Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 27 - Nya metoder - Elektriskt reglerbar fluorescens, av J R Törnquist - Våtförbränning av kloakslam, av SHl - Konstgjorda kometer och satelliter, av Björn Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar av denna storleksordning, en utmärkt
indikator (J R Algurger i Electronic Industries &
Tele-Tech febr. 1(J57 s. 50—53). J R Törnquist
nya metoder
Elektriskt reglerbar fluorescens
Elektrofosforer benämnes vissa nyligen funna
material, vilka kan bringas att fluorescera med hjälp
av en pålagd elektrisk spänning. En elektrofosfor är
en vätska eller en gel som i icke aktiverat tillstånd
är kristallklar eller svagt gulfärgad. Om en
elektrisk spänning om några voit lägges mellan två
elektroder nedsänkta i en dylik vätska, blir denna
fluorescerande i närheten av den ena eller båda
elektroderna och lyser där med starkt ljus vid
ultraviolett bestrålning. En spänning i motsatt riktning
släcker ut fluorescensen.
Fenomenet tillskrives polarisation av
elektrofos-foren genom potentialgradienten runt elektroderna,
varigenom infallande ultraviolett ljus omvandlas till
synligt ljus. Som ultraviolett strålningskälla liar
använts en kvicksilverlampa med ett filter som
släpper igenom ca 3 600 Å. Intensiteten hos det synliga
ljuset beror dels av intensiteten hos det ultravioletta
ljuset och dels av den pålagda spänningen. Olika
elektrofosforer ger olika färg.
Elektrofosforer beräknas få mycket vidsträckta
tillämpningar bl.a. som framställare av
tredimensionella kurvor i färg t.ex. inom radar och
television, binära minneselement, omkopplingsbara
ljusfilter, transistorstyrda kurvskrivare m.m.
En kurvframställare med elektrofosforer kan vara
uppbyggd av tio vertikala och tio horisontella,
tunna metalltrådar spända i en platta av
genomskinligt material, t.ex. plexiglas så att trådarna korsar
varandra utan att göra kontakt. I det genomskinliga
materialet finns kring varje korsning en liten
hålighet eller cell, fylld med en elektrofosfor. Då en
spänning läggs på de båda trådar, som går till en viss
cell, sänder elektrofosforen där ut synligt ljus.
Med ett lämpligt yttre väljarsystem kan en önskad
kurva byggas upp av en serie lysande punkter.
Lägges vidare flera sådana matriser över varandra, får
man en framställare av tredimensionella kurvor.
Det stöter ej på oöverkomliga svårigheter att bygga
en matris med 500 X 500 trådar bildande en
kvadrat med 625 mm sida, alltså fullt ekvivalent med
ett konventionellt bildrör för television.
Den beskrivna matrisen kan vidare användas som
binärt minne. Polarisationen av elektrofosforen ger
nämligen upphov till en motriktad elektromotorisk
kraft soin kvarstår under ca 5 min.
Ljusfilter med elektrofosforer består av ett antal
genomskinliga större celler, t.ex. tre, genom vilka
ljuset får passera i tur och ordning. I cellerna finns
flera slags elektrofosforer som fluorescerar med
olika färg. Färgfiltrets egenskaper kan då varieras,
allteftersom de olika cellernas elektrofosforer
aktiveras. Filter av detta slag kan få användning inom
färgtelevision in.fi. områden.
Ofta önskar man i transistoriserade pulskopplingar
avläsa huruvida en transistor är ledande eller ej.
Då transistorers arbetsspänningar är endast några
få voit, är en elektrofosfor, som aktiveras av spän-
Vàtförbränning av kloakslam
I Chicago skall man nu i halvstor skala prova
förbränning av slammet direkt i avloppsvattnet (Tekn.
T. 1955 s. 610). Med dessa försök vill man ta reda
på kostnaden vid metodens tillämpning på
avloppsvatten, innehållande 2—6 °/o fast substans. Ingen
kraftalstring är tänkbar.
Avloppsvatten ined 4 °/o siam pumpas genom en
värmeväxlare där det förvärms. Därefter går det till
ett tryckkärl i vilket dess temperatur höjs till 315°C,
medan luft pumpas in med en kompressor till ett
tryck av 70—105 kp/cm2. Slammets organiska ämnen
förbränns varvid det beräknas ge 3 900—4 100
kcal/kg. Man tror att detta värme nästan skall räcka
för att göra processen självförsörjande på energi.
Processen är kontinuerlig; ånga och aska tas ut
ur reaktionskärlet allteftersom de bildas. En del av
ångan används i förvärmaren. Resten av den går
efter kondensering tillsammans med askan till en
avsättningsbehållare från vilken vattnet dekanteras
av. Detta har acceptabel biokemisk syreförbrukning
och kan utan risk släppas ut i ett vattendrag. Askan
är inte otrevlig och kan läggas på något ställe
lämpligt för avfall (Chemical Engineering News 1 april
1957 s. 68). SHl
Konstgjorda kometer och satelliter
För att utspana planetsystemet kan man tänka sig
att använda dels konstgjorda satelliter, dvs. cislunara
sonderingsraketer ("hitom månen"), dels
konstgjorda kometer, dvs. translunara sonderingsraketer
("bortom månen"). Dessa farkoster skulle göras
obemannade. De translunara farkosterna utförs
dessutom utan tanke på återfärd till jorden och har
därför relativt litet energibehov. Exempelvis kan
en interkontinental ballistisk missil, som tänks starta
från en befintlig satellitbana runt jorden på 550
km höjd och som alltså kan använda sig av dennas
kretshastighet som starthjälp, kretsa i en elliptisk
bana mellan Merkurius och Pluto, om styrproblemen
kan lösas.
Yttersta precision behövs för avfyrning och
styrning av såväl cislunara som translunara farkoster.
Ett hastighetsfel på 0,3 m/s vid start för en farkost
som skall beskriva en sluten ellips jorden—månen—
jorden från en kretsbana runt jorden med 7 600 m/s
kretshastighet, ger ett fel i ellipsens vändpunkt på
960 km, om denna ligger på 60 jordradiers avstånd.
Hjälpdrivanordningar för bankorrektioner måste
därför utvecklas, men deras verkan beror på den
noggrannhet med vilken banan kan mätas. Härvid
måste de elektromagnetiska vågornas
utbredningshastighet beaktas.
Banmätningen, vars framgångsrika genomförande
är en förutsättning även för överföring av
mätvärden från farkosten till jorden, försvåras med ökat
avstånd. För att ånge ankomst till ett mål för en
konstgjord komet kan man möjligen använda
atombomber. Överföring av mätvärden förenklas väsentligt
om reläanordningar på rymdstationer eller på
månen kan användas eftersom den erforderliga
sändar-effekten är omvänt proportionell mot kvadraten på
frekvensen och hög frekvens kan utnyttjas i
lufttomt rum.
Med cislunara och lunara sönder kan man
bestämma bl.a. fördelning av kosmisk materia,
världsrymdsstrålning, månens form, magnetfält och even-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
