- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
707

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 31 - Andras erfarenheter - Kvartvågsdipolantenner, av DH - Dopplödning av aluminium, av SHl - Användning av klorerat polyetengummi, av SHl - Böcker - Mjöken, av SHl - Ekonomiska unioner, av WS

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och den utskjutande ledaren i. Med denna metod
kan enkelt impedanskorrigerande ledningselement
byggas in i antennen. Antennen har en bandbredd
av 20 °/o vid ett ståendevågförhållande mindre än 2.
Höjden är ca 0,15 • A vid medelfrekvensen (B
Josephson vid RVK 1957 i Stockholm). DH

Dopplödning av aluminium

Man kan foga samman delar av aluminium eller
dess legeringar genom att doppa ned dem,
sammanhållna i en jigg eller på annat sätt, i ett bad av
smälta salter vilka utgör ett lämpligt flussmedel.
Som lod används härvid vanligen en
aluminiumlegering i form av plåt eller tråd. Härvid måste
lodet skäras till och formas så att det noga passar
till fogen. Man har nu i USA utarbetat ett lod i form
av en pasta som kan penslas på fogen varigenom
mycket arbete vid fogens förberedande sparas.

Delarna rengörs, och sedan pastan påförts sätts
de ihop och fixeras med en jigg eller genom
häft-svetsning. Arbetsstycket förvärms till 540°C i en
ugn för avlägsnande av vatten och minskning av
saltbadets kylning vid doppningen. Denna tar 1—3
min; saltbadets temperatur skall vara högst 590°C.
Därefter rengörs arbetsstycket; det kan eventuellt
värmebehandlas efter lödningen (D E Wernz &
M M Schwartz i Materials & Methods febr. 1957
s. 118—120). SHl

Användning av klorerat polyetengummi

En amerikansk produkt, Hypalon, som fås genom
behandling av polyeten med klor och svaveldioxid
(Tekn. T. 1954 s. 849) är en elast som kan vulkas
med metalloxider. Den har mycket god resistens
mot oxidation och relativt stor värmetålighet.
Hypalon kan kombineras med många andra plaster till
produkter med önskade egenskaper.

Hypalons brottgräns är 35—210 kp/cm2, beroende
på sammansättningen, och dess hårdhet är 55—95
Shore A. Dess elasticitet är ungefär lika god som
andra syntetiska elasters men inte lika god som
naturgummis. Den är böjlig vid ned till —35 eller
— 40°C. Hypalons elektriska egenskaper är också
goda. Dess genomslagshållfasthet är 16—24 kV/mm
och dess resistivitet 1014 ohmcm. Dess dielkonstant
är 5—7 och dess förlustfaktor 2—3 °/o vid 1 kHz.

Formsprutad eller strängsprutad Hypalon används
mest till slangar, packningar och transportband.
Dess mycket goda resistens mot ozon gör att den
är särskilt lämplig till packningar för
ozoniserings-apparater men också för användning utomhus.

Hypalon är särskilt lämpligt till slangar och
ventiler som utsätts för koncentrerad svavelsyra och
kromsyra, väteperoxid, kalciumhypoklorit och
andra starka oxidationsmedel. Plasten är ganska
resistent mot oljor och fett men bör inte användas i
kontakt med aromatiska eller klorhaltiga kolväten.

Normalt kan man använda Hypalon vid upp till
95°C; speciella produkter kan dock uthärda 120°C
kontinuerligt och 150°G under korta perioder. Man
har med framgång använt materialet till
transport-band för hantering av heta material.

Som bestrykningsmedel används Hypalon, löst i
en organisk vätska. Lösningen kan anbringas
genom doppning eller sprutning, med pensel eller vals.
Man framställer produkter för såväl kall- som
varm-härdning.

Man kan använda en tillsats av Hypalon för att
öka t.ex. alkydfilmers böjlighet. Omvänt kan man
genom tillsats av ett harts öka Hypalon-skikts
hårdhet. Lämpliga för det senare ändamålet är t.ex.

sampolymerisat av styren och butadien, karbamid-,
melamin- och fenolhartser. I karbamid- och
mel-aminhartslacker verkar Hypalon som ett polymert
mjukningsmedel.

Först användes Hypalon till en klarlack för elaster
i produkter, såsom fotbollar. Hypalon-färger har
använts på gummiskor och telefonsladdar. I dessa
fall utnyttjas elastens goda utmattnings- och
nötningshållfasthet samt dess resistens mot ozon. Den
sistnämnda egenskapen gör Hypalon mycket
lämpligt som skydd för GR-S-gummi, t.ex. på bildäck,
och för skumgummi, mest dock som svart färg för
tätningslister till bildörrar.

Hypalon-lack fäster bra på bomull och rayon;
nylon, polyester- och akrylfibrer måste däremot
förbehandlas med ett organiskt isocyanat för att
ad-hesionen skall bli fullgod. En av de mest lovande
användningarna av Hypalon är som beläggning på
väv för bilsuffletter. Hypalon-impregnerad väv
används också till presenningar och kamerabälgar.

På grund av sin goda kemiska stabilitet kan
Hypalon-lack användas som korrosionsskydd för
metaller. Härvid bör dessa grundstrykas för att
adhesio-nen skall bli tillfredsställande. På trä och murverk
behövs däremot ingen grundfärg. På fartyg kan
Hypalon användas som bindemedel både i
beväx-ningshindrande bottenfärg och i väderbeständig färg
över vattenlinjen (B W Fuller i Materials &
Methods jan. 1957 s. 96—100). SHl

böcker

Mjölken, Svenska Mejeriernas Riksförbund,
Stockholm 1957. 370 s., 125 fig. 25 kr.
Detta arbete har skrivits av ett antal av Sveriges
främsta fackmän på området. Enligt förordet är det
avsett för alla som i sin verksamhet eller annars
behöver eller önskar öka sin kännedom om mjölk och
dess förädling samt om mejeriprodukterna.

Boken inleds med avsnitt om mjölkens kemi,
mikrobiologi och näringsfysiologi. Därefter behandlas
dess produktion, förädling, distribution och
kontroll. Inom det stora avsnittet "förädling" beskrivs
hela mejeriindustrin: allmän mjölkhantering,
konsumtionsmjölk, kondens- och torrmjölk, smör, ost,
smältost, mesost, gräddglass och andra produkter ur
mjölk.

Framställningen är inte "populär" men enkel och
lättfattlig; till stora delar är boken synnerligen
välskriven i en närmast stram stil utan överord. Den
är instruktiv, intressant och underhållande; många
tekniker torde finna den vara en nyttig och alla en
nöjsam läsning.

Papper, tryck, bilder och utstyrsel i övrigt är av
högsta kvalitet. SHl

Ekonomiska unioner, av Staffan Burenstam
Linder. SNS småskr.-ser. Studier och Debatt
1957: 1. Stockholm 1957. 48 s. 4 kr.
Föreliggande översikt över den ekonomiska
integrationens förutsättningar och verkningar är Studie-

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free