Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 33 - Katodiskt korrosionsskydd av barlasttankar, av J Lepper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8.
Magnesiumanoders
placering.
rengöringen av tanken och den därav
föranledda mekaniska påkänningen. Kalkskiktets
bilningssätt är därför av betydelse för det
ka-todiska skyddet.
Kalkskiktets kvalitet beror av strömtätheten.
Om denna är för låg kan det ta 6—12 månader
innan stålplåten överdragits med ett
tillräckligt täckande skyddsskikt. Om strömtätheten å
andra sidan är för hög, blir kalkskiktet mycket
poröst och grovt och får för liten mekanisk
hållfasthet. Det finns därför en viss
strömtäthet vid vilken kalkskiktet får de gynnsammaste
egenskaperna. Till detta faktum bör man ta
hänsyn vid den praktiska planeringen av
kato-diskt skydd.
Katodiska skyddssystem kan utformas på
olika sätt. Vid några användes endast en
anod-typ, nämligen små, enstaka anoder som fästs
på tankens väggar. De har vanligen
långsträckt form. För att kalkskiktet skall hinna
bildas inom rimlig tid arbetar anoderna med
en genomsnittlig strömtäthet av ca 130 mA/m2
Ekonomiskt fördelaktigare är att först arbeta
med en högre strömtäthet så att tankytan
för-polariseras och att därefter för det fortsatta
korrosionsskyddet minska strömtätheten. Detta
åstadkommes vid ett annat system genom att
anoderna ges en speciell form. "Finned anodes"
är likaledes avlånga, men deras ena långsida
är utdragen till ett svärd eller en fena.
Härigenom uppnås att anoderna i början efter
installationen har större yta och därför ger
högre ström, tills svärdet har förbrukats genom
anodens upplösning. Anodytan har då minskats
till ungefär hälften, varigenom strömtätheten
för det fortsatta katodiska skyddet likaledes är
nedsatt till hälften.
För att ett tillräckligt kalkskikt skall utbildas
mycket snabbt måste man använda flera
anod-typer. Den ena, hjälpanoden, har stor yta i
förhållande till volymen. Den installeras på tan-
kens väggar och ger under en kort tid (några
veckor) en mycket hög ström (300—600
mA/m2). Den andra typen, huvudanoden, har
liten yta i förhållande till volymen och
upprätthåller systemets skyddsverkan efter
kalkskiktets bildning med väsentligt minskad
strömtäthet (30—40 mA/m2).
Vid ett tredje system (fig. 7) användes
för-polariserande stavar som hjälpanoder.
Stavarna installeras alltefter tankens höjd i kedjor
om sex till nio stavar utefter tankväggen.
Genom deras form får man en optimal och
särskilt likformig strömtäthet mot väggen. För
"dirty trade" kan förpolariseringsanoderna på
grund av den vid stålytan häftande oljefilmen
göras avsevärt färre än vid "clean trade".
Hjälpanodernas livslängd är 15—20 dygn.
Under denna tid hinner en jämn och fast
skyddsfilm av kalciumkarbonat och
magne-siumhydroxid bildas på stålytan.
Huvudanoderna har formen av en stympad kon och
placeras på stativ. Deras livslängd är ca 2 år vid
uteslutande barlast, således 4 år vid 50 %
barlastgångtid. Huvudanoderna fastsättes vanligen
på botten- och takkonstruktionerna.
Vid ett fjärde system användes plattor och
solfjäderformiga plåtar som hjälpanoder.
Korrosionsskyddet upprätthålles efter
hjälpanodernas upplösning av huvudanoder, som
placerats på tankens botten och tak.
Problemet vid korrosionsskyddets planering
är att med minsta möjliga antal anoder
åstadkomma en tillräcklig jämn strömfördelning i
tanken. Rätt val av anodernas placering är
därför av speciell betydelse (fig. 8). Avståndet
mellan anoderna är nämligen inte likgiltigt.
Två anoder tätt intill varandra ger ej samma
ström som två anoder på större avstånd.
För att strömfördelningen skall bli bra är det
vidare nödvändigt att anbringa
huvudanoderna på ett visst minimiavstånd från
stålkonstruktionerna. I regel kan man utgå ifrån att
den jämnaste strömfördelningen uppnås, om
anodernas avstånd från den yta som skall
skyddas är så stort som möjligt.
På grund av inredningens skiftande
utformning kan installationspunkterna ej beräknas
exakt. Man använder därför en tankmodell i
skala 1 : 10 och bestämmer i detta
"elektrolytiska tråg" anodernas lämpligaste lägen
genom elektriska mätningar. För varje tanktyp
får man därvid en annan fördelning av
magnesiumanoderna.
Det katodiska skyddet fungerar givetvis
endast om havsvatten finns i tanken som
elektrolyt. Man bör därför se till att tanken fylles
om möjligt ända upp. Anoderna kan givetvis
väntas ge skydd endast vid barlast. Olja leder
mycket dåligt, så att ingen ström kan uppstå
vid fraktfart. Korrosion under oljefraktfart
kan därför ej hindras. Utförda
undersökningar har dock visat, att den största korrosionen,
i första hand punktangrepp, uppstår vid
barlast. Ytrostningen reduceras till ca 25 % vid
lika stor gångtid med olja som med barlast.
Genom katodreaktionen frigöres betydande
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
