Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 42 - STF i oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte utreda ekonomin där man i besparingar på
kablar och länkar måste ta igen vad man förlorar
i ändutrustningarna.
SER fortsatte sin mötesverksamhet den 18
oktober. 90 deltagare hörde först Sven Geijer,
Telestyrelsen, om signaler från Sputnik 1 (Tekn. T. 1957
s. 989) och därefter Bengt Wijkman,
Järnvägsstyrelsen, om automatisering inom SJ under mottot:
"Säkerheten främst, människan bort." Att
automatiseringen ofta går med förtjänst är också en god sak.
Den modernaste metod, som kommit i bruk, är
fjärrblockering, dvs. dirigering av trafiken på en
längre bansträcka från en punkt. Närmast skall
fjärrblockering införas på sträckan
Ljusdal—Mellansel (357 km), sträckan Ånge—Bräcke är redan klar,
samt på malmbanan mellan Kiruna och
Riksgränsen. Någon metod för automatisering av
loktjänsten har ännu inte kommit i bruk på grund av de
höga kostnaderna. Man har dock diskuterat att
kombinera ljussignalerna med
induktionsöverföring-ar som tvångsbromsar tåget t.ex. vid utebliven
bromsning då signalen visat stopp.
SJ planerar en databehandlingsmaskin för
sovplatsbeställningar. På varje biljettförsäljningsställe
skulle finnas en beställningsapparat samt en
apparat som tryckte en biljett med den beställda platsens
nummer enligt uppgifter från huvudmaskinen. Ett
annat uppslag är godsvagnar med givare, som till
avsökare meddelar vagnens nummer, vikt,
destination, last, mottagare etc. Härigenom kan
rangering-en automatiseras, kunder förunderrättas osv.
Trafikanter som blivit instängda mellan bommar vid
korsningar skulle kunna betraktas med TV. En
anläggning skall prövas i Västerås.
SER:s svagströmmare samlades ännu en gång,
nämligen den 25 oktober, där huvudämnet var
mikrovågsrör, användning inom kommunikations- och
radarteknik. Föredragshållaren, Sigvard Tomner,
AB Svenska Elektronrör, framhöll att av en ny
rörtyp krävs att den skall innebära en väsentlig
förbättring jämfört med gängse typer till ett för
kunden acceptabelt pris, eller också ge samma
prestationer till ett betydligt lägre pris. En ny
tillverkning innebär nämligen alltid till en början vissa
nackdelar ur driftsäkerhets- och livslängdssynpunkt.
Tomner behandlade först trioderna, sedan
klystro-nerna, från reflextypen med dess enda kavitet
(lo-kaloscillatortyp) till högeffektrören med fyra
kavi-teter och höga pulseffekter (4 MW) bl.a. för radar
med krav på rent frekvensspektrum. Praktiska
svårigheter var kravet på spänningsstabilitet för
undvikande av frekvensmodulation samt behovet av
bågljusvakt med fotoceller i vågledaren.
Magnetro-nerna representerades av moderna konstruktioner
och vandringsvågsrörens praktiska begränsningar
på grund av bruset nämndes. Tomner jämförde
objektivt de olika tekniska lösningar som kan komma
i fråga vid mottagning av mikrovågssignaler:
diodblandning — mellanfrekvensförstärkning,
vand-ringsvågsförstärkning — blandning,
triodförstärk-ning — blandning. Backvågsrören illustrerades av
Carcinotroner av typ O och M (Tekn. T. 1956 s. 555).
Som avslutning nämndes en del nya ännu ej i
praktisk användning prövade typer (Spacistor, Maser)
samt deras eventuella framtid.
Diskussionen kom att röra sig oin
livslängdsproblemen samt om gränsområden där praktisk
användning ännu saknas: Strofotronen och Masern.
