flygning från Saabs
flygfält i Linköping. Flygplanet är konstruerat och byggt
av Saab på beställning av K. Flygförvaltningen och
avsikten är att det skall tillföras flygvapnet som ersättare
för J 29 "Flygande tunnan" (Tekn. T. 1951 s. 625).
Flygplanet är ensitsigt och utformat så att det i planflykt
skall kunna nå betydligt över ljudhastigheten. För detta
ändamål har valts en tunn vinge av "dubbel delta"-form,
fig. 1. Denna i högsta grad okonventionella planform har
under de senaste åren utvecklats helt inom Sverige genom
ett intensivt forskningsarbete omfattande bl.a. flygprov
med det likformiga försöksflygplanet Saab-210 (Tekn. T.
1952 s. 82, 686), som gjorde sin första flygning i januari
1952. Deltaformen och speciellt dess "dubbla" variant
medger relativt stort utrymme för utrustning och bränsle i
förening med låg vikt och litet luftmotstånd vid
överljud-fart. Flygplanet har normal fena, även den av deltaform,
men saknar stabilisator. I stället är bakkantrodren på
vingen utförda som kombinerade höjd- och skevroder.
Föraren manövrerar rodren med hjälp av servomotorer utan
kraftåterföring, varför spak- och pedalkrafter är helt
syntetiska.
Motorn är av typ Rolls-Royce Avon, som skall
licenstill-verkas av Svenska Flygmotor AB. Den är försedd med
efterbrännkammare. Luftintagen till motorn har inrymts i
innervingens framkant. De har utformats så att
gränsskiktet längs den framförliggande kroppssidan icke kan
strömma in i intagen och där åstadkomma förluster.
Flygplanet har tryckkabin och automatisk katapultstol.
Landningsstället består av huvudställ som fälls upp i
innerringen och nosställ som fälls in i framkroppen. En
ovanlig konstruktionsdetalj är att huvudställets
stötcylind-rar sammantrycks under infällningen för att minska
utrymmet i infällt läge. En bromsfallskärm för landningen
inryms i en behållare under fenan.
Beväpningen består av automatkanoner, varjämte raketer
och jaktrobotar kan medföras. Den elektroniska
utrustningen möjliggör uppträdande i dåligt väder och på
mycket höga höjder. Flygplanet har sålunda en radarstation
med vars hjälp föraren även utan optisk sikt kan målspana
inom vissa gränser och söka upp lämpliga anfallslägen.
I de första officiella rapporterna saknas praktiskt taget
helt uppgifter om vikter, motordragkraft, prestanda och
militär användbarhet. Tidigare har dock den obekräftade
uppgiften lämnats, att flygplanet skulle vara konstruerat för
en maximal hastighet av 1 600 km/h, dvs. machtalet ca 1,4
något beroende på vilken höjd fartuppgiften gäller för.
Flygplanet är i så fall fullt i klass med eller överlägset de
utländska militärflygplan (Tekn. T. 1955 s. 54), om vilka
man med säkerhet vet att de kan nå markerad överljudsfart
i planflykt. Typerna i fråga är det likaledes deltaformade
Convair F 102, de pilvingade planen North American F 100,
Grumman F9F-9 och English Electric P 1 samt det
rakving-ade Lockheed F 104.
Inklusive J 35 är således av de i dag kända verkliga
över-ljudsjaktplanen två av deltatyp, tre försedda med pilvinge
och ett rakvingat. Vilken lösning som är den bästa är
därför svårt att uttala sig om. Att man på flera håll än i
Sverige är övertygad om deltaformens lämplighet för
över-ljudsplan framgår av att man i England, där tidigare
deltaformen med framgång använts för transsoniska farter, t.ex.
Gloster "Javelin" och Avro "Vulcan" (Tekn. T. 1954
s. 684), nyligen visat ett deltaformat försöksflygplan Fairey
"Delta 2" som är kapabelt att nå markerad överljudsfart i
planflykt, fig. 2.
Vid jämförelsen med de utländska militära
överljudsjakt-planen måste man även beakta tidsfaktorn. Den svenska
provflygningen ägde rum omkring två år efter den första
amerikanska med F 100 och ungefär ett år efter den första
engelska med P 1. Huruvida denna tidseftersläpning kan
återhämtas genom snabbare utprovning och start av
serieproduktion eller hävas genom överlägsna prestanda
återstår att se. De utländska flygplanen har verifierat sina
överljudsprestønda i flygprov, vilket även återstår för det
svenska J 35.
Det förtjänar emellertid att påpekas, att överljudsfarten i
sig icke är någon tillförlitlig värdemätare på ett militärt
flygplan. Ett överljudsplan kan endast i undantagsfall
utnyttja sin maximala hastighet (Tekn. T. 1954 s. 781). Oftast
blir det i stället förmågan att stiga och snabbt accelerera
till överljudsfart, som tillsammans med svängförmågan blir
de ur taktisk synpunkt väsentligaste prestationerna. Att
J 35 även i dessa avseenden får mycket goda egenskaper är
att förmoda. Utrustning och beväpning är andra faktorer
av utslagsgivande militär betydelse. Även om man med
tillfredsställelse noterar att J 35 är försedd med radar,
teleteknisk navigeringsutrustning och kan bära jaktrobotar
finns ännu ingen möjlighet att bedöma kvaliteten hos
denna utrustning jämförd med de utländska jaktplanens.
Om J 35 uppfyller de förhoppningar, som kan ställas på
det, kan man konstatera att Flygvapnet i sinom tid kommer
att tillföras ett genom goda prestanda och högklassig
utrustning synnerligen stridsdugligt överljudsjaktplan. Valet
av en sådan grundtyp måste bedömas mot bakgrunden av
den diskussion, som under senare år förekommit i den
flygtekniska fackpressen om det inte i stället för denna
Fig. 1. Prototypexemplaret till
det första svenska
överljiidsjakt-planet J 35 "Draken".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
