Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 27 - Nya metoder - Fotoelektrisk pyrometer, av SHl - Metallen som bottenprodukt vid magnesiumframställning, av SHl - Forskningsubåt av aluminium, av Bo Cassel - Rening av kemikalier genom zonfrysning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilderna av föremålet och fotometerlampan
registreras omväxlande på remsan, och den belysning
av denna som operatören iakttar leder honom vid
inställningen av fotometerlampans ström. Ett filter
i det optiska systemet isolerar ett band med 6 530 Å
våglängd och en halvbredd på ca 110 A. Denna
bandvidd är ungefär en femtedel av den optiska
pyrometerns och bör därför tillåta en mer exakt
bestämning av ljuskällans effektiva våglängd.
Pyrometern har tre lampor som kan växlas vid
mätningen. Det har tyvärr visat sig att lampornas
ljusstyrka sakta förändras, motsvarande upp till
0,5°C på 150 h, trots att de värmebehandlats före
användningen i pyrometern.
Vidare har man funnit fel på 0,1—0,2°C på grund
av olikheter i det mätta föremålets storlek. Dennas
verkan kan emellertid lätt bestämmas vid
pyrometerns kalibrering. Man utestänger härvid föremålets
ljus vid mätning av fotometerlampans, och den
skillnad i utslag, man härvid får gentemot mätning med
ljus från föremålet, är ett mått på dettas
utsträckning (National Bureau of Standards Technical News
Bulletin okt. 1961 s. 165). SHI
Metallen som bottenprodukt
vid magnesiumframställning
Vid tillverkning av magnesium genom elektrolys av
en saltsmälta är denna vid de nu tillämpade
metoderna tyngre än metallen som därför flyter på dess
yta. Detta medför vissa olägenheter, och man har
därför utarbetat en elektrolyt som är lättare än
metallen. Den används vid 700—800°C och består av
7—25 % MgCl2, 5—20 % KC1, 67—89 % LiCl och
ca 1 % Ca-, Mg- eller Li-fluorid (Light Metals april
1961 s. 100). SHI
Forskningsubåt av aluminium
En forskningsubåt av aluminium skall byggas för
Reynolds International Inc. räkning av General
Dynamics Corporation’s Electric Boat Division.
Ubåten får namnet "Aluminaut" och är avsedd för djup
som är många gånger större än de som nu
existerande ubåtar kan nå. Woods Hole Oceanographic
Institution i Massachusetts avser att utnyttja båten.
"Aluminaut" är konstruerad för djup ned till 4 500
m och ger därmed människan möjlighet att utforska
omkring 60 % av världshavens botten. Farkosten
utrustas med hydrofon, TV-kameror för
detaljobservationer och robotarmar som skall kunna ta
prover från havsbotten. "Aluminaut" får ett
deplacement på 68 t; den blir 15 m lång och får
skrovdiametern 2,4 m. Flera olika elektriska
framdrivnings-system ger ubåten, som är avsedd för tre man,
möjlighet att röra sig i såväl horisontell som vertikal
led. Aktionsradien blir omkring 130 km. Skrovet,
i högklassigt aluminium, sammansätts av
cylindriska sektioner som bultas samman.
"Aluminaut" skall kunna operera utan hjälp från
ytan genom kablar eller lyftdon. Till skillnad från
de djupvattensfarkoster för vetenskapliga ändamål
som finns i dag, kommer "Aluminaut" att kunna
förflytta sig längre sträckor efter havsbottnen och
därmed ge forskarna stor rörlighet. En vertikal
propeller ger ubåten möjlighet att hålla sig stilla på
ett visst djup för detaljstudier, och med denna
propeller kan även sjunk- och uppstigningshastighet
kontrolleras. Vid längre förflyttningar på vtan kan
ubåten bogseras med hög fart.
Ubåten tar före dykning in vattenövervikt som ger
sjunkkraft. Den kommer att sjunka till del i förväg
bestämda djupet, där den befinner sig i jämvikt.
"Aluminaut" kan bli föregångare till en helt ny typ
av djuphavsfarkoster med praktiskt taget
obegränsade rörelsemöjligheter. Marschfarten blir 3,8 knop
och aktionstiden under ytan maximalt 72 h.
Normalt skall besättningen vara en befälhavare och två
forskare. Ubåten drivs i vertikalled av en enkel
propeller genom en 5 hk likströmsmotor, och
horisontellt drivs den av dubbla propellrar genom två
likadana motorer. Elenergi erhålls från fyra 77-celliga
silver-zink-ackumulatorbatterier (Shipbuilding and
Shipping Record 8 mars 1962 s. 314). Bo Cassel
Rening av kemikalier genom zonfrysning
Många organiska kemikalier framställs nu med över
99,9 % renhetsgrad genom zonfrysning. Härvid
pumpas det flytande materialet in i en kylkammare
i vilken den rena föreningen kristalliserar.
Kristallmassan pressas samman och tvingas genom en slits
från vilken den kommer ut i form av en platta som
kan ha tillräcklig renhet. Den flytande återstoden,
som innehåller större delen av föroreningarna,
blandas med den ingående råvaran.
En mycket ren slutprodukt kan erhållas genom
smältning av den erhållna kristallmassan och
upprepning av frysningen i ytterligare ett eller flera
steg. Största delen av det värme, som behövs för
smältningen, erhålls från kylanläggningen, och
energibehovet är därför ganska litet. Man har funnit att
lämplig temperatur för fryszonerna är —50 till
+ 50°C.
I halvstor skala har man framställt en produkt
med 99,9999 % renhetsgrad genom zonfrysning i
flera steg. Så rena preparat kan vara av stor
betydelse för forskningen. Bland föreningar, som med
framgång har renats, är bensen, cetan, parakresol,
cyklohexanol, etylenglykol och glycerol.
Zonfrysning har utvecklats till en kontinuerlig
process av stor betydelse för rening av föreningar som
svårligen kan isoleras genom destillation. Man har
med framgång utgått från råvaror med ned till
75 % renhetsgrad, men i vanliga fall bör man gå
till ca 95 % renhetsgrad före zonfrysningen.
Processen kan styras automatiskt och avviker häri
fördelaktigt från satsvis omkristallisering och
zonsmältning, metoder som ofta tillämpas. Vid
zonfrysning blir reningskostnaden relativt låg, då den
energi, som behövs för frysning av en vätska, ofta
är mindre än den som åtgår vid dess förångning.
Metodens viktigaste begränsning är bildning av
eutektiska blandningar, som dock är relativt
ovanlig (Chemical & Engineering News 31 juli 1961
s. 46). SHI
teknisk tidskrift 1962 h. 708 (jq3
Fig. 1.
Forskningsubåten
"Aluminaut".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