Med förenade ansträngningar lyckades man så
småningom någorlunda begripa hur Masern fungerar
vid NH3-gas. Uteffekten tycks vara ca 10"9 W i
vissa fall med en frekvensstabilitet på 10"11—10"12
samt med lågt brus. Frekvensen bestäms av skill-
naden mellan NHa-gasens två energinivåer dividerad
med Plancks konstant och är alltså fast. Tomner
förmedlade elegant övergången till den
efterföljande supén genom att till slut något tala om
matlagning med hjälp av mikrovågsenergi.
Skå-Edebys avrättning som storflygplats
redovisades vid SVR:s möte den 14 oktober av Justus
Österman, Statens Geotekniska Institut och Stig Haggård,
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. Österman inledde
och beskrev planering och genomförande av de
byggnadstekniska undersökningarna för den
nelan-derska utredningen. Han visade apparaturen och
dess placering samt resultaten.
Haggård nämnde metoden att med elektroosmos
konsolidera grunden. Kostnaden beräknas bli ca
30 kr/m2, metoden är snabb men ej färdig.
Betongbeläggning är bättre än asfalt eftersom den bättre
motstår värme från reamotorer. Av beräknade
sättningar i grunden skulle endast 7 kp/cm2
påkänning uppstå. Kommittén rekommenderade dock
asfaltbeläggning eftersom den blir lättare att justera.
Sådana arbeten måste utföras mycket snabbt.
USA-experten Casagrande, som anlitats, hade ansett att
banorna måste läggas om två gånger per år under
de två första åren för att det ej skulle bli för
riskabla gropar. SAS hade angivit djup och
sidlut-ning på största tillåtna gropar.
Jan Wessel från Luftfartsstyrelsen kritiserade hårt
den nelanderska kommitténs kostnadskalkyler och
ansåg att man i flera avseenden kommit mycket för
högt. SAS normalgropar borde kunna ge lägre
underhållskostnader. Österman och Nelander svarade
sorgset att verkligheten sällan stämmer helt med
teorierna och att man måste ha en stor
säkerhetsmarginal.
Carl-Hugo Johansson efterlyste ställningstagande
till hans förslag att förlägga flygfältet på
bergområde (Tekn. T. 1957 s. 329). Banor på sådan
grund skulle hålla för både nutida och framtida
hjultryck. Wessel skyllde på tidsnöd.
Efter supén demonstrerade Sten Ekelund en ny
metod för erosionsskydd bestående av
fabrikstill-verkade järntrådsnät som på arbetsplatsen
hopbockas till korgar 1,0 X 1,0 X 1,5 m, vilka fylls med
helst välordnad sten. Dessa korgar placeras sedan
som vanliga erosionsskydd av stora stenblock i
vertikala murar med ett eller flera skift. Genom att
vattnet släpps igenom blir vattentrycket fördelat.
Om korgarna blir underminerade kan de
deformeras och sjunka utan att skyddet blir förstört.
Lantmätare, specialiseren Eder! sade Nils Sjölin
vid avdelning L:s sammanträde den 29 oktober då
han inledde en diskussion om
lantmäteriutbildningen inför ca 100 medlemmar.
Lantmäteriundervisningen vid KTH har under de senaste 30 åren
förskjutits från geodetisk-fotogrammetriska ämnen
mot planeringsämnen och ekonomi. Matematiken
och rättskunskapen har hållit sin mark. Sjölin ville
driva en redan börjad specialisering inom
avdelningen vidare och införa underavdelningar Lg
(geo-desi-fotogrammetri), Lv (fastighetsvärdering) och
Lp (planering). Denna differentiering borde vara
bärkraftig med en årlig intagning av 30 elever.
Skillnaden mellan linjerna skulle dock ej drivas längre
än att alla lantmätare i statens tjänst skulle få
likvärdiga arbetsuppgifter.
I diskussionen höll man i regel med inledaren om
än några ansåg att Lv och Lp skulle kunna
sammanslås. Bertil Hallert talade något om dem som stigit
på fel linje men ansåg att de skulle kunna hjälpas
genom efterutbildning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
