Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 44 - Molekylarförstärkare, av Einar Delhage - Terminalproblem i Stockholm, av E Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Energidiagram för ett paramagnetiskt
material.
Trenivåmasern
Ammoniakmasern grundade sig på strålning
från molekylära elektriska dipoler. I
"fast-fas"-masertypen använder man sig av strålningen
från magnetiska dipoler.
I paramagnetiska material finns det ett visst
antal elektroner med okompenserat spin —
dvs. elektroner vilkas spin i en riktning ej
balanseras av med dem associerade elektroner
med spin i motsatt riktning, såsom normalt är
fallet. Dessa elektronspin befinner sig på olika
energinivåer på ett sådant sätt att vid jämvikt
finns det största antalet okompenserade
elektroner på den lägsta energinivån, det näst
största antalet på den näst lägsta energinivån
osv.
Ett magnetiskt fält inverkar på
elektronspinnet så att spinaxeln vill utföra en
pres-sionsrörelse kring magnetfältriktningen, med
lutningsvinkeln mot denna bestämd av att
projektionen på fältriktningen måste anta vissa
kvantiserade värden.
Frekvensen hos denna rörelse bestäms av
sambandet y = 2,8 • B MHz, där B är den
magnetiska fältstyrkan i gauss. Detta är tydligen
början till en frekvensvariabel anordning.
Anta att energierna och antalet spin på
respektive nivåer i ett paramagnetiskt material är
Wlt W2 och W3 (W3> W2> WJ resp. nlf n.2
och ji3, fig. 3. Eftersom nx > n2 > n3 kan
mikrovågstrålning orsaka övergång från W1 till Ws.
Då man pålägger ett excitationsfält av
tillräcklig styrka med frekvensen y13 = (W3 — Wt)/h
påfylles nivån 3 hela tiden från nivån 1 så att
relaxationen övervinnes och antalet spin i de
båda nivåerna kommer att bli lika. Eftersom
antalet spin i W3 nu överstiger det i W2
kommer en svag signal av frekvensen (W3 — W„)/h
att stimulera emission och därigenom
möjliggörs förstärkning vid denna frekvens. Den
paramagnetiska molekylarförstärkaren måste
arbeta vid mycket låga temperaturer,
eftersom detta är en förutsättning för att
relaxa-tionseffekterna skall vara svaga nog att tillåta
den beskrivna mekanismen.
Den anordning som här beskrivits har en väl
tilltagen bandbredd och är mycket lätt
avstäm-bar genom att man, som framgått av det
föregående, med hjälp av ett pålagt magnetiskt fält
kan påverka energinivåernas läge och därmed
förstärkarens arbetsfrekvens. En mycket viktig
egenskap är den mycket låga brusnivån,
motsvarande ett värmebrus vid några grader
Kelvin, beroende på att vi här arbetar med
elektronspin i en paramagnetisk kristall i stället
för, som i vanliga elektronoscillatorer, med
laddade partiklars rörelse vid höga
temperaturer.
I de molekylarförstärkare, som hittills
framställts, har den paramagnetiska kristallen varit
placerad i en hålledare, nedsänkt i exempelvis
flytande helium, mellan polerna till en kraftig
elektromagnet.
Som ett exempel på den betydelse masern
kommer att få kan nämnas att använd som
förförstärkare i en radarmottagare skulle den
kunna öka känsligheten hos denna flera tusen
gånger.
Litteratur
1. Meyer, J W: The solid-state maser — a super cooled
amplifier. Electronics 1958 april 25 s. 66—71.
2. Bloembergen, N: Proposal for a new type solid state
maser. Phys. Rev. 1956 okt. s. 324.
3. Löw temperature electronic devices. Electronics 1957 maj
s. 297.
Terminalproblem i Stockholm. Det utrymme som
nu disponeras av Klarahallen, den på
Centralstationens bangårdsområde uppförda
partihandelscentralen för livsmedel, blommor m.m., är behövligt för
spårutvidgningar för SJ:s räkning. Då man väntar
sig en betydande ökning av Stockholms
grönsaks-och fiskkonsumtion bör platsen för en ny
parti-handelscentral väljas så, att gott utrymme kan
beredes ej blott för väsentligt större hallbyggnader
utan även för en omfattande biltrafik med rikliga
parkeringsplatser.
Såsom lämplig plats för den nya anläggningen
föreslås Årsta-området med direkta spårförbindelser
med järnväg samt med goda vägförbindelser med
Storstockholm. Det utrymme som här kan påräknas
är omkring fem gånger så stort som det som nu
disponeras av Klarahallen och plats anses kunna
beredas för 300 järnvägsvagnar och 1 500 lastbilar.
Enligt uppgjorda förslag till de nya anläggningarna
skulle dessa utgöras av några större, parallellt med
varandra placerade hallar med järnvägsspår för det
långväga godset samt ett antal mindre hallar utan
järnvägsspår men med bekväma anordningar för
hantering av biltransporterade varor, t.ex. blommor
och grönsaker.
Totalkostnaden för Arsta-anläggningen har
beräknats uppgå till 45 Mkr., en kostnad som dock till
stor del anses kunna bestridas av intresserade
firmor. Uppförandet bör ske i samarbete mellan
Stockholms stad, SJ och handelsfirmorna.
Importen över Stockholms hamnar är ca 10 gånger
så omfattande som exporten därifrån. Bland
importvarorna kommer i första rummet oljan med
tendens till snabb ökning, varemot stenkol och
koks företer motsatt tendens. En planerad oljehamn
skall förses med underjordiska, cylinderformade
behållare för lagring av bensin och olja. Då olja tas ur
dessa pumpas vatten in i behållarnas nedre del,
varvid bensinen eller oljan utdrives upptill genom
ledningar från behållarnas översta, konformade parti.
I Frihamnen planeras ett nytt lagermagasin med
30 000 nr lageryta. I Frihamnen användes nu flera
kranar och gaffeltruckar samt mer än 10 000
last-pallar. De senare användes i allt större utsträckning
vid transporter mellan fartyg och magasin samt får
ofta medfölja godset ända fram till konsumenten
(G Agrenius vid Transportforskningskommissionens
årsmöte den 18 november 1958). E Nothin
1174 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
