Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Bodåskilen, av Karl-Fredrik Lautmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5.
Borr-utrustning för
borrning av slits
med 57 mm hål.
Fig. Borrplan för V m* ort.
en mycket kraftig gängslitning både på
kron-gängan och stånggängan, vilket begränsade
livslängden. Andra gängtyper provades därför,
men först med konisk förbindning mellan
borrkrona och borrstång erhölls tillfredsställande
livslängder.
Vid sammanborrning av två hål med ett
guiderör bör det först borrade hålet ansättas i en
lutning av minst 5° uppåt för att underlätta
kaxavgången. Vidare bör hål nr 2 borras under
hål nr 1 (fig. 1 och 6).
För närvarande används följande utrustning
för borrning av slitsen:
Borrmaskin:
Borrstänger:
Borrkronor
Guiderör
Atlas Copco BBD-50 eller BBC-22
Sandvik Coromant %"
borrstång, 108 mm nacke och kona,
längd 1,6 ni, 3,2 ni och 4,0 m
Sandvik Coromant 22 mm
borr-cialborrkrona med kona ocli
små kaxspår
49,0 X 1,50 mm, profilvalsat rör
med expander, längd 2,55 m,
3,35 ni och 4,15 ni
Borrning av smalhålen
Vid borrning av smalhålen används Atlas
Copco knämatade borrmaskiner ocli Sandvik
Coromant %" bergborrar, serie 11. För
styrning av kretshålen, dvs. smalhålen närmast
Fig. 6. Borrning mot profilvalsat rör.
slitsen, används som nämnts en speciell
borrmall. Denna består av två plåtar med 0,6 ni
avstånd, vilka är anbringade på två
sammansvetsade rör, som vid borrningen delvis
införes i slitsen (fig. 2 och 7). Hålen i mallen
är försedda med utbytbara bussningar med en
håldiameter något överstigande borrskärets.
Först gjordes en mall för sex hål, men det
visade sig lämpligt att speciellt för ovana
ort-drivare även ha en mall som styrde ytterligare
4—6 hål. En borrmall för 10—12 håf blir
emellertid betydligt tyngre och mer skrymmande,
och det kan ibland vara svårt att komma
tillräckligt nära bergväggen med en så stor
borr-mall.
Mallarna är förhållandevis enkla och billiga,
varför de lätt kan bytas ut vid förändringar av
borrplanen. Hålsättningen för mallarna i Bodås
har inte behövt ändras under
ortdrivningsförsöken, men en justering kan givetvis vara
erforderlig på andra platser.
Med mall erhålles en snabb ocli praktiskt taget
exakt ansättning enligt uppgjord borrplan
samt en mycket god hjälp vid inriktningen.
Även ovana borrare erhåller efter någon övning
en bättre borrningsprecision med borrmall än
många rutinerade borrare kan åstadkomma
utan mall.
Hålavvikelsernas inverkan
Den indrift man kan förvänta sig vid
parallell-hålskilar bestämmes i mycket stor utsträckning
av borrningsprecisionen. De avvikelser som
erhålles vid borrningen förorsakas av
ansätt-ningsfel, inriktningsfel och avvikelser från
utgångsriktningen under borrningen i berget.
Det är mycket svårt att mäta de verkliga
avvikelsernas storlek. Olika sätt har prövats, men
någon enkel och tillförlitlig metod finns för
närvarande inte. För att närmare studera
hålavvikelserna ocli deras orsaker gjordes 1956
en del försök i Bodåsgruvan. Därvid borrades
en serie 4,8 111 långa hål utefter en tunnelvägg,
varefter den ca 100 mm tjocka bergsskivan
sprängdes bort (fig. 8). Ansättningen gjordes
mycket noga med hjälp av en extra man, och
inriktningen gjordes med vattenpass.
Det visade sig att borrhålen erhöll en
medel-avvikelse nedåt i förhållande till
utgångsriktningen av i genomsnitt 1,0 cm/m borrhål. Då
detta ungefär motsvarar slitsens avvikelse nedåt
medför denna avvikelse ingen större
inverkan på sprängningsresultatet vid Bodåskilen.
Spridningen, standardavvikelsen o,-var i
genomsnitt ± 0,5 cm/m, vilket innebär att 68 % av
borrhålen hade en spridning från
medelavvi-kelsen som var < 0,5 cm/m. I sidled erhölls i
genomsnitt inte någon avvikelse, men
spridningen var ävenledes ± 0,5 cm/m. Enskilda
borrhål kunde sålunda ha en maximal
avvikelse från utgångsriktningen av 1,5 cm/m (3 a)
förutom den genomsnittliga sänkningen på 1,0
cm/m.
Den avvikelse från utgångsriktningen som har
betydelse för sprängningsresultatet är i genom-
497 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
