Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 43 - Nya metoder - Tillvaratagande av svavelväte vid svartlutsindunstning, av SHl - Ultraljud vid förkoppring och förzinkning, av SHl - Linjär polyeten med hög molvikt, av SHl - Rent kväve ur restgas från salpetersyratillverkning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Husum tvättar man nu ångor från bara de fyra
första indunstningsstegen och utvinner härvid ca
80 % av det avdrivna svavelvätet. Resten finns i
lutångkondensatet och ångan från det sista
indunst-ningssteget. Tvättning även av denna ånga blir
dyrbar därför att en mycket stor skrubber behövs på
grund av det låga trycket.
Det är enklast och effektivast att tvätta ut
svavelvätet i samband med en total kondensation av ånga
varför denna metod har tillämpats. Vidare
möjliggör den mätning av mängden inert gas, varigenom
man kan behärska inläckningen av luft och den
därav följande risken för korrosion på lutångsidan.
Genom uttvättning av svavelväte minskar man
avsevärt inertgasbelastningen på kondensorn,
varigenom man om så önskas kan köra indunstningen med
lägre sluttemperatur och större temperaturfall.
Lutångan från sista indunstningssteget innehåller
något mer än 10 % av det frigjorda svavelvätet.
Trots att dessa 10 % inte tillvaratas får man ett
från svavelvätelukt fullständigt fritt avloppsvatten
från indunstningen genom att alkaliskt
avloppsvatten från sileriet används i strålkondensorn. Vattnets
alkalitet räcker nämligen till så stor höjning av pH
att svavelvätets partialtryck blir lågt nog (E
Venemark i Svensk Papperstidning 15 nov. 1961 s. 800—
801). SHl
Ultraljud vid förkoppring och förzinkning
Man har vid Bureau of Mines provat ultraljuds
förmåga att förbättra elektrolytisk utfällning av
koppar och zink ur flera olika elektrolyter. Man har
härvid använt ljud med 20, 26, 38 och 400 kHz
frekvens och 0,25—1,5 W/cm2 intensitet.
Elektrolytisk kopparatfällning ur en sur
koppar-sulfatlösning vid 50°C ger normalt en vidhäftande,
tät beläggning vid en strömtäthet på upp till 3,2
A/dm2. Vid dess ökning därutöver blir kopparn
alltmer svampartad och mindre vidhäftande. Genom
att fälla i ett ultraljudfält erhöll man emellertid en
väl vidhäftande och tät kopparbeläggning vid upp
till 32 A/dm2 strömtäthet.
Ljudet ger också mindre och orienterade
kopparkristaller. Vidare minskas erforderlig cellspänning
med upp till 3 V vid högre strömtäthet. Detta
beror huvudsakligen på depolarisation av anoden, men
någon depolarisation även av katoden har
iakttagits. Ultraljudet tycks inte nämnvärt inverka på
ka-todströmutbytet, men det hindrar överdriven
korrosion av anoden vid högre strömtäthet. Ljud med
400 kHz frekvens är mindre verksamt än ljud av
20—30 kHz.
Cirkulation av elektrolyten med upp till 5 % av
cellvolymen per minut gav inte alls samma resultat
som ultraljud, men rotation av katoden med 1 800
r/m gav resultat som närmade sig dem som
ultraljud ger.
Vid fällning av koppar ur en cyanidlösning av 35°C
ger ultraljud 40 % ökning av strömutbytet, minskar
den strömtäthet, vid vilken anoden blir passiv och
sänker erforderlig cellspänning med mer än 1 V
vid högre strömtäthet.
Elektrolytisk zinkutfällning ur cyanidbad vid 40 och
50°C påverkas också gynnsamt av ultraljud. Detta
ökar strömutbytet och minskar erforderlig
cellspänning avsevärt vid strömtätheter över 5,4 och 6,5
A/dm2 vid 40 respektive 50°C. Katodströmutbytet
stiger sålunda med upp till 29 °/o och
anodströmut-bytet med 40 % vid 40°C, och cellspänningen
minskas med mer än 3 V. Ultraljudet, som
depolarise-rar katoden avsevärt och anoden mycket, vållar
groperosion av zinkskiktet vid alla strömtätheter.
