Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 8 - STF januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att det aktiva vattnet blir tillräckligt spritt i
sjön. Kontrollen kommer att handhas av
Fiskeri-styrelsen och Radiofysiska Institutionen.
Bengt Gustafsson kompletterade Lindhes
framställning och gjorde en jämförelse med den
engelska forskningsstationen Harwell där
avloppsvattnet släpps ut i Themsen efter att ha blivit
föremål för olika grad rening och kontroll beroende
på farlighetsgrad. Vid Studsviksanläggningen blir
problemen inte så stora främst för att man hade
tillgång till en mäktigare recepient. På samma
sätt som vid Harwell och Ågestaverket klassas det
aktiva spillvattnet och får gå genom separata
ledningssystem och reningsprocedurer. 99,9 % av
radioaktiviteten isoleras på särskilda
förvaringsplatser och således kommer endast 0,1 °/o att släppas
ut vid Stora Bergö vid Tvären.
I diskussionen framhölls, speciellt nedifrån
Vättern, att atomkraftverken bör placeras vid havet
och ej tillåtas smutsa ned våra dyrbara
sötvattentäkter. Expertisen från AB Atomenergi svarade att
riskerna vid en eventuell katastrof inte ligger i
vattendragen, som genom sitt djup ger en viss
spridning, utan i markytan, i betesmarker och
dylikt, som via kor och mjölk överför
radioaktiviteten till människor.
Wilhelm Rodhe, laborator i limnologi i Uppsala,
applåderades då han påpekade att det behövs
mycken forskning innan man vet hur naturen i och
omkring det aktiverade vattendraget kommer att
uppföra sig. Han anförde som exempel de
upptäckter som gjorts vid Columbia River i USA, där
man funnit anrikning av radioaktivitet i svalungar
matade med mygglarver från vattenytan och i
andägg. Pessimister från hälsovårdsnämndshåll
tvivlade på att man kunde lösa dessa speciella
avloppsproblem när man inte kunnat lösa de
konventionella. Bengt Gustafsson hävdade då att
atomkraftverkens avloppsproblem vore enklare att lösa då
man känner karaktären på spillvattnet från början
och inte laborerar med ett till sin art så
heterogent spillvatten som det kommunala.
Ett annat sätt att "förstöra" vatten relaterades
av Bo Sandegren och Sven Svidén från Vattenfall
då de den 16 januari inför ca 70 medlemmar i
SER berättade om Stornorrfors kraftstation (Tekn.
T. 1957 s. 1153).
Ume älv är olik övriga norrlandsälvar så tillvida
att älven i sista delen av sitt lopp har avsevärda
fallhöjder berättade Sandegren. Mindre fallsträckor
togs tidigt i anspråk, t.ex. i Baggböle 1 MW och
i Klabböle 7 MW redan vid sekelskiftet och sedan
på 1910-talet i Norrfors, 26 MW. Planer fanns
likaledes tidigt att helt utnyttja de 75,5 m fallhöjd
som ligger nedanför Vindelälvens inflöde.
Realiserandet av dessa planer har dock dröjt ända till
nu, men i gengäld har då vattenbyggnadstekniken
gått framåt så att det var möjligt att samla
utbyggnaden till en enda station, Stornorrfors.
Härigenom har man fått en rekordbillig utbyggnad;
alternativet med en station beräknades
kapitaliserat vara ca 80 Mkr. billigare än ett alternativ
med två stationer. Stornorrfors har även blivit
rekordmässigt i tekniskt hänseende; den är t.ex.
med sina 375 MW den största vattenkraftstationen
i Europa utanför Ryssland. Den 5,7 km långa
avloppstunneln har en area på drygt 400 nr.
Även i elektriskt hänseende är Stornorrfors en
intressant station, sade Svidén. De kopparskenor
som förbinder generatorerna med 18 kV
ställverket kommer vid kortslutning att utsättas för
en maximal kraft av 3,5 Mp/m. För att undvika
böjningspåkänningar på isolatorerna har man
därför valt att anbringa isolatorerna mellan skenorna,
så att kortslutningskrafterna tas upp axiellt, där
hållfastheten är hög. Isolatorerna är gjorda av
kvartsblandad araldit, som förutom högklassiga
mekaniska egenskaper även är billigare än porslin
och ej skadas vid överslag. För god kylning är
18 kV skenorna målade i en röd färgton och
försedda med breda cirkulationsspringor.
Senare på kvällen berättade Svidén från en nyss
företagen jordenruntresa och visade bl.a. en del
färgbilder från Fidji.
Varan håller inte alltid vad leverantören lovar
var de sorgliga erfarenheter som Thore Boström
från Foa hade att meddela SER den 30 januari.
Vid Foa pågår en typprovning av de vanligaste
komponenterna för elektroniska utrustningar,
motstånd, kondensatorer, reläer, kontaktdon, kablar
osv. Med tillgängliga metoder och utrustningar
jämför man här komponenternas verkliga egenskaper
med vad leverantören uppger, IEC rekommenderar
och Foa fordrar.
De, enligt Boström, milda krav som Foa
uppställer uppfylls endast av 60—70 °/o av de provade
detaljerna. Foa brottas med problemet hur man
skall få en bättring till stånd. Effektivast, men
måhända mest missnöjesskapande vore att publicera
listor på märken som godkänts för leveranser till
krigsmakten. På vägen mot detta konstaterande
berättade Boström om provningsföreskrifter,
metoder och apparater och gav exempel på hittade
fel. Kostnaderna för typprovningen är väl
motiverade med hänsyn till att man därmed kan höja
kvaliteten hos de elektroniska utrustningarna
liksom även driftsäkerheten. Underhållskostnaderna
minskar även.
Föredraget hade varit förtjänt av att i högre
utsträckning åhöras av elektronikens belackare bland
starkströmmarna vilka här hade fått en djupare
inblick i de problem som ligger bakom
driftsäkerhetsfrågorna.
Svenska Arkitektföreningens januarisammanträde
— i år den 19 januari — har sedan sex, sju år
formen av en revy över aktuella händelser —
redogörelser för såväl projekt som genomförda
arbeten.
Tage Hertzell inledde med att skissera SAS’ nya
anläggningar vid Arlanda. Hangarerna ligger
symmetriskt kring en kontorsbyggnad och upptar även
dennas två nedersta våningar. Hangartaken hänger
i stålvajrar från kontorshuset med en spännvidd
av 40 m. I första etappen ges plats för fyra DC-8.
Kontorsbyggnaden rymmer också mekanikerskola
och förråd.
Om moderniseringen och utvidgningen av
Nationalmuseum talade Per Olof Olsson. Den aktuella
etappen omfattar huvudsakligen ett ändrat
trapp-system samt den ena ljusgårdens överbyggnad och
förvandling till utställningslokal, magasin och
föreläsningssal genom bjälklag i en betongcylinder,
som ställts in i ljusgården.
Sven Markelius demonstrerade sitt tidigare i
dagspressen redovisade förslag till
enfamiljshusbebyggelse för Järvafältet. Det består av intill varandra
lagda atriumhus, som lyfts en våning, och vilar på
en förrådsvåning i markplanet. Då denna är mindre
än överplanet, ges också plats för biluppställning
och kommunikation under tak inom området.
Ekonomin redovisades visligen icke.
Med några diagram gav Lennart Holm glimtar
av vad Byggforskningens arbetsutskott för
närvarande sysslar med, bl.a. planekonomi för skolor,
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
