Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 11 - Förbränningstemperatur och eldstäder, av Wilhelm Gumz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6.
Rosteldning med [-rökgasåter-föring.-]
{+rökgasåter-
föring.+}
läggningar på utfällningselektroder i
elektro-filter, sannolikt sammanhängande med hög
eldstadstemperatur.
Eldstadsbelastningen i smälteldstäder, som
uppnått över 1 Mkcal/m3h, synes man nu helst
sänka till 0,7—0,8 Mkcal/m3h, och i
cyklonerna är tendensen att sänka belastningen från
över 5 Mkcal/m3h till 3 Mkcal/m3h och
därunder.
Fördelarna med torr askavskiljning blir nu
åter mer uppskattade, om blott
flygaskepro-blemet kan lösas. En möjlighet är sintring av
flygaskan men den kräver att askan innehåller
7—8 % kol, vilket motsvarar en rätt stor
verkningsgradsförlust, och dessutom är
anläggningskostnaderna höga. Den vid sintringen
erhållna produkten kan dock vara ganska
värdefull.
Vid rosteldning har man två möjligheter att
begränsa temperaturen, nämligen genom
tillsats av vattenånga till förbränningsluften eller
genom rökgasåterföring eller förbränning med
oxidationsmedel med sänkt syrehalt.
Vattenångtillsats användes allmänt i
gasgeneratorer och har där givit möjlighet att behärska
slaggproblemet. Vid rosteldning har man såväl
i USA som i Tyskland gjort fleråriga försök
Fig. 7. Temperatur
på roststavar (o)
vid proveldning
med
rökgasåterföring på
vander-rost.
med vattenångtillsats, varvid mycket goda
resultat erhållits. Att man trots relativt liten
sänkning av temperaturen fått en kraftig
inverkan kan förklaras ur förhållandet att
bildningen av Si02-dimman och andra
slaggkomponenter i huvudsak är bunden till
temperaturområdet 1 550—1 640° C, så att även en ringa
förskjutning av temperaturen kan ha stort
inflytande, då man befinner sig i närheten av
dessa gränsområden.
Rökgasåterföring
Eftersom ångbildningsvärmet förloras vid
vattenångtillsats erbjuder rökgasåterföring en
med hänsyn till verkningsgraden bättre väg.
Vid rökgasåterföring får man icke blott en
sänkning av syrehalten i oxidationsmedlet utan
även en ökning av vattenånghalten och
koldioxidhalten.
Med rökgasåterföring kan man minska
temperaturstegringen vid förbränningen så
mycket att man även kan höja förbränningsluftens
temperatur i förhållande till vad som är
vanligt vid rosteldning. För att bevisa denna
möjlighet har vi gjort prov med en äldre 12 t/h
panna med underrosteldning. Rosten var
försedd med tre zoner med olika
inställningsmöjligheter, fig. 6, en zon för förvärmning och
avgasning av bränslet, en tändzon med
förvärmd, ren luft och en utbränningszon med
rökgas-luftblandning. Med denna anordning
har man kunnat få en fullständig utbränning
och kunnat arbeta med lufttemperaturer upp
till 300°C utan att roststavarna blev för
varma, fig. 7, och även utan andra olägenheter.
Förbränning i fluidiserad bädd
Ett steg vidare utgör lågtemperaturförbränning
i fluidiserad bädd. Två konstruktioner härför
finns, den franska "Ignifluid"-metoden (Tekn.
T. 1956 s. 881) och en ännu inte offentliggjord
metod som utarbetas av Badische Anilin- und
Soda-Fabrik, Ludwigshafen, och Dinglerwerke
AG i Zweibrücken. Den senare metoden
bygger på Winkler-generatorns princip. Dessutom
bör nämnas Fredrik Ljungströms förslag
(Tekn. T. 1950 s. 43) att med kylrör i
bränslebädden bortföra så mycket värme att man ej
ens vid hög luftförvärmning får för hög
förbränningstemperatur.
Prov har av Dinglerwerke gjorts med en 5
t/h ångpanna med 850° C temperatur i
bränslebädden. Härvid var den tillförda
bränslemängden 900 kg/h, motsvarande 360 kg/m2h,
bränslets effektiva värmevärde 3 840 kcal/kg, dess
askhalt 38,4 % och vattenhalt 10,6 %.
Ångeffekten var 3,8 t/h och koldioxidhalten i
rökgasen 17 %. Konstruktionen är dock ännu inte
fullständigt utprovad.
Slutord
Frågan om det finns någon högsta temperatur
för eldstäder, som icke bör överskridas, måste
utan tvekan bejakas, om man strävar efter en
ekonomisk panndrift. Det gynnsammaste för-
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
