Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 11 - Nya metoder - Sprängning av bergarter i ett högfrekvent elektromagnetiskt fält, av J Murkes - Andras erfarenheter - Bly i luften av bilavgaser, av WS - Salpetersyrafabrik utan bränslebehov, av SHl - Speglingar i vindrutor på bussar, av EBr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beräknas dessa spänningar uppgå till 4 000 kp/cm2,
vilket överstiger mineralets tryckbrottgräns.
Då bergarternas värmeledningsförmåga är ganska
låg, hinner endast en liten volym av provmaterialet
bli varm under uppvärmningstiden (1—10 min).
Dock fortplantas sprickor som bildas i denna volym
tvärs igenom hela provvolymen och medför
klyvning av stora malmblock, 0,5—1,0 t. Energiåtgången
härför blir därför liten. Den vid sprängning av
500 kp-block beräknade uppvärmningseffekten var
ca 7 kW och vid 12 min uppvärmning förbrukas
sålunda ca 1,5 kWh. Den uppvärmningstid, som
fordras för att sprickor skall uppstå i materialet,
är oberoende av provstorleken.
En speciell undersökning har givit vid handen att
i de aktuella fallen betingas uppvärmningen av
om-magnetiseringsförluster i provmaterialets magnetiska
beståndsdelar, medan virvelströmsförluster spelar
en underordnad roll.
En olikformig uppvärmning kan åstadkommas
även i en stående elektrisk eller magnetisk våg som
kan erhållas med t.ex. reflexionsskärmar. Sålunda
uppvärms materialet i punkter svarande mot vågens
största amplitud, medan ingen värmealstring fås i
noderna. I ett elektriskt fält av detta slag kan man
spränga många olika material, icke blott bergarter.
Alldeles särskilt intressant är metodens tillämpning
på sprängning av is. Vattenytan under isskiktet
tjänstgör här som en reflexionsskärm (M A
Gine-burg i Izvestija Akademii Nauk SSRS, Otdelenie
Techniceskich Nauk, 1957 h. 10 s. 93—95).
J Murkes
andras erfarenheter
Bly i luften av bilavgaser
Bilbensin med tetraetvlbly innehåller vanligen 400
•—700 milligram bly per liter bensin. Vid
förbränningen fastnar 20—50 °/o av blyet i bilens
avgassystem medan resten följer med avgaserna och
blandas med luften. Partikelstorleken varierar från
0,01 |x till flera millimeter; huvuddelen av
partiklarna ligger under 1 p.. De små partiklarna kan hålla
sig svävande i luften under avsevärd tid.
Luftanalyser från några schweiziska städer visar
blyhalter av storleksordningen 5—7 mikrogram per
kubikmeter luft. I Ruhrområdet har man
undersökt blyhalten i blodet hos ca 5 000 personer och
funnit att denna ökar för varje år. Man diskuterar
möjligheterna att återgå till icke-blyhaltig bensin
(Aktuellt om Yrkeshygien 1957 h. 7—10 s. 2). WS
Salpetersyrafabrik utan bränslebehov
I USA beräknar man att i början av 1958 ha en ny
salpetersyrafabrik för 250 t/dygn i drift. Enligt
uppgift skall man för första gången utnyttja det vid
förbränningen av ammoniak alstrade värmet så att
fabriken inte förbrukar något bränsle. Man skall
använda Du Ponts process för oxidation av
ammoniak med luft och absorption av de bildade
kväveoxiderna vid ca 7 at tryck. Härvid skall
57,5-pro-centig syra erhållas i gott utbyte.
Luft från en ångturbindriven kompressor förvärms
till rätt temperatur för ammoniakens oxidation
(fig. 1). Renad, vattenfri och överhettad ammoniak
blandas med luften varefter gasen går till en
konverter. I denna oxideras ammoniaken vid en
platina-rodiumkatalysator, och den erhållna blandningen
av kväveoxider, vattenånga, syre och kväve
passerar först genom en värmeväxlare i vilken både
gaser från absorptionstornet och den inkommande
luften värms. De förra passerar genom en
expansionsturbin och en avgaspanna i vilken ånga för
kompressorturbinen alstras.
Gaserna från konvertern går sedan genom en
överhettare för ångan till turbinen och en förvärmare
för avgaserna från absorptionstornet. I ett filter
befrias de från spår av katalysator varefter de går till
en kaskadkylare. I denna oxideras NO till N02, och
salpetersyra, som bildas i kylaren, leds in i
absorp-tionstornets nedre del. Vid dettas botten leds
gaserna in och möts av en vattenström (kondensat från
turbinen). Den erhållna syran, som rinner ut vid
tornets botten, blåses fri från lösta kväveoxider
med en het luftström (Chemical & Engineering
News 29 juli 1957 s. 50). SHl
Fig. 1.
Flyt-schema för
salpetersyrafabrik.
Speglingar i vindrutor på bussar
När belysningen i bussar tänds för kvälls- och
natt-körning uppstår ofta starka speglingar i vindrutan,
som är störande för förarens nattsyn och som
innebär icke obetydliga trafiksäkerhetsrisker. Ju
starkare innerbelysningen är i förhållande till
ytter-belysningen, desto mer störande blir spegelbilderna.
På uppdrag av IVA:s
Transportforskningskommis-sion har en utredning av vid speglingarna
inverkande faktorer och lämpliga åtgärder för eliminering
eller dämpning av de störande spegelbilderna gjorts.
Den effektivaste åtgärden vore självfallet, att
innerbelysningen släcktes vid körning. Det är icke
realistiskt att räkna med starkt ökad ytterbelysning
för att motverka de upplysta bussarnas spegling i
rutorna. Hänsyn till busspassagerarna gör, att även
total mörkläggning i bussen under körning knappast
kan rekommenderas.
Spegelbilderna från bussens belysta interiör och
ljuspunkter kan emellertid väsentligt dämpas med
olika medel. I huvudsak går dessa ut på
avskärmning av ljuspunkter och belysta ytor inne i vagnen
relativt den för förarsikten nödvändiga
vindrutearean samt sidorutorna. Vid nykonstruktioner av
karosserier är det därvid möjligt att åstadkomma
mera praktiska lösningar än vid omändring av
befintliga. Bland övriga åtgärder kan nämnas lämplig
vinkelställning av vindrutor, antireflexbehandling av
glasrutor, inbyggnad av förarplatsen (ev. med filter-
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
