Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
ALF GRABE
nåder i ändamål att möjliggöra utvidgningar och ett mera rationellt anordnande av
transporterna inom verken och mellan dess olika avdelningar hava igångsatts och
under speciellt de senaste åren bedrivits i raskt tempo, men ännu återstår mycket i
detta hänseende.
Otaliga äro de tillfällen, då det sett brydsamt ut för den svenska järnhandteringen
och olycksprofeter förespått dess undergång. Vanligen har anledningen därtill varit
någon nyuppfunnen tillverkningsprocess, som möjliggjort en förbättring av det
medelst fossilt bränsle framställda järnets kvalitet, eller inträffade lågkonjunkturer. Dess
bättre hava dessa profeter hittills alltid kommit på skam, och i stort sett har den
svenska järnhandteringen utvecklats på ett lyckosamt sätt. Att så kunnat ske är be»
roende av så många omständigheter, att de knappast kunna överskådas. Grunden är
de svenska malmernas godhet och bränslets renhet, men verkan beror till stor del på
den av järnhandteringens män alltid visade anpassningsförmågan, på deras vakna blick
att utnyttja nya upptäckter, vare sig inom det rent tekniska eller det teknisk»veten»
skapliga området, lämpa dem efter våra säregna förhållanden och därigenom hålla
jämna steg med de genom teknikens övriga utveckling alltmera växande fordringarna.
Den senaste 50*årsperioden har vid flera tillfällen satt järnhand teringen på hårda prov.
Här må endast erinras om de hårda år, som följde efter 1870—71 års krig i midten
och slutet av 70»talet, vars verkningar först efter många år kunde övervinnas, samt
kriserna 1908 och 1909, vilka senare följdes av ett i stort sett kraftigt uppsving, yt»
terligare accentuerat genom världskriget, men dessvärre åtföljt av ett bakslag, vilket
vi ännu ej kunna överskåda till sina verkningar, men som säkerligen kommer att än
en gång pröva den gamla järnhandteringens grundvalar. Mycket kommer kanske att
grusas av de senare årens stolta finansiella byggnader, men en sak kommer alltid att
leva kvar: teknikens framsteg, grundade på de tekniska vetenskapernas utveckling,
och på den grunden kan alltid byggas på nytt.
Från dessa mera allmänna synpunkter på den svenska bergshandteringens utveckling
under 50»årsperioden torde nu vara lämpligt övergå till en kort redogörelse för de
tekniska framstegen.
Vid början av den nu skildrade perioden inskränkte sig metoderna för uppsö*
kände av järnmalmsfyndigheter till den sedan århundraden tillbaka bekanta gruvkom»
passens användande. I detta hänseende inträdde en avsevärd förbättring år 1874, då
Thaléns magnetometer för mätning av den magnetiska horisontalintensiteten framkom,
samt 1881, då Tibergs inklinationsvåg för mätning av vertikala komponenten av
malmmagnetismen konstruerades. Aven om dessa instrument icke i allo uppfyllt de
förväntningar, man i början ställde på desamma, hava dock de magnetiska mätnings»
metoderna lämnat en betydande hjälp till den praktiska gruvdriften vid uppsökande
av nya magnetitförekomster. För kismalmer och blodstensmalmer hava försök på
Jernkontorets bekostnad utförts med elektriska malmletningsmetoder år 1906, vilka
sedermera ytterligare utarbetats med lovande resultat.
Beträffande medlen för fyndigheternas undersökning är att anteckna ett stort fram»
steg genom införandet av diamantborrningen år 1886.
Gruvbrytningsmetoderna hava under 50*årsperioden undergått en radikal omlägg»
ning. Ar 1870 var pallbrytning utan igensättning den så godt som uteslutande an*
vända metoden. År 1858 hade visserligen takbrytning med igensättning införts vid
Åmmeberg, men först år 1869 infördes den vid en järngruva. Brytningsmetoder med
GRUVHANDTERINGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
