Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 38 - Skräddarvetenskap, av Joel Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skräddarvetenskap
Tekn. dr Joel Lindberg, Oslo
Tillverkningen av tyger är av mycket äldre
datum än den moderna konfektionsteknologi,
som utvecklats i detta sekel. Ännu har inga
vetenskapliga undersökningar gjorts för att
klarlägga vilka krav, som modern
konfektionsteknologi bör ställa på ett tygs uppbyggnad
och egenskaper. Man vet därför ej vilka
utvecklingsmöjligheter, som finns inom detta
område. Det finns ingen anledning att anta att
sådana skulle saknas. Det är ganska troligt att
syntetfiberindustrin genom att den har
möjlighet att variera fibrernas egenskaper kan
komma att spela en väsentlig roll för utvecklingen
inom modern textil- och konfektionsteknologi.
Behovet av terminologi
Min avsikt är att här skissera ett sätt att finna
ett samband mellan å ena sidan
tygegenskaperna och å andra sidan klädesplaggens
konstruktion, utseende och övriga egenskaper. Tyvärr
kan man på detta stadium bara ge en
approximativ och abstrakt bild av detta problem. Min
avsikt är att skapa förståelse för en
tekniskt-vetenskapligt formulerad problemställning inte
Bearbetning av ett föredrag vid Second World Congress of
Man-Made Fibres i London 1962.
Belastning
Förbucktingsomràde
/Backtingspunkt
Efterbucktingsområde
Bucklingssammantrgckning
Sammantryckning
Fig. 1. En typisk skalbucklingskurva för en
korrugerad tygplatta. Sammantryckningen före
bucklings-punkten (den punkt efter vilken buckling uppträder)
har för tydlighets skull återgetts i större skala än
sammantryckningen efter bucklingspunkten.
677.01 : 687.1.03
att ge praktiska lösningar för konfektions- och
textilindustrin.
Man gör redan nu utmärkta tyger och goda
klädesplagg, men så länge vi inte kan förklara
i teknisk-vetenskapliga termer hur vi gör dem,
kan vi inte vänta någon systematisk utveckling
inom området. Sådana termer måste ersätta de
nu använda hantverksbetonade termerna.
Det är bekvämt att låna termer och
definitioner från andra områden, när detta är möjligt.
En viktig gren av mekanik och hållfasthetslära
behandlar egenskaperna hos tunna plattor och
tunna skal. Eftersom varje klädesplagg kan
betraktas som ett, vanligtvis av en ursprungligen
plan tunn platta (tyget) tillverkat skal med
dubbelkrökta ytor, borde det vara givande att
betrakta plaggens formgivning som ett
skalkonstruktionsproblem. Vi måste emellertid ha
klart för oss, att konfektionens
skalkonstruktioner ofta utgörs av komplicerade
flerlager-strukturer, som radikalt skiljer sig från de
konventionella skalkonstruktioner, som vi
finner inom flygplansindustrin och
byggnadstekniken.
Karakteristiskt för ett tyg är att de vanligaste
deformationerna i regel uppkommer genom
buckling av tyget. Karakteristisk är också
tygernas förmåga att återhämta sig från
buck-lingen. Om vi ritar upp en
belastningsdeforma-tionskurva för ett visst fall av buckling, fig. 1,
kan vi skilja mellan två områden,
förbucklings-området, där deformationen är kontrollerad
och beror av belastningsriktningen samt
efter-bucklingsområdet, inom vilket deformationen
inte helt kontrolleras av belastningens riktning
utan bestämmes av systemets geometri och
materialets egenskaper. Den punkt, där den
kontrollerade deformationen övergår i en
okontrollerad, kallas för bucklingspunkten.
Grundproblemen inom tygkonstruktion och
konfektionsteknologi står i nära samband med
bucklingen hos skal och plattor. Vi kan skilja
mellan två huvudproblem, konstruktionen av
ett plaggskal med den önskade geometriska
formen samt plaggskalets uppträdande och
formändringar vid olika statiska och
dynamiska betingelser.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 37 1013
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
