Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 5 juni 1956 - Böcker - SAS - LKB-Produkter Fabriks AB - Järnkonst AB - Hänt inom tekniken - Medlemmarnas fackuppdelning inom STF - Stiftelsen för Skeppsbyggnadsteknisk Forskning - Nordiskt Skeppstekniskt Årsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1956
567
SAS, Stockholm, har utsänt en broschyr innehållande en
förteckning över tekniska och vetenskapliga kongresser
1956—1958. Idén bör applåderas, men förteckningen bör
nog göras fullständigare för att inte förarga läsarna. Ännu
bättre vore det om de tekniska kongresserna fick sin egen
broschyr.
LKB-Produkter Fabriks AB, Stockholm, beskriver i en
prospektfolder helt sintrade glas- och kvartskyvetter för
spektrofotometri.
Järnkonst AB, Landskrona, har utgivit en elegant
32-sidig katalog (nr 56) över lysrörsarmaturer.
Hänt inom tekniken
Medlemmarnas fackuppdelning inom STF. Vid STF:s
stämma den 26 april 1956 gav föreningens verkställande
direktör Oskar Åkerman en översikt över en rad för
föreningen aktuella problem. Han kom därvid bland annat
in på indelningen av medlemmarna i horisontella eller
vertikala "fack".
Svenska Teknologföreningen, nu nära 100 år gammal,
bildades som en kamratförening bland de studerande på
KTH. Snart kom den också att i en särskild sektion
omfatta även dem som lämnat denna högskola som färdiga
ingenjörer.
Föreningens tillväxt gjorde det svårt att sammanföra alla
till gemensamma möten och diskussioner. De olika facken
hade sina speciella intresseområden och var inom sig
kamratligt starkare sammansvetsade än kåren i sin helhet.
Det föll sig då naturligt att ta sektionsindelningen på
högskolan till indelningsgrund även i föreningen. Så
tillkom de olika avdelningarna, vilka alltjämt i huvudsak
utgör "delstaterna" i föreningen.
Tidigt började man dock finna att denna "vertikala"
uppdelning ej motsvarade föreningsverksamheten.
Undervisningsfrågor t.ex. samlade ett stort intresse, vilket skar
genom alla facken och så tillkom redan på 1890-talet den
första "horisontellt" uppbyggda avdelningen, den för
teknisk undervisning. Senare har tillkommit avdelningarna
Industriell Ekonomi och Organisation samt Grafisk
Teknik.
I synnerhet den senare utgör ett intressant exempel på
en gruppering av medlemmarna, där utbildningsvägen på
högskolan fått stå tillbaka för den senare i livet tillkomna
yrkesinriktningen. Kamratbanden från studietiden är inte
längre den huvudsakliga sammanhållande faktorn. Härtill
bidrar också i hög grad den omständigheten att STF icke
nu längre som tidigare rekryteras enbart från en enda
högskola. Kemister, t.ex., av samma årgång från KTH och
CTH har föga av studietidens gemensamma kamratminnen
att bygga på. Medlemsökningen verkar i samma riktning,
liksom också de alltmer flytande fack- och
årskullsgränserna på de båda högskolorna. I allt har sålunda de
minnesband som tidigare naturligt knöt ihop studietiden med
fortsättningen ute i livet blivit svagare, och nya
kamratkombinationer växer fram baserade på gemenskap i
yrkesinriktning och arbetsplats.
STF kan säkerligen inte förbli opåverkad av denna
utveckling. Föreningen har sökt bereda gruppintressen av
olika slag tillfälle att växa fram, men oftast har detta
skett på initiativ av ett fack och inom ett fack. De
allmännare horisontella intressena har haft svårare att finna sina
organisatoriska uttrycksmedel inom föreningen.
I dag tränger t.ex. såväl atomkraftsfrågorna som
automatiseringen fram på bred front och har icke någon
naturlig plats inom någon av de traditionella fackgränserna.
Finns den smidighet i föreningens organisation, som ger
dessa intressen möjlighet att växa in i föreningsarbetet.
