Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 9 oktober 1956 - Dagens gummimaterial — och morgondagens, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
847
liga och angripes av syror och alkali vid
rumstemperatur och av vatten och ånga vid förhöjd
temperatur. Vidare är köldbeständigheten dålig,
och materialet flyter lätt vid hög temperatur.
Formningsmetoden är unik för gummiindustrin
— materialet formas genom gjutning i flytande
tillstånd.
Vulkollan-detaljer ersätter i många fall inte
bara traditionella gummityper utan också andra
material, t.ex. läder och metall. Exempel på
användningsområden är tystgående kugghjul,
hydraulpackningar, axeltätningar,
fjädringsele-ment, friktionshjul, kopplingselement, handtag
till tryckluftsverktyg, elastiska drivremmar och
mycket annat.
Variationsmöjligheterna vid tillverkning av
polymerer av denna typ är mycket stora, och man
kan i viss mån komponera polymerstrukturen
exakt som man vill ha den utan att behöva lita
till polymerisations- och vulkningsprocesser,
som går sina egna vägar. Flera stora
amerikanska koncerner har under de senaste åren startat
väldiga utvecklingsprojekt för att framställa
po-lyuretangummi, varför vi inom de närmaste åren
kan emotse en intressant utveckling på detta
område.
Kiselgummi
Kiselgummi skiljer sig från alla andra
gummityper, genom att det inte innehåller kolatomer
i polymerkedjan, vilken i stället är uppbyggd av
omväxlande syre- och kiselatomer. På
kiselato-merna sitter sedan organiska grupper, i
kommersiella polymerer vanligen metyl-, fenyl- och
i mindre utsträckning även vinylgrupper.
Denna unika struktur för med sig unika
egenskaper, främst vida gränser för
användningstemperaturen uppåt och nedåt, i vilket avseende
kiselgummi överträffar alla andra gummityper.
Detta gäller inte bara dess egenskapers konstans
över ett stort temperaturintervall (fig. 2) utan
också dess beständighet mot den oxidativa och
termiska nedbrytningen, åldringen. Kiselgummis
värmebeständighet ligger åtskilligt över andra
gummitypers (tabell 3). Eftersom man vid
åldring av gummi kan räkna med att
åldringshastigheten fördubblas vid ca 10°C
temperaturförhöjning, blir de i tabell 3 angivna
temperaturskillnaderna mångfaldigt större, om de räknas
om till livslängd hos gummidetaljen vid förhöjd
temperatur.
Kiselgummi har dock flera nackdelar, t.ex. liten
hållfasthet och dålig svällningsbeständighet.
Dessutom hydrolyseras det av syror och alkali
samt av vattenånga vid hög temperatur. De
mekaniska egenskaperna kan förbättras genom
inblandning av vissa fyllmedel, som dock
begränsar användningstemperaturen uppåt, eller genom
inblandning av Teflon-pulver. I allmänhet är
man dock mera intresserad av att förbättra
Fig. 2. Gummipolymerers hållfasthet vid olika
temperaturer1’.
svällnings- och kemikaliebeständigheten än de
mekaniska egenskaperna.
Det finns stora, outnyttjade möjligheter
fördolda i silikonskelettet, vilka troligen bearbetas i
laboratorieskala för närvarande, t.ex.
användning av sidgrupper, i vilka alla väteatomer
ersatts av fluor. Andra möjligheter har också
antytts som alternativ för framställning av
framtidens allt mera värme- och kemikaliebeständiga
gummimaterial. Dessa går ut på, att man vid
uppbyggnaden av polymeren i största möjliga
utsträckning undviker de organiska elementen
och i stället baserar polymeren på oorganiska
element, varvid man i främsta rummet tänker
på kisel, bor, fosfor och aluminium17.
Kel-F Elastomer
Användning av fluoratomer i stället för
väteatomer i högpolymera ämnen förbättrar i
allmänhet deras värmebeständighet samt
svällnings- och kemikaliebeständigheten beroende på
kol-fluorbindningens stora styrka,
fluoratomernas ringa tendens att associera sig med andra
ämnen och deras stora volym, vilken hindrar
kemiskt angrepp på närliggande bindningar
genom steriskt hinder. Detta påstående bekräftas
av erfarenheterna från sådana material som
po-lytetrafluoretylen, mera känt som Teflon, och av
polytrifluormonokloretylen, mera känt som
Kel-F eller Hostaflon.
Dessa polymerer är termoplaster med en viss
gummikaraktär. Nyligen har emellertid ett nytt
gummimaterial introducerats, benämnt Kel-F
Elastomer, vilket liksom Kel-F är baserat på
tri-fluormonokloretylen men dessutom innehåller
en mindre mängd av en annan monomer, vilken
stör strukturjämnheten, så att materialet får
ren gummikaraktär. Denna monomer utgör
dessutom angreppspunkt för tvärbindningarna
mellan molekylkedjorna under vulkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