Vid utfällning av zink ur ett surt bad av 35°C
påverkar ljudet inte katodströmutbytet men ökar
anod-strömutbytet med upp till 12 % vid lägre
strömtäthet. Det ger en grov och gropig beläggning vid alla
strömtätheter och påverkar inte cellspänningen eller
elektrodpotentialerna.
Vid elektrolytisk utvinning av zink ur en
zinksul-fatlösning av 35°C ökar ultraljud katodströmutbytet
med 34 % vid 10,8 A/dm2 strömtäthet men har
ingen verkan vid 3,2 A/dm2 (Metal Industry 5 jan.
1962 s. 9). SHl
Linjär polyeten med hög molvikt
Zieglers första linjära polyeten hade mycket hög
molvikt. En stor del av Ziegler-processens
utveckling till kommersiell tillämpning (Hi-fax i USA,
Hostalen i Västtyskland) har bestått i att man
modifierat polymerisationsbetingelserna för att erhålla
produkter med lägre molvikt, vilka kan bearbetas
enligt gängse teknik, t.ex. blåsning, formsprulning
och strängsprutning. Härvid offrade man något av
den stora segheten hos Zieglers första material.
Det har emellertid visat sig att linjär polyeten med
hög molvikt, som kan framställas kommersiellt i
existerande apparatur, har egenskaper som gör den
tekniskt intressant. En amerikansk högmolekylär
polyeten, kallad Hi-fax 1900, har sålunda visat sig ha
större slagseghet än någon annan termoplast, stor
nötningstålighet och resistens mot
spänningssprick-ning.
Högmolekylär polyeten har givetvis mycket hög
viskositet i smält tillstånd och kan därför
svårligen formas enligt vanliga metoder för termoplaster.
1 Europa har man emellertid utarbetat ett
form-pressningsförfarande enligt vilket ca 25 mm tjocka
plattor med jämna egenskaper kan tillverkas.
Materialet kan bearbetas vidare med snabbgående
verktyg för Iräbearbetning. I USA har man utarbetat
flytmetoder för direkt formning av vissa detaljer
av Hi-fax 1900.
Den högmolekylära polyetenen är ett utmärkt
material för vävstolsdelar som utsätts för starka
stötar. De lär hålla fem gånger så länge som läder
eller textilarmerat gummi. Kugghjul av polyetenen,
som löpt mot stål med 800 r/m och 105 kp/cm2
tryck på tänderna, har hållit 3—10 gånger så länge
som kugghjul av polyamider eller armerad
fenoplast. De används t.ex. i kugghjulspumpar.
Packningar av högmolekylär polyeten, svarvade ur
formpressade plattor, har gjort utmärkt tjänst i
destillationskolonner av glas vid upp till 70—120°C
och bearbetning av organiska syror och
halogenhal-tiga organiska föreningar. Då plasten har påtaglig
slagseghet vid ned till 20°K, kan den användas i
pumpar och ventiler för flytande väte (W E Gloor
i Modern Plastics nov. 1961 s. 131, 132, 134, 136,
221). SHl
Rent kväve ur restgas från
salpetersyratillverkning
Salpetersyra tillverkas numera genom oxidation av
ammoniak med luft. Härvid erhålls först
kväveoxider, som absorberas i vatten under bildning av
salpetersyra (Tekn. T. 1960 s. 721). Restgaserna består
till största delen av kväve men innehåller litet syre
och kväveoxider, t.ex. 0,2 % N20, 0,5 % NO + N02,
0,03 % C02, 1,5—2 % 0„ och 1 % Ar. Trots att
föroreningarna utgör bara 2—4 % kan kvävet i
allmänhet inte utnyttjas på grund av svårigheterna
att avlägsna syret och kväveoxiderna.
Man lär emellertid nu ha löst detta problem i USA
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 43 J1207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
