Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 13 - Nya metoder - Elektrisk smidesugn med motståndselement, av Wll - Färskning av fosforhaltigt tackjärn, av SHl - Framställning av bariumoxid vid låg temperatur, av SHl - Sprutat, finkornigt filter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med utmärkt ytfinhet, vilket minskar verktygs- och
efterbearbetningskostnaderna.
Rätt smidestemperatur med hänsyn till såväl
smid-ningens genomförande som godsets ytfinhet kan lätt
utprovas och innehållas utan den risk för variationer
på grund av dåliga brännare eller felaktig
ugnsskötsel, som finns vid oljeeldning. Vidare förbättras
arbetsförhållandena genom större renlighet, tyst gång
och liten värmeutstrålning från ugnen (Erik
Tholander i Mekanresultat Sm 59 01 27). Wll
Färskning av fosforhaltigt tackjärn
I Europa erhålls ofta ett tackjärn med ca 1,8 °/o P.
Problemet att av detta järn framställa stål med låg
fosforhalt löstes för länge sedan genom utarbetandet
av thomasprocessen. Denna kan emellertid inte
till-lämpas på tackjärn med relativt låg fosforhalt, för
vilket den basiska martinprocessen varit
allena-härskande till för ganska kort tid sedan.
Den österrikiska LD-processen, vid vilken en
syr-gasström blåses mot ytan av ett tackjärnsbad, har
snabbt vuxit i betydelse i Europa (Tekn. T. 1956
s. 903). Tillämpning av metoden på tackjärn med
mer än 0,3—0,4 °/o P har emellertid stött på
svårigheter. Nyligen har dock i Österrike visats att man
enligt LD-metoden kan framställa stål av fullgod
kvalitet ur tackjärn med upp till 1,2 °/o P, om man
använder flussmedel, såsom flusspat eller bauxit. I
Frankrike har man enligt denna metod framställt
stål av martinkvalitet i industriell skala ur
tackjärn med 1,8 °/o P.
Det har också visats att tackjärn med hög
fosforhalt kan färskas med syrgas i basisk martin. Vidare
har man genom den svenska Kal-Do-processen
(Tekn. T. 1957 s. 144) och den tyska Rotor-ugnen
(Tekn. T. 1958 s. 346) fått metoder som kan
användas för tackjärn med vilken fosforhalt som helst.
Vid Institut de Recherches de la Sidérurgie (Irsid)
i Frankrike har man tidigare utarbetat en
avsvav-lingsmetod, bestående i inblåsning av finpulvriserad
kalk och kvävgas i tackjärnsbadet (Tekn. T. 1957
s. 202). En liknande teknik har nu utarbetats för
avlägsnande av fosforn.
I detta fall används svre och kalkpulver i en stråle
som blåses mot tackjärnsbadets yta liksom vid
LD-processen. Genom närvaron av kalk i syrgasen
ändras strålens verkan på järnet väsentligt. Fosforn
avlägsnas lätt vid vilken halt som helst upp till 2 °/o
P, inget flussmedel behövs, inte ens tackjärn med
relativt hög kiselhalt skummar, rökutvecklingen blir
relativt liten, och konverterns infodring skonas.
Vid prov med upp till 20—30 t charger har man
använt ett kalkpulver med kornstorlek under 2 mm;
90 °/o var under 1 mm och 60 %> under 0,1 mm.
Mängden kalkpulver skall rättas efter tackjärnets
sammansättning; för ett järn hållande 3,8 %> C,
0,5 °/o Si och 1,8 °/o P behövdes t.ex. per ton ca
150 kg kalk och 60 m3 (0°C, 760 torr) syre.
Blåsningen av en 20 t charge tog 20—30 min, och hela
tiden från chargering med smält tackjärn till stålets
tappning var något mindre än en timme. Med större
syrgasström samt mindre provtagning och
temperaturmätning räcker kortare tid.
