Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Böcker - Durchflussmessung, av Wll - Growth and perfection of crystals, av Erik Rudberg - Axial flow compressors, av Olof Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I föreliggande bok behandlas först grunderna för
mätmetoden, använda formler och de storheter som
mäts eller beräknas. De normerade strypflänsarna,
mätmunstyckena och venturimunstyckena beskrivs,
varjämte inbyggnadsföreskrifter,
genomströmningstal och toleranser anges, allt enligt de tyska
normerna. Dessutom finns det i boken ett flertal diagram
för att underlätta beräkningsarbetet, t.ex. diagram
i stor skala över genomströmningstal med hänsyn
tagen till normal kantoskärpa och rörskrovlighet,
diagram över korrektioner vid för korta
inlopps-och utloppssträckor, diagram för viskositet och
densitet för olika flytande och gasformiga media.
Vidare behandlas speciella, icke normerade
mät-don, såsom segmentstrypflänsar, "klassiska"
ventu-rimunstycket, strypdon för små Reynolds’ tal m.m.
De praktiska mätningarnas utförande beaktas
också, bl.a. visas ett enkelt sätt att prova
mätledning-arnas täthet. Slutligen visas ingående hur man gör
beräkningarna i praktiska fall.
Utförandet av stryporganen enligt de tyska
normerna överensstämmer så gott som exakt med de
svenska normerna enligt Svenska
Teknologföreningens handbok 62 (antagna 1939). För strypflänsar
överensstämmer genomströmningstalen under det
att man för munstycken får 1 °/o högre värden
enligt de tyska normerna. Grundtoleransen för
strypfläns är något lägre i de tyska normerna.
För nybörjaren på området är boken en utmärkt
lärobok och för den som redan känner till
mätmetoden en utmärkt uppslagsbok. De små skillnaderna
mellan de tyska och svenska normerna har
knappast någon praktisk betydelse, utom möjligen vid
officiella leveransprov. Wll
Growth and perfection of crystals, redigerad av
R H Doremus m.fl. Wiley & Sons, New York
— Chapman & Hall, London 1958. 609 s., ill.
12,50 $.
Redan på 1930-talet fann man svaret på den gamla
gåtan, varför vanliga kristalliniska material låter
forma sig plastiskt under spänningar ett par
tio-potenser lägre än dem man beräknar för en idealisk
kristallbyggnad: flytningen ombesörjs av relativt
lättrörliga, trådformade fel i strukturen —
disloka-tioner. Men först efter andra världskriget vann detta
betraktelsesätt terräng, och då nästan
explosionsartat, mycket tack vare nya, stimulerande
experiment. Sedan man i början av 1950-talet rentav
lyckats se dislokationerna, med mikroskopisk teknik,
anses det nu knappast längre fint att tvivla på deras
existens. Fysiker och kristallografer tävlar om att
upptäcka och förklara nya drag i den roll som dessa
kristallfel spelar för mekanisk hållfasthet, för
kristallbildning och för kristallnedbrytning vid
upplösning, förångning eller annan reaktion vid den
kristalliniska kroppens yta.
Kring detta tema samlade General Electrics och
det amerikanska flygvapnets forskningsorgan i
augusti 1958 en internationell expertkonferens i
Cooperstown, NY. Bara några månader senare
föreligger nu volymen med föredrag och
diskussionsinlägg, visserligen tryckt i offset från maskinskrift
i A4-format, men med ypperlig kvalitet på de talrika
illustrationerna. Boken innehåller ett 40-tal
uppsatser, och bland författarna finner man en
anmärkningsvärt stor del av den internationella eliten på
det fasta tillståndets fysik.
Mellan en kort, men förnämlig, inledande översikt,
skriven av teoretikern professor F C Frank i Bristol,
och ett digert avslutande kapitel, ägnat kristallisation
av polymerer, står två större avsnitt, vartdera om
två kapitel. Det ena avsnittet behandlar på 170 sidor
utskiljning av fast fas ur lösningar: kristallisation av
lösningsmedel och kristallisation av löst ämne. Det
gäller processerna i vattenlösningar av salter men
också kristallisation i legeringar, dendritbildning,
gränsytan mellan fast fas och lösning, olika tekniska
hjälpmedel vid odling av "nästan felfria" kristaller.
Nära hälften av volymen, konferensens tyngst
vägande del, tar de två kapitel som gäller hårformade
kristaller, "whiskers". Ett betydande antal metaller,
oxider, sulfider, halogenider och många organiska
substanser känner man nu i hårform. Det ensidiga
växandet behöver ingalunda betingas av låg
kristall-symmetri: många kubiska ämnen växer som hår.
Det sker ur lösning, ur ånga eller ur en plan
kristallyta direkt ut i vakuum, med matning vid hårroten,
sannolikt genom diffusion undan inre
mikrospänningar. Väsentligt synes vara att det redan från
början blir sidoytor som är praktiskt taget felfria,
dvs. fria från dislokationsmynningar, och därför
oangripliga både för tillväxt och för nedbrytning. Ett
hår utgör i regel en enda kristall, som kan vara
massiv, rörformad eller vuxen som en pappersrulle,
t.ex. grafithår. Vid klen dimension, 0,1—10 jx,
innehåller ett sådant hår bara enstaka kristallfel,
parallella med axeln, och därigenom får det verkligt
sensationell styrka: området för rent elastisk töjning
kan exempelvis nå flera procent. Man förstår att
dessa företeelser bildar ett ytterst fängslande
forskningsfält.
För fackmannen är boken guldförande nästan från
pärm till pärm. Den läsare som i första hand är
allmänt fysikaliskt inriktad torde finna mycket av
intresse i den översiktsuppsats som inleder varje
kapitel och som säkert hos mången väcker aptit på
mera. Många av bilderna är granna, och tillsammans
med bildtexten är de ibland så talande, att även
enbart bläddring ger utbyte. Erik Rudberg
Axial flow compressors, av J H Horlock.
But-terworths, London 1958. 189 s., 103 fig., 4 pl.
40 sh.
Förf. är en mångårig medarbetare till professor
Hawthorne vid Universitetet i Cambridge och en av
de mest framstående, yngre experterna på
axialkom-pressorer i England.
Boken inleds med ett matematiskt hållet kapitel om
axialkompressorns aero- och termodynamik. I de
två nästa kapitlen redogörs för såväl teoretiska
studier som experimentella undersökningar av
tvådimensionell gitterströmning. Den teoretiska delen
omfattar konform avbildning, där även
strömningen genom ett överstegrat gitter behandlas, elektriska
analogimetoder och Ackerets singularitetsmetod.
Ett kort kapitel behandlar mittsnittsberäkningar av
kompressorsteg.
Tredimensionell strömning i kompressorsteg har
ägnats ett kapitel, varvid även behandlats den
"im-pulsskiveteori", som förf. starkt bidragit till att
utveckla och som med framgång använts av bl.a.
Rolls-Royce.
Beräkning av förluster, stegverkningsgrader,
kom-pressorkarakteristikor och sekundärströmningar
behandlas i ett relativt kort kapitel. Förf. återger
Ho-well’s snart tjugoåriga metod att beräkna
gitterför-luster, vilken är behäftad med stora brister. Nyare
rön på detta område skulle ha uppskattats varmt.
Roterande överstegring, pumpning och
skovelvibra-tioner ges ett kapitel, varefter boken avslutas med
ett kapitel om kompressorprovning och
mätutrustning.
Förf. har sökt behandla axialkompressorns ström-
448 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
