Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 19 - Petroleumprodukter i stadsgasindustrin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Göteborgs Gasverk installerade man 1957
en helautomatisk generator i vilken
eldningsolja förgasas med luft. Det värme som behövs
för processens genomförande erhålls genom
partiell förbränning av oljan. Man får
härigenom en gas med lågt värmevärde och en
temperatur av 1 100—1 200°C. Kan gasen
användas direkt, dvs. utan kylning blir den termiska
verkningsgraden ca 97 %.
Generatorn är av stålplåt, infodrad med
eldfast tegel. Den liar två oljemunstycken, vilka
används växelvis, och ett antal luftmunstycken.
Koks, avlagrad vid det oljemunstycke som är i
drift, bränns bort när oljetillförseln växlas
över till det andra. Härigenom behöver
generatorn slaggas bara en gång per dygn. I övrigt
är driften helautomatisk varför apparaten är
mycket lättskött.
Sedan igångsättningen vid mitten av 1957 har
generatorn arbetat oklanderligt. Den höga
gastemperaturen har emellertid orsakat vissa
svårigheter i ugnens undereldningskanaler; de
har dock kunnat undanröjas genom tillsats av
vattenånga i kanalerna varigenom
temperaturen i dem sänkts till ca 1 000° G.
Under tiden 21 juli 1957 till 22 februari 1958
förgasades 5 607,1 t stenkol varvid till
undereldning åtgick 44,1 m3 eldningsolja 3 och
465,4 m3 eldningsolja 2, dvs. per ton kol i
medeltal 99,9 1 olja. För ugnar, undereldade med
gas av koks, åtgick 140,4 kg koks per ton kol.
Den direkta besparingen genom användning
av oljegas blev 9,78 kr/t avgasat kol.
Man har försökt att sänka oljegasens
temperatur i en spaltrekuperator under förvärmning
av den ingående luften. Dessa försök har givit
uppmuntrande resultat, i det att man erhållit
en gas med värmevärdet 2 000—3 000 kcal/m3
(0°C, 760 torr) och relativt hög vätehalt. Gasen
kan kylas och tvättas fri från sot varvid man
får en billig grundgas som kan karbureras med
t.ex. Gasol till en gas liknande stadsgas.
Stadsgas
Det är nu stor efterfrågan på stadsgas men inte
motsvarande efterfrågan på koks. Genom de
nya metoder, som utarbetats för framställning
av stadsgas ur petroleumprodukter, kan man
emellertid öka gasproduktionen utan ökning
av koksproduktionen. Härigenom kan
gasverkens rikligt tilltagna rörledningssystem
utnyttjas bättre, och gas kan i större utsträckning
göras tillgänglig bl.a. för varmvattenberedning
och uppvärmning av villor.
I Storbritannien utnyttjas nu denna
möjlighet i snabbt växande utsträckning.
Stadsgasindustrin investerar där ca 300 Mkr/år och
ca 30 oljeförgasningsanläggningar är i drift
eller under byggnad. Vidare utnyttjas restgas
från oljeraffinaderierna.
Den svenska stadsgasindustrin säljer nu
sammanlagt ca 320 miljoner m3 stadsgas per år.
Skulle hela denna kvantitet framställas av
petroleumprodukter i stället för stenkol, skulle
ca 200 000 m3/år olja gå åt. En total övergång
från kol till olja torde inte komma i fråga, åt-
minstone inte under de närmaste åren, ty
gasverken vill alltjämt tillverka koks.
Ur valutasynpunkt innebär en övergång till
olja en försämring därför att stadsgasen i dag
erhålls praktiskt taget utan uppoffring av
utländsk valuta, eftersom koks måste importeras
i stället för kol, om gasverkens koksproduktion
upphör. Import av olja för stadsgastillverkning
medför däremot en direkt åtgång av valuta, då
ingen koks erhålls av oljan. Detta bör
emellertid inte anses ha avgörande betydelse, eftersom
gasverken kan använda produkter, såsom
lättbensin och restgaser, vilka oljeraffinaderierna
inte kan eller bör avsätta på annat sätt.
Man har utarbetat två typer av anläggningar
för förgasning av olja, nämligen all round-am
läggningar, i vilka råolja, jordgas och
praktiskt taget alla från ett raffinaderi kommande
produkter kan behandlas, samt
specialanläggningar, avsedda för bearbetning av lätta
oljefraktioner, t.ex. lättbensin.
Den ekonomiska minimistorleken för en all
round-anläggning torde vara 2 x 8 000 m3/dygn
stadsgas. Den termiska årsverkningsgraden
blir inte den högsta möjliga, för t.ex. lätta
pe-troleumfraktioner ca 85 %. Gasen måste renas.
Specialanläggningar kan köras med 90—95 %
verkningsgrad och ger en gas som inte behöver
renas. Anläggningskostnaden är ungefär
dubbelt så hög för en all round-anläggning som
för en specialanläggning; å andra sidan ger
den förra gas med lägre koloxidhalt och
tilllåter användning av billigare råvaror genom
att man kan anpassa råvaruköpen efter det
aktuella priset på olika petroleumprodukter.
Med nuvarande oljepriser förefaller
produktionskostnaderna för oljegas vara acceptabla.
En preliminär beräkning ger ett gaspris av
12,1 öre/m3 (15°C) för en all round-anläggning
och 13,9 öre/m3 (15°C) för en
specialanläggning, exklusive lagringskostnader för oljan.
Emellertid blir oljegaspriset i betydligt högre
grad än kolgaspriset beroende av kostnaden
för råvaran. För en all round-anläggning beror
produktionskostnaderna sålunda till ca 60 %
av oljepriset, för en specialanläggning är
motsvarande siffra ca 75 %.
I Stockholmsområdet har koksförbrukningen
under åtskilliga år avtagit. När man nu blivit
tvungen att öka Värtagasverkets produktion
för att möta den växande efterfrågan på
stads-gas måste denna därför framställas utan
samtidig produktion av koks. Rörnätet i Stockholm
tillåter utan utbyggnad en ökning av dagens
gasförbrukning till den trefaldiga. Det var då
tänkbart att tillverka vattengas ur koks eller
kol och karburera den erhållna gasen eller att
producera gas ur petroleumprodukter.
Vid tillverkning av vattengas ur koks blir den
termiska verkningsgraden ca 80 %, och då
koksen erhållits i kolgasverket med 85 %
verkningsgrad, blir den totala termiska
verkningsgraden bara 65 %. Ur kol kan man erhålla
vattengas med ca 80 % verkningsgrad, men denna
beror av kolkvaliteten, och man får en dålig
tjära. Vattengasen får vidare hög koloxidhalt.
TEKN I SK TIDSKRIFT 1 958 523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
