Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - Tunnelförläggning av ledningar, av Anders Cronström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För- och nackdelar
Vissa för- och nackdelar med övergång från
traditionell ledningsförläggning till placering
av ledningarna i särskilda kulvertar har redan
nämnts. Sammanfattningsvis är de allmänna
fördelarna följande.
Trafiken störs mindre, genom att grävning i
gatumark i huvudsak blir överflödig.
Trafikolyckor och trafikmissöden som följd av
grävningsarbeten elimineras. Intrång med
åtföljande förluster för affärslivet undviks.
Man kan lätt lokalisera skador och fel på
ledningssystemen utan ingrepp och arbete från
markytan. Genom att felaktigheter lätt
upptäcks kan exempelvis svinnet genom småläckor
i vattenledningsnätet minskas till en
obetydlighet.
Vid djupa grundgrävningar är risken för
ledningsskador genom sättningar i gatumarken
mindre; i gengäld kan dock större
försiktighetsåtgärder än normalt bli nödvändiga till
skydd för ledningskulverten. Ofta byggs
emellertid kulverten samtidigt som och ihop med
intilliggande byggnadskropp. I sådant fall är
risken för skador genom sättningar eliminerad.
Från försvarsberedskapssynpunkt är
ledningar i djupt liggande tunnlar mindre sårbara än
ledningar i mark.
Genom att ledningarna vid förläggning i
tunnel inte tar så stor del av gatusektionen i
anspråk kan gatumark upplåtas för andra
ändamål än ledningsdragningar. I vissa fall kan
kostsamma expropriationer för att erhålla
gatumark till ledningar undvikas av samma skäl.
Där gatumark genom ledningstunnelbygge
frigörs för exploatering, bör dock denna
exploatering betala sin andel i det dyra kalaset.
Svårigheten är bara den att redan nu skriva ut
sluträkningen!
Bland de allmänna nackdelarna märks:
Sektionen låses för lång tid framåt.
Risk föreligger för större skadeverkningar vid
ledningsbrand eller ledningsläckage.
Förläggning i tunnel drar större kostnader
jämfört med förläggning i mark och även extra
kostnader för ventilation, belysning och
bevakning.
Stora svårigheter uppkommer att på ett
tekniskt tillfredsställande sätt anordna
gatubrun-nar, brandposter, ventiler etc. Detta gäller inte
endast placering utan även isolering. Det är
även svårt att på ett tekniskt och estetiskt
tillfredsställande sätt utföra
ventilationsanordningarna för ledningstunnlarna och elverkets
transformatorer.
Även övergångar från ledning i tunnel till
ledning i mark medför tekniska svårigheter och
risker för ledningsbrott.
De komplicerade provisorierna betungar
såväl lednings- och gatuförvaltningarna som
fastighetsägarna. Där man vid traditionell
förläggning kunde ha nöjt sig med en
arbetsrit-ning krävs med hänsyn till mellanstadierna vid
övergång till tunnelförläggning kanske fem till
tio ritningar.
Helt allmänt kan konstateras att förläggning
av ledningar i tunnlar endast undantagsvis kan
beräknas medföra ekonomiska fördelar för de
olika ledningsverken. Man måste utgå från att
förläggning i ledningstunnlar i regel blir
åtskilligt dyrare än traditionell förläggning i
jord. En ur teknisk och ekonomisk synpunkt
hygglig kompromiss är att lägga avlopps-,
vat-ten- och teleledningar i tunnel samt el- och
gasledningar i jord.
För samtliga ledningstyper gäller emellertid
att tunnelförläggning medför de största
fördelarna när det är fråga om genomgående
huvudledningar. För sekundära ledningar,
avgreningar och serviser, tvingas man i tyvärr
mycket stor utsträckning att bryta genom
tunnelväggarna. Samordningen på planeringsstadiet
kan endast i begränsad omfattning gardera de
kommande behoven av håltagningar i
tunnelkroppen. Man bör dock givetvis eftersträva att
utföra alla avgreningar till sidotunnlar och
serviser i samband med tunnelarbetet.
Sidotunnlarna måste dessutom vanligen ansluta till
huvudtunnlarna i annat plan för att inte hindra
framkomligheten för ledningar och för
inspektion och arbete. Sådana anordningar ökar
kostnaderna och en övergång från ett plan till ett
annat medför komplikationer för
ledningsnäten, främst då för avloppet.
Man får vid jämförande kostnadsberäkningar
heller inte glömma bort de särskilda
utrymmen, som vid tunnelförläggning måste
anordnas för fläktrum, intag av materiel, upplag,
underhållsarbete och för central kontroll.
För samtliga tunnlar med tillhörande
utrymmen gäller att de skall vara torra, väl
dräne-rade, ventilerade, belysta och bevakade.
Lämpligt placerade och rätt dimensionerade
nedtags-öppningar och transportanordningar måste
finnas.
En given förutsättning för tunnelförläggning
är att tunnlarna får tillräcklig omfattning. Att
bygga sådana tunnlar endast framför ett eller
ett par varandra angränsande nybyggen är
olämpligt. De tekniska svårigheterna och
kostnaderna för skyddsåtgärder är särskilt stora
vid övergång mellan jord- och
tunnelförläggning och man måste ändå alltid räkna med
risken för ledningsbrott på sådana känsliga
punkter.
Blir ledningstunnlar lösningen av ett
saneringsområdes ledningsproblem bör följande
konstateras, observeras och beaktas, fig. 2.
Avlopp
Avloppet skall föras fram i slutna ledningar av
järn (klenare ledningar gjutjärn, grövre stål),
byggda för att utan skadeverkningar
tillfälligtvis kunna utsättas för måttligt inre övertryck.
Avloppsledningarna kräver kontinuerligt
underhåll. När dessa ledningar förläggs i tunnlar,
kommer underhållsarbetet — paradoxalt nog
— sannolikt att bli svårare än när ledningarna
är förlagda på traditionellt sätt — såvida man
inte finner en rensningsteknik ganska olik den
nu tillämpade. Rensningsredskap, som förut-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
