Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 22 - Elkraften i Sovjetunionen, av Gunnar Hambraeus - Världens gasfartygsflotta - Brittiska varv bygger 22 skandinaviska fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DONBASS
■ SOOkV station
SOOkV ledning i
drift 1360
500kV ledning i
drift m-ms
en till en sjättedel skall
vattenkraftproduktionen i Razdan-floden ökas 4—5 gånger.
Kärnkraft m. m.
Kärnkraftens roll i den ryska
elkraftförsörjningen torde förbli obetydlig under 1960-talet.
Tillskottet fram till 1965, ursprungligen
planerat till 2 400 MW, reduceras till ca 400 MW.
Endast två kärnkraftverk av kommersiell
betydelse lär vara under uppförande, ett i
Vo-ronezj i centrala Ryssland och ett vid
Bjelo-jarsk i Ural.
Den första reaktorn i Voronezj har lättvatten
som kylmedel och moderator. Bränslet är
anrikat uran. Reaktorn, som torde göras kritisk
under 1962, skall mata tre 70 MW turbiner.
Om den fortsatta kärnkraftutbyggnaden
uttalas i en "perspektivplan" för 1961—1980:
"Allteftersom atomkraftproduktionen förbilligas,
skall atomkraftverk byggas, särskilt i områden
där det råder brist på andra energikällor".
Möjligheter att tillvarata t.ex. geotermisk
energi, solenergi och tidvattensrörelser för
elkraftproduktion diskuteras. Ett tidvattenskraftverk
på 1 200 kW byggs som ett experiment vid
Ba-rents Hav NV om Murmansk.
Kraftöverföring
Det finns nu 50—60 självständiga elnät i
Sovjet. Ären 1958—1965 kommer ledningslängden
att öka med 20 % per år. Huvuddelen av de
nuvarande näten skall knytas ihop till fem
självständiga nät. Man avser på längre sikt att
skapa ett enda gemensamt kraftsystem.
De stora avstånden i Sovjet kräver höga
överföringsspänningar. År 1955 tog ryssarna sin
första 400 kV överföring i drift mellan
Kuj-bysjev och Moskva (jfr Tekn. T. 1955 s. 894)
men har nu övergått till ett 500 kV system, fig.
4. Man har i vissa fall behov av en spänning
däremellan och har valt 330 kV.
Huvudledningarna i det ryska 500 kV nätet är två mellan
Volgograd och Moskva och två mellan
Kuj-bysjev och Moskva. Från Kujbysjev går också
en ledning österut till Ural. År 1965 kommer
nätet att omfatta 12 000 km. I ledningarna
används tre linor per fas i samma horisontalplan.
De stora avstånden och effekterna kräver god
stabilitet i överföringarna. Därför använder
man liksom i Sverige framförallt
seriekonden-satorer och flera ledare per fas. Nya metoder
som provas är t.ex. försök att vid nätstörningar
snabbt påverka generatorernas magnetisering.
Som störindikation utnyttjas första och andra
derivatan hos ström och spänning. En annan
metod är att vid lastbortfall bromsa
generatorerna både elektriskt och mekaniskt.
I Sovjet har man kommit långt även när det
gäller överföring med högspänd likström. En
överföring för 400 kV och 750 MW byggs
mellan Volgograd och Donbass, 475 km.
Konsumtion
I Sovjetunionen förbrukar industrin ca 80 %
av elkraften, 5 % går till transportmedel och
bara 15 % till detaljföribrukning. År 1958 var
endast 60 % av kollektivjordbruken
elektrifierade. De skall dock alla få elkraft före 1965.
Järnvägarna elektrifieras snabbt (20 000 km
fram till 1965).
Konsumtionen per invånare var 1960 1 360
kWh/år (30 % av i USA och Sverige).
Detalj-distributionen sker ungefär som i Sverige.
Hushållstaxan i Moskva är byggd på enbart
energiavgift, ca 17 öre/kWh. Industriarbetaren
arbetar i Moskva 5 min för 1 kWh, i Sverige 1,5
min. Man planerar att sluta mäta
elförbrukningen i hushållen och bara ta ut en fast
avgift. Motsvarande system tillämpas redan för
gasdistributionen.
Slutord
Fram till 1950 var ryssarna påtagligt efter
Västeuropa och USA på elkraftförsörjningens
område. Under de senaste tio åren har
ryssarna på flera områden kommit ikapp, men på
andra, t.ex. i fråga om ångkraftdata, ligger de
fortfarande efter.
Under 1960-talet kan man vänta en snabbare
utveckling i Sovjetunionen än i Västern. På
vissa områden, t.ex. i fråga om
aggregatstorlekar i vattenkraftstationer och
storkraftöverföring, kan Sovjet komma att gå förbi. GAH
Världens gasfartygsflotta omfattar 1962 55
gasfartyg på sammanlagt 200 000 brt. I Sverige har ett
ca 18 000 brt gasfartyg beställts av Trelleborgs
Ångfartygs AB hos Kockums för leverans 1964. Japan
har nu 76 000 brt dylikt tonnage, därefter följer
Norge med 41 000, USA 30 000 och Storbritannien
16 000 brt.
Brittiska varv bygger 22 skandinaviska fartyg
på sammanlagt 361 470 brt våren 1962. Därav byggs
17 fartyg på 346 000 brt för norsk och 5 fartyg på
15 470 brt för svensk räkning. De norska
beställningarna omfattar två tankfartyg på vartdera 80 000
tdw samt ett bulkfartyg på 53 000 tdw — det största
fartyg av detta slag som hittills beställts i världen.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
Fig. 4. Det
ryska 500 kV nätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
