Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
99
snäll tös, 23 år gammal. Patrons äldste
son, Lars-Petter, och hon smilade alltid
åt varandra. Hon var föräldralös och
saknade för övrigt även andra anhöriga. För
kort tid sedan blev hon klen, och för en
vecka sedan blev hon mycket sjuk och dog
efter ett par dygn i svåra plågor. Sedan
hon dött hämtade vi hjälpmoran i
församlingen. Hon förklarade att tösen dött
genom att äta fosformos och att hon var
havande. Länsman kom och kände
henne på pulsen, prästen kom och läste en
bön. En ”självspilling”.
I arla morgonstund tog jag ränseln,
sade farväl och vandrade bort. Efter en
halv dags vandring erhöll jag arbete hos
en färgare, som jämte en vadmalsstamp
hade en vävstol. Inom kort fick jag veta
att äldste sonen på den gård, där jag såg
ett ”lik titta”, blivit tokig. Han hade en
fix idé, som han aldrig släppte, och som
tog sig uttryck i en ständig försäkran att
det var han som anskaffade fosformoset
och tvang tösen att äta, men ingen
brydde sig om honom, ty han var tokig.
Patronen var nog ej heller riktigt riktig,
förklarade en gammal gumma, skicklig i
trolldom och skvaller.
Vet ni, pojkar, vad det är för dato i
dag, frågade Mårten och besvarade själv
frågan. Jo, det är den 7 oktober, samma
dato som anno 1815, då jag tog ett lik i
famn på en loge i en bondgård i
Västergötland. Då jag nyss hörde
kyrkklockorna ringa såg jag framför mig
kyrkogårdsmuren, över vilken ”självspillingen”
fördes utan klockringning.
Mårten reste sig sakta, gick bort till
sin vävstol, funderade en stund innan han
med kraftiga armar lät skytteln löpa sin
bana fram och tillbaka.
Ett organisationsrudiment.
Enligt förbundets stadgar kan å ort,
där flera än en förbundsavdelning finnes,
samorganisation bildas.
Stadgebestäm-melserna härom tillkommo under
förbundets första verksamhetsår, och de äro
ännu i stort sett oförändrade. Enligt
ifrågavarande stadgebestämmelser äger en
samorganisation ingen som helst rätt att
befatta sig med förbundets eller
förbunds-avdelningarnas angelägenheter. I
bestämmelserna rörande samorganisationen
är tydligt coh klart fastställt, att dess
verksamhet skall avse sådant
agitations-och upplysningsarbete, som är gemensamt
för de avdelningar, som bilda
samorganisationen. Med denna organisation, som
tillkom vid en tidpunkt i förbundets
historia då det framför allt gällde att samla
textilarbetarna, åstadkoms ett hjälporgan
i det hårda och svåra
banbrytningsarbe-tet. Nu är samlingen i det närmaste
fulltalig, och särskilda organisationer ha tagit
hand om bildnings- och
upplysningsarbetet, varför den frågan sedan lång tid
tillbaka är aktuell, nämligen huruvida
samorganisationen numera har någon
egentlig uppgift att fylla.
En annan omständighet har dessutom
tillkommit under senare år och av sådan
art, att det är fullt uppenbart att
samorganisationen i sin nuvarande form
snarast möjligt måste upphöra, nämligen den
ovederhäftighet och ansvarslöshet inom
fackföreningsrörelsen, som på alla
upptänkliga sätt söker finna olika uttryck i
syfte att sönderbryta och nedriva vad
arbetarna under kampfylld möda byggt upp.
Men oavsett den politiska virrighet, som
under de senare åren sökt irritera och
snedvrida fackföreningsrörelsen, finnes
ovederhäftighet av mångskiftande slag
såväl inom som utom en organisation. En
medlemsbok i en fackförening är intet
trollmedel ifråga om danandet av den
personliga karaktären. En av naturen
illasinnad, ovederhäftig och ansvarslös
människa undergår i allmänhet icke någon
förändring genom innehavet av en
medlemsbok. En organisation, och framför
allt en stor sådan, kommer alltid att vara
nödsakad räkna med denna barlast, vars
tyngd blir störst efter en fullständig
bot-tenskrapning. En organisation, som vill
bevara en sund och utvecklingsbar
livskraft, måste i tid sörja för ett fullständigt
undvikande av varje möjlighet för
ovederhäftighetens och ansvarslöshetens
koncentration. Inom förbundet finnes en
okontrollbar möjlighet för dessa sämre
egenskaper, nämligen
samorganisationer-na, vilka sålunda måste avskaffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
