Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Spridningsproblem i sjöar och vattendrag, av Nils L Svantesson och Malin Sundberg-Falkenmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svantesson
[-Sundberg-Falkenmark-]
{+Sundberg-Falken-
mark+}
Fig. 1.
Djupkarta över sjön
Håckren; III!
is-försvagningar
vintertid.
Spridningsproblem i sjöar
och vattendrag
Fil. dr Nils L Svantesson och statshydrolog Malin Sundberg-Falkenmark, Stockholm
De svenska sjöarna och vattendragen förorenas
allt mer med biologiskt, kemiskt och på senare
tid även fysikaliskt aktiva ämnen. Samtidigt
ökar såväl samhällets som de enskildas behov
av vatten med hög renhetsgrad, att användas
som dricksvatten, för industriella behov och
för friluftsändamål. Rent vatten är också
väsentligt för fiskevården. Dessa förhållanden
gör, att allt större fordringar ställes på den
rådgivande verksamheten i hithörande
hydrologiska frågor.
Det är därför naturligt att Sveriges
Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI)
försöker tillmötesgå dessa ökade krav bl.a. genom
att utveckla och förbilliga tidigare använda
undersökningsmetoder och genom att utveckla
nya. För studium av spridning i recipienter
har man sålunda utarbetat metoder med vilka
628.394
man kan iaktta strömningsförhållanden och
vattenutbyte i sjöar och vattendrag.
Lösning av spridningsproblem
Strömningsförhållandena i en sjö påverkar
temperaturfördelningen där, varför man
genom att mäta temperaturen i olika delar av
sjön kan dra slutsatser om strömningsvägarna.
Denna metod använder man exempelvis
vintertid för att spåra strömning under is;
sommartid är den däremot i allmänhet icke lämplig
till följd av då rådande stora dygnsamplituder
i vattentemperaturen.
Man kan också tillgripa spårämnesmetoder.
Därvid märker man det ämne, vars rörelse
man önskar följa med ett spårämne. Reroende
på problemets art kan man välja att märka
vattenmassan såsom vid strömdragsundersökning
och vattenföringsmätning, eller att märka den
förorening vars utspädning eller spridning
är av intresse. Den senare metoden används
t.ex. vid studium av molekylär diffusion eller
turbulens.
De vanligaste spårämnena är kemiskt lätt
påvisbara föreningar, färgämnen och
radioaktiva substanser. Uppföljandet kan ske genom
provtagning jämte efterföljande analys, genom
mätning med sönd eller i fråga om färg genom
direkt observation.
Med provtagningsmetoden får man en
överblick av strömningsbilden först efter avsevärd
tid. Denna metod blir redan vid
undersökningar av begränsad omfattning arbetskrävande
och blir vid studium av snabba förlopp
praktiskt ogenomförbar. Den medger i gengäld att
spårämnet kan följas till lägsta
koncentrationer.
Genom sondmetoden kan koncentrationerna
mätas momentant och därtill registreras
kontinuerligt. Lägsta mätbara koncentration blir
emellertid högre än vid provtagningsmetoden.
Gemensamt för dessa båda metoder är att de
kan genomföras som tredimensionell mätning.
Genom direkt observation av ett färgämnes
spridning kan endast tvådimensionella
spridningsförlopp följas. Denna metodik lämpar sig
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
