Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Arbetslivet och den svenska befolkningsutvecklingen, av Ivar Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
185
Arbetslivet och den svenska
befolkningsutvecklingen
Fil. dr Ivar Oman, Stockholm
Den svenska befolkningsstatistiken kan
berömma sig av gamla och förnämliga anor. Dess
obrutna sifferserier sträcker sig längre tillbaka
i tiden än något annat lands; regelbundna
befolkningsstatistiska data finns ända från 1749.
En översikt av folkmängdsutvecklingen under
innevarande århundrade — med tyngdpunkten
på de två senaste årtiondena — torde emellertid
få anses tillräcklig som bakgrund till de
problemställningar, som här skall ställas under
diskussion.
I tabell 1 har en sammanställning gjorts av
folkmängden i Sverige 1900—1950, grundad på de
officiella folkräkningssiffrorna. Tabellen har
kompletterats med av statistiska centralbyrån för
1955—1970 beräknade tal. Med tanke på
rekryteringsmöjligheterna på arbetsmarknaden har
folkmängden uppdelats i tre huvudåldersgrupper,
nämligen barn (0—15 år), personer i produktiv
ålder (15—65 år) och åldringar (över 65 år).
Vad som främst faller i ögonen vid ett studium
av tabellen är förskjutningen från de produktiva
åldrarna till åldersgruppen över 65 år. Vid 1950
års utgång hade befolkningen i produktiv ålder
sedan 1900-talets början ökat med 53,6 % och
åldringarna med 67,7 %. Begränsas jämförelsen
till periodens senare del, blir förskjutningen
ännu starkare accentuerad. Åldringarna ökar
mellan 1930 och 1950 med 25,6 %, de produktiva
åldrarna med 15,3 %. Ändå ger vad som hittills
förevarit blott en antydan om vad komma skall.
Tabell 1. Folkmängden i Sverige efter huvudåldersgrupper
1900—1950 (1970), i tusental
Är Åldersgrupper Hela
—15 15—65 65— [-folkmängden-] {+folk-
mängden+}
1900 ................1 666 3 040 430 5 136
1910 ................1 751 3 305 466 5 522
1920 ................1 729 3 679 496 5 904
1930 ................1 525 4 051 566 6 142
1940 ................1 301 4 471 599 6 371
1950 ................1 651 4 670 721 7 042
1955 ................1 729 4 735 787 7 251
1960 ................1 634 4 890 855 7 379
1965 ................1 513 5 024 932 7 469
1970 ................1 484 5 043 1 019 7 546
312.8(485) : 331.024.4
Den verkligt revolutionerande förändringen
inträffar mellan 1950 och 1970. Då kommer
"för-gubbningen" — ett vedertaget men oegentligt
uttryck, eftersom antalet äldre kvinnor ökar långt
mera än antalet äldre män — på allvar. Med den
ökade medellivslängden och de minskade
barnkullarna blir vårt folk ett typiskt åldrande folk,
med snävt begränsade möjligheter till insatser
av progressiv karaktär.
Åldringsgruppen växer med över 40 % (från
721 000 till 1 019 000), medan ökningen av den
produktiva åldersgruppen stannar vid endast
8 % (4,67 resp. 5,04 miljoner). Som följd
härav kommer det 1970 att gå en åldring på var
femte person i produktiv ålder. En så snabb och
genomgripande omvandling av åldersstrukturen
måste tynga folkhushållet och föra med sig
svårlösta försörjnings- och vårdproblem. Behovet av
stöd och hjälp åt åldringar blir mera
framträdande. Sjukvårdsbehovet växer, och en allt
större del av sjukhusplatserna inom såväl
kropps- som sinnessjukvården kommer att
beläggas av åldringar. Detta i sin tur tvingar fram
en ökning av vårdpersonalen och leder till stora
påfrestningar på arbetskraftstillgången.
Prognosen rörande det framtida barnantalet
utgår från ett i och för sig rimligt men därför
icke säkert riktigt medeltal mellan krigsårens
och förkrigstidens frekvenssiffror för
äktenskapsbildningen. Av denna beräkningsgrund
följer icke, att kurvan för födelsesiffrorna i
fortsättningen skulle få ett jämnare förlopp än den
hittills haft. De årskullar, som når upp i
giftas-vuxen ålder, krymper nämligen under de
närmaste åren alltmera samman för att därefter
åter svälla ut. Man bör följaktligen — med
reservation för oväntat starka svängningar i
giftermålsfrekvens eller nativitet eller bådadera;
fluktuationerna på detta område har både många
och svåranalyserade orsaker — kunna motse en
ny vågdal för antalet nyfödda omkring 1960 och
en ny vågkam omkring 1970. Totala barnantalet
befinner sig just nu vid kulminationspunkten;
1960-talet medför en svag tillbakagång.
Om man vid uppskattningen av det framtida
barnantalet rör sig på något osäker mark, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