Och hur blir det i framtiden? Kommer inte allt oftare
intressen över facken att söka egna samlingspunkter? Kan
man inte också vänta att de tekniska högskolorna
framöver måste bjuda ett rikare urval på utbildningslinjer,
t.ex. kombinationer mellan facken, ja, varför inte
ämneskombinationer där kanske ett eller flera ämnen ingår som
får inhämtas vid allmän eller medicinsk högskola. Allt
detta leder fram till examenstyper som det blir allt
svårare att inrangera i högskolornas och därmed också STF:s
traditionella fack.
Om STF framgent som hittills skall vara den naturliga
samlingspunkten för högskoleingenjörerna och deras
gelikar måste också föreningen finna smidiga former för sin
organisatoriska uppbyggnad. Lyhörd och utvecklingsbar
skall föreningen vara beredd att hjälpa sina medlemmar
att samlas även efter yrkesriktningar, gamla eller nya.
Organisationen får icke enbart vara något i sig själv. Främst
skall den vara ett verktyg i teknikens tjänst och som
sådant anpassningsbart till de arbetsuppgifter tiden kräver.
Stiftelsen för Skeppsbyggnadsteknisk Forskning, som
konstituerades den 29 april 1955 av Sveriges
Varvsindustriförening (Tekn. T. 1955 s. 484), har fått en styrelse om
fem personer med G Lundeqvist som ordförande. Ett
forskningsråd har tillsatts med uppgift att samarbeta med
forskningsledaren om verksamheten. Rådet består av
fjorton personer, däribland åtta representanter för
varvsindustrin.
Forskningsverksamheten skall bedrivas inom fyra
områden: fartygshållfasthet och materialfrågor;
skeppshydro-mekanik; fartygsmaskiner; fartyg i sjö, provturer.
Efterkrigstidens erfarenheter har aktualiserat olika
problem inom långskeppshållfastheten. IVA-kommittéerna tog
initiativ till att få fram en praktiskt pålitlig
töjningsindi-kator för skrovet som helhet. Tre olika instrument
anskaffades och placerades för prov på M/S "Minnesota". Den
nya stiftelsen skall fortsätta instrumenteringsutvecklingen.
Bland materialproblemen märks frågan om sprickbildning
i fartygsmaterial, för vilket ändamål tekniska data
infordras från varv och rederier. På sjömaskinområdet har
stiftelsen frågan om atomkraftens framtida möjligheter på sitt
program.
Vid Sveriges Industriförbunds möte den 24 april 1956
meddelade A Lindén att stiftelsens atomkommitté i
sommar skall lägga fram ett principförslag till ett
framdrivningsmaskineri för atomreaktordrift med 20 000 hk
axeleffekt, som skall kunna arbeta i l3/i år utan nytt bränsle,
räknat efter 320 driftdagar per år.
Nordiskt Skeppstekniskt Årsmöte. I enlighet med ett
avtal (Tekn. T. 1955 s. 799) som träffats mellan olika
nordiska tekniska föreningar anordnar Den Norske
Ingeniør-forening det första Nordiska Skeppstekniska Årsmötet den
12 oktober 1956 i Ingeniørenes Hus i Oslo.
Mötet leds av dr. techn. G Vedeler. Följande föredrag
hålles: "Den snabbgående dieselmotorn som fartygsmaskineri
— ett redarintresse?", av tekniske direktören Robert
Fredriksson; "Isbrytare och dessas konstruktion", av tekn. dr
Jan-Erik Jansson; "Korrugerte skott", av direktör J Getz;
"Isolering af skibe", av dr. techn. E Kämpe. Förtryck av
föredragen sändes till deltagarna i mitten av september
1956. För att ge så mycket tid till diskussion som möjligt
ger föredragshållarna vid mötet endast en kort
sammanfattning av sina föredrag.
Studiebesök anordnas den 13 oktober till Institutt for
Atomenergi och A/S Åkers Mek. Verksted om tillräckligt
många intresserade anmäler sig. I överensstämmelse med
det nordiska avtalet anordnas inget officiellt damprogram
och vidtas inga turistmässiga arrangemang i samband med
årsmötet.
Deltagaravgiften är 25 nkr. Anmälan göres före den 1
september 1956 till Arrangementskomiteen for NSTM 56, Den
Norske Ingeniørforenings Generalsekretariat,
Kronprin-sensgate 17, Oslo 9. Upplysningar erhålles i Sverige genom
civilingenjörerna E Hultmark, Svenska Teknologförening-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