Järnets svavelhalt minskas avsevärt samtidigt med
dess fosforhalt. Vid färskning av tackjärn med hög
fosforhalt i 20 t charger till mjukt, otätat stål
innehöll detta 0,04—0,07 °/o C, 0,26—0,39 %> Mn, 0,008
—0,013 °/o S, 0,016—0,25 °/o P och 0,001—0,002 °/o
N. Då defosforeringen går lätt även i närvaro av
kol, kan man avbryta färskningen vid önskad
kolhalt och kan alltså också framställa stål med hög
kolhalt och låg fosforhalt.
Samma metod har utvecklats vid Centre National
de Recherches Métallurgiques i Liége och har
till-lämpats av Dudelange stålverk i en skala på 22—
32 t per charge. Flera företag i Belgien och
Luxemburg har utrustat sina stålverk med apparatur för
blåsning enligt den nya metoden (B Trentini &
M Allard i Journal of Metals juli 1958 s. 466—
470; P Metz i Iron & Steel sept. 1958 s. 455—460).
SHI
Framställning av bariumoxid
vid låg temperatur
Vid den temperatur som fordras för framställning
av bariumoxid ur bariumkarbonat i ljusbågsugn
enligt formlerna
BaCOs—> BaO + C02
C02 + C —> 2 CO
uppstår ett BaC02-Ba0-eutektikum som bildar lokala
smältzoner, varigenom chargen inte kan reduceras
fullständigt. Oxidens renhetsgrad blir högst ca 90 %>.
även om smälta stycken sorteras ut.
Man har emellertid nu utarbetat en metod enligt
vilken bariumkarbonat reduceras i fluidiserad bädd
vid 915° C, dvs. vid 280—450°C lägre temperatur än
i ljusbågsugnen. Genom att hålla bäddens halt av
bariumoxid över 90—92 % undviks bildning av
eutektikum så att reduktionen kan gå praktiskt taget
till slut. För att uppnå detta vid den låga
temperaturen sänker man koloxidens partialtryck genom
utspädning med kväve som fluidiserar
reaktionsbädden och för bort de gasformiga
reaktionsprodukterna.
Man utgår från tungspat (BaS04) som reduceras
med kol i en roterugn. Den erhållna bariumsulfiden
lakas ur med vatten, och ur lösningen fälls
bariumkarbonat med soda eller koldioxid. Fällningen
från-filtreras och tvättas i en kontinuerlig centrifug.
Filterkakan, som skall ha en viss bestämd vattenhalt,
blandas med kimrök till en massa med 65—68 °/o
torrsubstanshalt och 6,3 % kol, räknat på fast fas.
Blandningen torkas i en granulator till en kornig
produkt som matas in på ytan av den fluidiserade
bädden i reduktionskärlet. Efter flera timmar i detta
tas bariumoxid ut satsvis från kärlets botten. Denna
produkt innehåller överskott på kol som slutligen
bränns bort med syre i en reaktor där temperaturen
hålls något högre än i reduktionskärlet.
Den kvävgas, som blåses in vid reduktionskärlets
botten, erhålls från en förbränningsgenerator. Den
har befriats från koldioxid och vatten genom
tvättning med monoetanolamin och natronlut samt
torkning med silikagel (Chemical Engineering 6 okt.
1958 s. 56, 58). SHI
Sprutat, finkornigt filter
För provning av luft på dannn behöver man filter
som håller kvar 0,01—1,0 ji. partiklar, ger ett rimligt
tryckfall vid provtagningen, har försumbar halt av
metaller, så att provet kan studeras efter aktivering
genom neutronbestrålning, och kan inaskas. Ett
filter, som uppfyller dessa fordringar, kan man
framställa genom att med 3,5 kp/cm2 lufttryck spruta
en 10% lösning av polystyren i metylenklorid mot
en Dacron-duk.
När plastlösningen har den angivna halten
kommer den ut ur sprutpistolen i form av trådar i stället
för droppar. Lösningsmedlet avdunstar genast och
kvarlämnar 15—75 mm långa polystyrenfibrer, något
mindre än 1 |j. tjocka. Fibrerna samlas på
Dacron-duken som befinner sig på ca 1,2 m avstånd från
*324 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
