Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Ftalsyraanhydrid — tillverkning och användning, av Berndt-Sigurd Berndtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
227
reglerbar kemisk förening mellan den feta oljan
och hartset, som i detta fall är glyptalharts, dvs.
en kondensationsprodukt av glycerol och ftalsyra.
De alkyder, det här är fråga om, kan fattas som
en kemisk förening mellan en dikarbonsyra,
vanligen ftalsyra, och en fettsyra som förestras med
en polyalkohol, vanligen glycerol men ibland
pentaerytritol eller glykoler (fig. 3). Man fann
emellertid snart att det är enklare att utgå från
en fet olja i stället för från fettsyror, som ju fås
genom spaltning av oljan.
Denna bringas då att reagera med
polyalko-holen och dikarbonsyran. Härvid omestras först
de feta oljorna med polyalkoholen, t.ex. glycerol,
till monoglycerider med två OH-grupper vilka
sedan får reagera med dikarbonsyran, t.ex.
ftalsyra, till en produkt, närmast fri från
tvärbindningar. Reaktionen är en vanlig förestring, som
vid Soab utförs i syrafasta kokare vid 200—
250°C ined Dowtherm som uppvärmningsmedel.
Vid tillverkning av en alkyd kan man variera
såväl dess fettsyrahalt (oljehalt) som fettsyrans
art så att alkyden får önskade egenskaper. Man
talar sålunda om magra och feta alkyder
allteftersom oljehalten är låg resp. hög. Denna, dvs.
alkydens halt av fettsyra, räknad som olja, är i
allmänhet 35—80 %. Hög oljehalt befordrar
vanligen sådana egenskaper som
utomhusbestän-dighet och seghet hos lack- eller färgskiktet,
medan dettas hårdhet stiger med fallande oljehalt.
Alkydens karaktär bestäms emellertid framför
allt av fettsyrakomponentens art. Man
tillverkar sålunda torkande och icke torkande alkyder.
Den förstnämnda typen, som tillverkas i största
skalan, är vanligen byggd på linolja som
torkande olja, ibland dock blandad med träolja, eller
på halvtorkande oljor, såsom sojaolja, eller
blandningar därav. De icke torkande alkyderna
är vanligen byggda på kokosfettsyror, ricinolja
eller liknande.
De torkande alkyderna genomlöper vid
torkningen en oxidations-polymerisationsprocess,
analog med motsvarande oljors. Alkyderna ger
dock ett avsevärt bättre lackskikt än oljorna på
grund av sin större molvikt. De ger sålunda skikt
med större väderbeständighet, hårdhet,
vatten-och kemikaliebeständighet. Dessutom torkar
alkyderna fortare genom att deras molekyler växer
Fig. 3. Schematiska formler för alkyder.
snabbare. De används till industrifärger, för
inomhusmålning av snickerier, målning av
möbler o.d., och trots deras relativt höga pris
utnyttjas de allt mer även för utvändig målning av hus.
Icke torkande alkyder används uteslutande som
mjukningsmedel för hårdare hartser, framför
allt i brännlacker, baserade på t.ex.
karbamid-eller melaminhartser, samt i nitrocellulosalacker.
Sådana läcker utnyttjas vid lackering av
kylskåp, cyklar, bilar m.m.
Man kan inte bara i stor utsträckning variera
cn alkvds sammansättning utan har också stora
möjligheter att förutsäga dess egenskaper och
därmed den färdiga lackens. Detta gäller för
övrigt alla syntetiska hartser som kommit under
de senaste decennierna. Det har medfört att
lack-och färgtillverkningen, som sedan urminnes
tider varit ett förnämligt konsthantverk med
svartsjukt bevarade tillverkningshemligheter
under de senaste årtiondena övergått till en
teknisk vetenskapsgren (Tekn. T. 1946 s. 251).
Soab tillverkar 3 000—4 000 t/år alkyder av ett
25-tal olika typer vilka är tillgängliga i flera
varianter och med olika lösningsmedel.
Omättade polyestrar
De omättade polyestrarna kan betecknas som
omättade alkyder kombinerade med en
sampoly-ineriserbar monomer komponent, t.ex. en
vinylförening som styren. Alkydens omättade
karaktär erhåller man vanligen genom att vid
förestringen använda maleinsyra som omättad
dikarbonsyra. Dessutom brukar alkyden i viss
utsträckning vara modifierad med ftalsyra. Båda
syrorna kan erhållas vid oxidation av naftalen.
Utmärkande för omättade alkyder av detta slag
är deras förmåga att ge sampolymerisat med
den inonomera vinylföreningen varvid en fast,
osmältbar och olöslig härdplast erhålles.
Poly-merisationen kan utföras vid rumstemperatur,
och föremål kan formpressas utan eller med
bara moderat tryck. De är därför särskilt
lämpliga för framställning av glasfiberarmerad plast,
ett material som har stor och snabbt växande
användning på grund av sina goda
hållfasthets-egenskaper och sin låga specifika vikt (Tekn. T.
1951 s. 46, 746; 1952 s. 1010; 1953 s. 88, 149,
412, 793).
Mjukningsmedel
I och med att tillverkningen av mjukgjord
poly-vinylklorid kom i gång i Sverige blev intresset
för mjukningsmedel stort. Kabel- och
folieindustrierna var de första förbrukarna av
polyvinyl-klorid som för detta ändamål injukgjordes
främst med dibutylftalat. Råvarorna för detta är
butanol, som kan erhållas ur sulfitsprit, och
ftal-syraanhydrid ur naftalen.
Butylftalatet har som mjukningsmedel den
stora fördelen att ha stor effekt varför relativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
