Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 20 - Nållager i kopplingar, av E Gallasch - Nya metoder - Tvättning av luftförvärmare under drift, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggnadsförhållandena kräver liär följande
passningarna: för drivaxelns nål-kullager kö/J6
och för dess kompletta nållager kö/K6 samt för
kopplingslagret (nål-kullager) hö/K6.
Slutord
Användningen av nållager med individuellt
styrda nålrullar bidrar väsentligt till att minska
kopplingselementens dimensioner trots höga
överförda effekter. Detta gäller speciellt för de
utrymmesbesparande elektromagnetiska
lamellkopplingarna av olika slag.
Fig. 1.
Utrustning för
tvättning av
luftförvärmare under
drift.
nya metoder
Tvättning av luftförvärmare under drift
För att i ångpannornas luftförvärmare avlägsna
sådana beläggningar som uppkommer vid de låga
plåttemperaturer man med hänsyn till
verkningsgraden numera använder oeh som inte kan avlägsnas
med vanlig sotblåsning måste man tillgripa tvätt
ning med vatten. Sådan tvättning har hittills endast
kunnat göras då anläggningarna varit ur drift, men
man har nu utexperimenterat en metod, som visat
sig möjlig att använda under drift.
Metoden har utprovats i kraftverket St. Clair vid
Detroit, där man gjort försök med elva
luftförvärmare av Ljungström-typ med vertikal axel och
luftströmning uppåt. Senare har man i kraftverket
Con-ners Creek gjort prov med luftförvärmare med
luftströmning nedåt, alltså med plåtarnas kallare del
upptill.
Luftförvärmarna i St. Clair var dimensionerade
för 135°C temperatur på avgående gas vid full
belastning och lägst 91°C plåttemperatur i kalla
änden. Anläggningen försågs med varmluftcirkulation
för att plåttemperaturen skulle kunna hållas uppe
vid lufttemperaturer ned till 4°C. Det visade sig
emellertid vid eldning med kol med 3 %> svavel att
beläggningarna i den kalla delen blev besvärligare
än vad man räknat med. För att få en säker drift
började man därför med tvättningen under drift.
För tvättning av avställda luftförvärmare hade
man tidigare använt vattentillförsel i kombination
med sotblåsningsanläggningen i luftförvärmarens
rökgasdel, fig. 1 t.h. Vid tvättning under drift måste
man emellertid tillföra vattnet på luftsidan, fig. 1 t.v.,
då man inte kan tillåta att det följer
vattendroppar med in i stoftavskiljaren. Vatten måste tillföras
såväl nerifrån för att lösa upp de besvärliga
beläggningarna på den kalla sidan och uppifrån för
beläggningarna i överdelen och för nedspolning av
beläggningarna.
De båda rör som vattnet tillfördes med hade två
munstycken vardera, varigenom den radiella
förflyttningen kunde minskas till hälften och
tvättningstiden reduceras. Det övre röret var förskjutet
150 mm i rotationsriktningen i förhållande till det
nedre, fig. 2.
Vid tvättning av en luftförvärmare minskade man
först aggregatets belastning till Vs, varvid till en
början även ångtryck och ångtemperatur
reducerades så att rökgastemperaturen före luftförvärmaren
gick ner till 230°C. Enligt senare prov visade det sig
dock ej nödvändigt att sänka ångtryck och
ångtemperatur.
Hastigheten på den förvärmare som skulle tvättas
minskades till 0,5 r/111 och luftmängden till denna
minskades, så att lufthastigheten i tilloppstrumman
blev ca 3 m/s. Spjällen för varmluftcirkulation
stängdes, men varmluftcirkulationen vid den andra
luftförvärmaren ökades så att man fick den
genomsnittliga plåttemperaturen 93°C på den kalla sidan.
Rökgasfläktarna ställdes in så att man fick en ökad
rökgasmängd genom den del av stoftavskiljaren
som fick rökgas från den luftförvärmare som
tvättades.
Vattenmunstyckena matades fram med hastigheten
13 mm/min motsvarande 25 mm per varv av
luftförvärmaren. Vattnet var förvärmt till 38°C, och
vattenflödet var 150 1/min genom de övre och 190
1/min genom de undre munstyckena. Det avgående
vattnet hade till en början pH 1 men efter tredje
genomspolningen pH 4,5.
Efter tvättningen blåstes kvarvarande lösa
beläggningar bort med luft genom sotbiåsarna. Efter
rengöringen kördes förvärmaren vid full last under 7 h.
innan den togs ur drift. Man provade även med
kallt vatten, men då blev resultatet mycket dåligt.
Bästa resultat erhölls med varmare vatten.
Tvättningstiden uppgick till 6—10 b och måste
avpassas efter mängden beläggningar. Utmärkta
resultat fick man, då inan tvättat till pH 5 på det
avgående vattnet. Den lämpligaste vattentemperaturen
fann man vara 82°C och vattenmängden 76 1/min
vid trycket 1,3 at ö för vart och ett av de övre
munstyckena och 95 1/min vid 2 at ö för vart och ett
av de undre. Någon efterföljande tvättning med
alkaliserat vatten ansågs inte nödvändig.
Fig. 2.
Luftförvärmare med
tvättanordning
sedd uppifrån.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
