Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 36 - Kemisk metallbearbetning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemisk
metallbearbetning
621.9.018 : 621.794.6
Vid North American Aviation utarbetade man
för ungefär tre år sedan en ny metod för
bearbetning av aluminium och
aluminiumlegeringar, som oftast kallas kemisk fräsning
(Tekn. T. 1954 s. 776).
Användning och fördelar
Kemisk fräsning, som nu fått stor användning
inom flygplansindustrin, framför allt vid
formning av delar till flygplanskroppar, består i
princip i bortlösning (etsning) av metall med
en aggressiv vätska. Genom mäskning av
arbetsstycket med ett mot etsbadet resistent
skyddsskikt begränsas etsningen till de delar
av arbetsstycket som skall förtunnas.
Etsning med syra eller alkali eller
elektrolytiskt har visserligen tillämpats för
magnesium, titan, koppar och stål (även rostfritt),
men metoden har hittills använts i större
omfattning bara för aluminium och
aluminiumlegeringar. Metodiken torde inte heller ännu
vara fullt utarbetad för andra än de
sistnämnda metallerna.
För att en flygplanskropp skall bli tillräckligt
styv behöver den plåt varav den är gjord inte
vara lika tjock överallt. För att flygplanets
vikt skall bli så låg som möjligt vill man
därför ta bort material från vissa delar av
plåtytan. Detta gjorde man tidigare genom
fräsning av plana eller svagt böjda plåtar med
pinnfräs. Plåtarna måste sedan i allmänhet
formas till den böjning de skall ha i
flygplanskroppen, vilket ofta vållar svårigheter genom
arbetsstyckets distorsion.
Vid kemisk fräsning är emellertid
arbetsstyckets form utan betydelse, och plåtarna kan
därför formas före fräsningen. Detta är en av
metodens största fördelar, men praktiken har
visat att den har flera. Den är sålunda billig
därför att ingen dyrbar apparatur och inga
specialverktyg behövs; vidare kan processen
automatiseras och skötas av icke yrkesskicklig
personal. Samma bad lär kunna användas för
alla aluminiumlegeringar.
Metoden möjliggör utförande av lättare
konstruktioner genom att förstyvningar, som vid
etsningen skyddas mot badet, kan göras i ett
stycke med skalet. Relativt skarpa hörn kan
erhållas med en operation, och metall kan
avlägsnas även från båda sidorna av
arbetsstycket utan att detta slår sig. Vid fräsning från
två sidor kan distorsion inte undvikas därför
att man måste fräsa en sida i taget. Även vid
kemisk fräsning kan dock distorsion uppstå
genom inre spänningar i materialet, särskilt
om plåten är tunn.
Vid användning av ett rätt sammansatt
ets-bad blir ytfinheten så god att ingen
efterbehandling behövs. Den blir 0,6—0,75 u.
Enligt uppgift etsar man vanligen till 6—10 mm
djup, men man kan nå upp till 25 mm eller
t.o.m. 50 mm. Precisionen blir förvånansvärt
god. Man lär utan svårighet kunna innehålla
en tolerans på 0,05 mm mot 0,25 mm vid
mekanisk fräsning. Man kan också av ett
jämntjockt arbetsstycke tillverka en del med
kontinuerligt avtagande godstjocklek. Materialets
mekaniska egenskaper lär i allmänhet inte
ändras vid kemisk fräsning.
Kemisk stansning utförs på i princip samma
sätt som kemisk fräsning; enda skillnaden är
att metallen löses bort helt och hållet från de
blottlagda delarna av metallplåten. Fördelen
med denna metod är givetvis att kostnaderna
för verktyg och uppsättning undviks. Man
vinner också tid vid tillverkning av små serier.
Hittills har aluminium, koppar, brons, mässing,
beryllium, titan samt kol- och kromstål
stansats kemiskt.
Utförande
Huvudprocesserna vid kemisk fräsning är
maskningen och etsningen. Arbetsstyckena går
först genom förbehandlingen (fig. 1). De
delar, som inte behöver maskas, går direkt till
etsbadet (13) eller till ett bad för etsning till
avtagande tjocklek (11). Vissa delar kan
maskas mekaniskt (6), för andra delar används
mäskning med klibbremsor (7). De delar, som
skall maskas med färg eller lack, förbereds
först (8), sprutas (9), torkas (10) och går till
etsning (11 eller 13). Slutligen efterbehandlas
de etsade arbetsstyckena (14—17) och synas
(18).
Förbehandling
Metallytan avfettas först, t.ex. genom
behandling 20 min med trikloretenånga. Därefter
betas den i kromsyra-svavelsyra under 20 min
och tvättas slutligen 10 min med kallt och
varmt vatten. Denna behandling skall ge en
kemiskt ren yta som också är så beskaffad att
maskningsmaterialet får lämplig vidhäftning.
Enligt en uppgift används ett bad av het na-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
